Gustaf Archibald Siegwart Douglas – finansman, greve och miljardär – kommer i vår att lämna Moderaternas partistyrelse. Enligt en intervju med Ekot känns det både ”vemodigt och riktigt” att lämna politiken.

Därmed avslutas ett kapitel i den moderata historieboken, ett där greve Douglas varit en av de viktigaste spelarna i framväxten av välfärdskapitalismen och de två nymoderata valsegrarna på 2000-talet.

Vem är då denne Gustaf Douglas?

Han är huvudägare i Investment AB Latour och aktiv i Stiftelsen Svenska Dagbladet. Enligt Veckans Affärer tillhör Gustaf Douglas en av de 20 personer som är rikast i Sverige med personliga tillgångar på cirka 8 miljarder kronor.

2001 blev Gustaf Douglas partipolitiskt aktiv i Moderaterna – han var på 60- och 70-talen folkpartist – och valdes för 12 år sedan in i partistyrelsen.

Ungefär samtidigt köpte Douglas – ihop med sin kompanjon Melker Schörling – det krisande vårdföretaget Partena. De döpte om företaget till Attendo Care och anställde en viss Henrik Borelius som verkställande direktör.

Borelius är bror till det förra moderata statsrådet Maria Borelius och hämtades direkt från Peje Emilssons Kunskapsskolan. Emilsson, å sin sida, tillhör gammelmoderaternas innersta krets och var en av hjärnorna bakom privatiseringen av skolmarknaden under regeringen Bildt på 90-talet.

Emilsson har – vid sidan av friskolor och äldreboenden – också grundat PR-byrån Kreab som haft uppdrag åt Moderaterna och den dåvarande motsvarigheten till Svenskt Näringsliv, SAF. Carl Bildt blev för övrigt styrelsemedlem och ordförande i Kreab år 2000.

Men åter till Gustaf Douglas och Attendo. Redan 2005 sålde han och Melker Schörling företaget till det brittiska riskkapitalbolaget Bridgepoint för över 2,2 miljarder svenska kronor. Douglas investmentbolag Säki gjorde vid affären en skattefri reavinst på över en halv miljard.

Var pengarna från försäljningen finns i dag vet vi inte. Både SCB:s förmögenhetsstatistik och förmögenhetskatten avskaffades av regeringen Reinfeldt.

Inför valet 2006 drev Douglas den så kallade Rosenbadsfonden i syfte att samla in privata donationer till Moderaterna. Med sig i fonden hade han bland andra Kristina Axén Ohlin (tidigare finansborgarråd i Stockholm, vice ordförande i M och ”etisk rådgivare” åt vårdkapitalisterna Carema) och Tove Lifvendahl (tidigare MUF-ordförande och i dag politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet).

Rosenbadsfonden lyckades tillsammans med andra hemliga moderata insamlingssällskap som Tornet, Källan och Värnet samla in 65,5 miljoner inför valet 2006. Bara valåret drog man in hälften av de där miljonerna.

Vem som betalade – och betalar – vet vi inte. Det finns nämligen inga tillräckligt bra lagar om att partibidrag måste redovisas i Sverige. Moderaterna har varit ett av de partier som allra hårdast motsatt sig öppenhet när det kommer till partibidragen.

I höstas förlorade så Moderaterna makten efter åtta år och nu lämnar alltså greve Gustaf Douglas politiken. Han lär bli saknad av många.

—
Läs mer: ”Oligarkerna – vinnarna i slaget om välfärden” (Tankesmedjan Tiden)

I går dansade PR-konsulter, Carema och Twitterhögern av glädje över nyheten att Kommunal backade upp Caremas version av händelserna vid Koppargården.

Bakgrunden var en icke publicerad rapport som Hans Kilsved, då på PR-byrån Rådhusgruppen, gjort på uppdrag av Kommunal. Kilsved själv har uttalat sig starkt kritiskt till medias Caremagranskning.

I ett uttalande säger nu Kommunal:

Kommunal ställer sig inte bakom Hans Kilsveds uttalanden i veckan. Hans Kilsved har gjort dessa kommentarer som privat person. Hans Kilsved är inte anställd av Kommunal.

Den rapport som Hans Kilsved har gjort på uppdrag av Kommunal som fristående konsult, har inte haft till syfte att bedöma riktigheten i medias spegling av företags och kommuners äldreomsorgsverksamhet. Rapporten handlar främst om Kommunals interna organisation och om hur vi bättre ska kunna förebygga missförhållanden vad det gäller arbetsvillkor, arbetssituationer. Alltför att vi med kraft ska kunna agera för medlemmarnas bästa.

Alltså:

Kommunal står inte bakom Kilsveds uttalanden.

Rapporten det hänvisas till syftade till att undersöka andra saker (Kommunals interna organisation) än det Kilsved uttalar sig om (medias granskning av Carema).

Vill man läsa mer om av vad som händer nu kan jag rekommendera: Carema gör som klimatförnekarna.

Kommunal är säkert jätteglada över att användas som slagträ i den här historien.

Anders Lindberg

Jag har förstått att chefredaktören för tidningen Dagens Samhälle är upprörd på Aftonbladets ledarsida. I ett debattinlägg på Aftonbladets debattsida skrev han häromdagen att det är ”löjeväckande” att påstå att tidningen skulle vara en del av en ”konspiration” för att försvara vårdbolagens vinster.

Det skulle den möjligen vara, men så har vi heller aldrig talat om någon konspiration.

