Efter skandalen där topp-Sverigedemokrater som kallar unga kvinnor ”hora” och vevar med järnrör har det talats en hel del om den Sverigedemokratiska kvinnosynen – och hur det kommer att påverka väljarströmmarna till partiet.

Av partiets 20 riksdagsledamöter är endast tre kvinnor. Tre av fyra SD-väljare var män i det senaste valet och hade bara kvinnor fått rösta hade SD inte ens kommit in i riksdagen.

SD är det svenska parti som kvinnliga väljare är minst benägna att rösta på. Kvinnliga väljare röstar traditionellt inte på främlingsfientliga, misogyna partier som talar illa om homosexuella, vill begränsa aborträtten och säger saker som att män ska vara män och kvinnor kvinnor.

Det här är något Jimmie Åkesson och partiledningen försökt komma tillrätta med. Man måste ha med sig kvinnorna om man ska kunna bli riktigt stora. Därför är Expressens video från Kungsgatan en sannolik katastrof för Åkessons strävanden att attrahera fler kvinnor.

Det där har Moderaterna brottats med länge, och deras genombrott kan i mångt och mycket förklaras med att kvinnor inte längre skyr det gamla högerpartiet.

Men man undrar ju vad de kvinnliga moderatväljarna tycker om moderaten Marietta de Pourbaix Lundin och hennes göromål. Vem hon är och vad hon har gjort? Nej, hon har inte varit ute och härjat med järnrör.

Däremot så tycker hon att hon inte att homosexuella ska få gifta sig. Hon anser att homoäktenskap öppnar för äktenskap med djur. Hon tycker inte att homosexuella ska få adoptera och hon har skrivit under en motion med syfte att kraftigt inskränka aborträtten (något vi skrivit om tidigare).

Jaja, alla partier har väl sina galningar kanske du tänker. Men moderaten de Pourbaix Lundin är inte vem som helst. Hon sitter i Europarådets parlamentariska församling, är den ledande moderaten i församlingen och är dessutom ordförande för den svenska delegationen – en prestigepost hon fick av den nuvarande moderata partiledningen. Så hon är inte direkt motarbetad av Fredrik Reinfeldt…

Ja, som sagt, de brukar vara svårt att vinna kvinnoröster när man för en kvinnofientlig politik.

Daniel Swedin 

Mer än var tredje registrerad arbetslös på Arbetsförmedlingen är utrikesfödd, enligt förmedlingens egna siffror.

Förklaringarna till varför arbetslösheten är högre bland utrikesdödda är många. ­Bostadsbrist på platser där jobben finns, inga förskoleplatser och andra brister i välfärdssystemen, långa handläggningstider, dålig svenskundervisning, bristfällig ­information till nyanlända.

Mycket av det där går att ­lösa politiskt, men det är ­uppenbart att det finns en struk­turell diskriminering på svensk ­arbetsmarknad som är svårare att komma åt. Det är tydligt när man betänker att Sverige har en av världens mest väl­utbildade invandrar­grupper.

I Sverige finns det enligt, Veckans Affärer, 375 000 utlandsfödda med eftergymnasial ­utbildning, men bara sju av tio har jobb ­eller eget företag. 60 procent av de invandrade är överkvalificerade för jobb de får i Sverige, enligt Stockholms universitets Linnécentrum för integrationsstudier.

Sverige är uselt på att få in invandrare på arbetsmarknaden. Vi är det OECD-land med störst skillnader i sysselsättningsgrad mellan inrikes födda och utrikes födda. Tolv år efter att du gått ut gymnasiet hänger fortfarande ditt ursprung samman med dina chanser att få ett jobb.

På svensk arbetsmarknad är det en stor belastning att ha föräldrar som inte är födda i väst. Då spelar det ingen roll hur bra du är på att prata svenska eller om du har rätt kompetens.

I dagarna har Sverige fått svidande kritik från Europarådets kommission mot rasism och intolerans, Ecri, i sin senaste rapport. Ecri menar att Sverige har mycket kvar att jobba med i sitt arbete mot diskriminering.

Enligt kommissionen har invandrare från länder utanför EU en sysselsättningsnivå som ligger 19,7 procent under inföddas. Andelen utrikesfödda som är överkvalificerade för sina arbeten är mer än dubbel så hög som bland infödda. Värst utsatta för diskriminering på svensk arbetsmarknad är romer och muslimer.

Ecri skriver i sin rapport att många med invandrarbakgrund kränks i skolan och diskrimineras på arbetsmarknaden. Dessutom höjer man ett varningens finger för att rasismen breds ut på internet och att få rapporterade incidenter om diskriminering leder till åtal eller dom.

Kommissionen kräver att svenska myndigheter bekämpar arbetsgivarnas fördomar vid rekrytering och ser till att fackförbund och arbetsgivare aktivt jobbar för mångfald i sitt dagliga arbete. Dessutom kräver man att den svenska regeringen ”skyndsamt” inrättar en handlingsplan mot boendesegregation.

I re­ge­ringsförklaring­en 2006 sa stats­minister Fredrik Reinfeldt:
”Krafttag måste tas i kampen mot den etniska bortsorteringen på den svenska arbetsmarknaden. Det kräver en tydlig, effektiv och sam­lad lagstiftning mot diskriminering.”

Nu har sex år gått. Vi väntar fortfarande.

Daniel Swedin