I en bloggpost ställer Joakim Jardenberg den retoriska frågan ”Varför är Anders Lindbergs liv mer värdefullt än mitt?”

Bakgrunden är att vi valt att gå ut offentligt med ett hot mot min kollega Anders Lindberg. Jag kräver i en ledare att hot mot politiker och journalister ska prioriteras högre än idag.

Av detta drar Jardenberg slutsatsen att jag vill att hot mot andra ska prioriteras lägre. Det är en i mitt tycke märklig läsning av vår publicering.

Att Anders Lindberg berättar öppet om ett hot handlar inte om att hot mot andra är mindre viktiga. Förhoppningsvis kan det tvärtom leda till att fler berättar och vågar anmäla hot till polisen.

Jardenbergs argumentation bygger på den falska utgångspunkten att det skulle finnas någon slags begränsad mängd resurser för att prioritera hot. Prioriterar man hot mot journalister mer följer indirekt att man prioriterar hot mot bloggare lägre.

I själva verket lägger polisen stora resurser på saker de i princip helt kan sluta med. Ett förslag som väckts är att flytta resurser från spaning mot upphovsrättsbrott till att arbeta med hot och hat på nätet.

Men det är bara ett exempel, det jag vill är att mer resurser och högre prioritering läggs på att förhindra precis sådant Anders var utsatt för. Detta gäller oavsett vem som utsätts för det.

Den andra delen som jag tycker är viktig är min kritik av säkerhetspolisens syn på dessa frågor. De ser, lite hårdraget, hot mot journalister som ett hot mot en enskild person. När exempelvis rasistiska hatsidor som Avpixlat och deras svans systematiskt försöker skrämma journalister och andra opinionsbildare till tystnad handlar det om ett hot mot demokratin, ingenting mindre. Detta måste Säpo och andra myndigheter börja förstå.

Slutligen vill jag kommentera det Jardenberg skriver om Aftonbladets hantering av säkerhetsfrågorna.

Aftonbladet spårade IP-numret till det anonyme hotaren och överlämnade det till polisen. Likaså försåg tidningen Anders Lindberg med väktarskydd och ett målsägandebiträde. Det är inte säkert att en mindre arbetsgivare hade haft de möjligheterna, för att inte tala om en frilansare eller bloggare.

Det är precis på grund av detta som polis och rättsväsende måste ta hot på betydligt större allvar och det är därför dessa frågor måste prioriteras högre än idag.

Karin Pettersson

Aktuellts Mats Knutson berättade ikväll att Säpo ska få laglig rätt att beställa spaning på svenskar av FRA. Åtminstone om utredaren, tidigare Säpochefen Anders Eriksson, får som han vill.

Vi på Aftonbladets ledarsida kunde i somras avslöja hur det gått till hittills, utan att politikerna verkar ha varit ordentligt informerade. När någon som Säpo var intresserad av reste utomlands bad polisen FRA att avlyssna personen i det land dit han eller hon begav sig.

Höstens politiska uppgörelse i riksdagen betydde ett stopp för Säpos beställningar till FRA och därmed för denna verksamhet från 1 oktober i år.

Därför har Säpo bråttom att ändra beslutet. Enligt den nya utredningen ska det dock krävas domstolsbeslut och misstanke om allvarligt brott för alla sådana fall, enligt Aktuellts uppgifter.

Det är inte någon garanti för att uppgifterna stannar hos svenska myndigheter. Både Säpo och FRA samarbetar med exempelvis amerikaner och britter.

Hur ska Fredrik Reinfeldt och Beatrice Ask lugna Camilla Lindberg (FP) och andra borgerliga ledamöter, som nu känner sig lurade?

TT uppmärksammar idag att regeringsrätten inte tar upp min begäran om allmänna handlingar till prövning.

Det handlar om Säpos beställningar till FRA att spana på personer bosatta i Sverige. En verksamhet som Fredrik Reinfeldt och många andra uppenbarligen inte känt till, och som vi på ledarsidan kunde beskriva i somras.

Att Säpo inte lämnar ut uppgifter om namn och telefonnummer på avlyssnade personer är en sak, men delar av dokumenten borde bli offentliga. Det har till exempel ett stort allmänintresse hur Säpo motiverar avlyssning utan domstolstillstånd.

Kammarrätten ställde upp på Säpos nej till 100 procent. Därmed tolkade domstolen sekretessen strängare än till och med FRA, som jag också frågat. Juristerna och spanarna på Lovön gav mig åtminstone ärendenumrena.

Regeringsrätten tar sällan upp överklaganden. Domstolen motiverar inte sitt nej till prövningstillstånd, trots att Säpos och FRAs spaning på svenskar reser en rad principiella frågor.

Däremot ser jag på regeringsrättens hemsida att Annika Brickman, som undertecknat beslutet, har varit både rättschef på Justitiedepartementet och chef för polisenheten. Alltså ansvarig på departementet för just Säpo.