Det ledarsidan gjorde på annandagen var att beskriva något av den intensiva lobbykampanj som vårdbolag som Carema satt i gång efter avslöjandena om vanvård hösten 2011. Vi pekade dessutom ut en del ganska besvärande personsamband mellan den välfinansierade kampanjen och det moderata partiet, särskilt i Stockholm.

Där kommer Dagens Samhälle in på ett hörn. Chefslobbyisten och den före detta moderatpolitikern Henry Sténson sitter i tidningens styrelse, och Mats Edman själv är gift med Cecilia Stenhammar som författat en rapport till Caremas försvar åt Timbro.

Inget av detta skulle behöva vara det minsta besvärande för Dagens Samhälle. Problemet är att Mats Edman – som på Twitter kallat sig SupersonicMats – har förvandlat tidningen till ett kampanjorgan för vårdbolagens rätt att ta ut vinst och mot till exempel LO-kongressens beslut från i somras.

Som framgår av Edmans högtidliga uppräkning av ledamöterna i tidningens styrelse har Dagens Samhälle en lite halvofficiell ställning. Tidningen ägs av av Sveriges Kommuner och landsting och har uppdraget att ”med ett sakligt perspektiv granska hur välfärden bedrivs”, för att citera Edman själv.

Själv skriver Edman att Dagens Samhälle bara låtit ”Koppargårdens personal och kommunens äldreförvaltning komma till tals”. Läsarna får nog intrycket att redaktionen och chefredaktören gått lite längre än så.

Jag skulle gissa att det finns en del kommunalpolitiker som blir en smula förvånade när kommunförbundets tidning framstår som språkrör för stockholmsmoderaternas hårda kärnan av privatiseringsivrare. Särskilt när det handlar om en av kommunpolitikens känsligaste frågor just nu.

Jag misstänker också att Edman fått veta just det. Styrelsen lägger sig säkert inte i det redaktionella arbetet, men den kan ju ha synpunkter på chefredaktörens ställning. Kanske är det en del av förklaringen till att Edman i december plockade bort sin ”åsiktsplats” på Dagens Samhälles sista sida.
Chefredaktören skulle i stället lägga sin tid på att utveckla tidningen.

Ambitionen höll alltså till just efter nyår.

Det är svårt att inte ana en viss desperation bakom det höga tonläget.

Att Edman dessutom – i Dagens Samhälle – väljer att luta sig mot sin hustrus Timbrorapport gör inte den känslan svagare.

Ingvar Persson

I dag hade Moderaterna pressträff och presenterade sin nya valstrategi. I princip är det samma som de berättade om i somras och som innebär att de nu använder ordet ”modern” lite oftare. Bland annat.

Men en intressant sak är målgruppen ”Särskilda väljargrupper”.

Moderaterna kommer fram till valet att vända sig till grupper som direkt påverkats av politiska reformer som Alliansregeringen har infört och där Socialdemokraterna vill driva utvecklingen åt motsatt håll.

Så stod det på Per Schlingmanns Powerpoint. De grupper som lyftes fram var unga på arbetsmarknaden och anställda i restaurangbranch och RUT-företag.

Moderaterna glömde visst nämna bland andra Carema, McDonalds och Investor. De som tjänar mångmiljonbelopp på privatiseringen av vård och omsorg, generellt sänkt arbetsgivaravgift för unga och nu senast sänkt bolagsskatt.

Det är ju dessa ”Särskilda väljargrupper” som vunnit mest på Moderaternas politik, inte restaurangbiträden och RUT-personal. Vilket osökt för oss över till frågan om vilka de hemliga bidragsgivarna är som hittills skänkt Moderaterna närmare 100 miljoner kronor i bidrag.

För några dagar sedan påminde Miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner på Expressen debatt om Moderaternas löfte att införa lagstiftning om partifinansiering innan valet 2014. Nu ser det ut som Moderaterna tänker svika den överenskommelsen.

De ”särskilda” väljargrupperna vill kanske inte betala om det syns offentligt. Vi kan bara gissa, för på pressträffen missade Moderaterna också berätta om hur de planerar att finansiera sin nya valstrategi.

Anders Lindberg

Det privata vårdbolaget Carema menar att den gamla patienten sov på golvet för att han valde det.

I själva verket tyder allt på att mannen saknade säng. Att personalen på Tallbohov hade tagit sängen för att ge den till en annan patient.

Skandalerna i äldrevården rullar vidare. Dagens Nyheters nya Stockholmsbilaga har i en serie artiklar avslöjat missförhållandena i storstadskommunerna. Tidigare har vi läst om Koppargården i Vällingby som redovisade ovanligt höga dödstal. Nu har turen kommit till Tallbohovs äldreboende i Järfälla norr om Stockholm, ett hem för 92 pensionärer som precis som Koppargården drivs av vårdbolaget Carema. 

Rapporterna från Tallbohov avslöjar brister på allt som kostar pengar, tvål, handsprit, toalettpapper samt medicinsk utrustning. I ett fall gick det uppenbarligen så långt att en patient inte ens hade en egen säng.

Personalen har larmat om och om igen och när den till slut vände sig till kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska, då tog det hus i helvete på Carema. Det som hände på Tallbohov skulle stanna där.

Missförhållandena verkar ändå ha nått den moderata kommunledningen i Järfälla som nu sagt upp avtalet med Carema.

Problemet är bara att Carema driver över 80 äldreboenden runt om i Sverige. Har de samma hårda krav på nyckeltal som ska följas oavsett vad patienterna behöver?

Äldrevården måste granskas kontinuerligt, de anställda måste få meddelarskydd om de larmar om missförhållanden. Ingen ska behöva vara rädd för att avslöja vanvård av gamla och skyddslösa medmänniskor.

Eva Franchell