Nej, det blev inte tre jämnstora partier som många trodde före valet. Moderaterna förblev näst största parti och Socialdemokraterna i en viktklass för sig. Men Sverigedemokraterna är tveklöst det parti som har vuxit mest sedan förra valet.

Valresultatet visar också att Sverige har blivit likt resten av Norden – och Europa. Tills nu har vi varit unika som det enda landet i Norden som inte haft en regering med stöd av ett högerpopullistiskt och främlingsfientligt parti. Om även den svenska borgerligheten kommer att falla för populismens locktoner återstår att se. I slutändan hänger det på Annie Lööf och Jan Björklund. Hur tungt väger deras löften om att aldrig samarbeta med SD när makten är inom räckhåll?

Men om Sverige blir allt mer likt Norden på riksnivå så påminner utvecklingen i de svenska storstäderna om stora delar av Europa. På valkvällen ser de rödgröna ut att bli största block i såväl Stockholm, Göteborg och Malmö. I samtliga städer förblir Socialdemokraterna största parti. Många opinionsmätningar före valet hade pekat på motsatsen. Särskilt i Göteborg hade det talats om en kollaps för S som utmanades av det nya lokala uppstickarpartiet Demokraterna. Men fiaskot uteblev.

I Stockholms stad verkar Feministiskt Initiativ bli kvar i Stadshuset med strax över tre procent.

Det vi ser är en internationell trend där städerna blir allt mer progressiva, gröna och vänster, medan mindre städer och glesbygd drar åt det högerpopulistiska hållet. Det hänger ihop med urbaniseringen där människor, jobb och ekonomin koncentreras i storstäderna, medan det övriga landet utarmas och lämnas på efterkälken.

Sverige är inte längre det unika landet i norr utan börjar bli mer likt alla andra. Det är också den historien som många utländska journalister – rekord i antal det här valet, enligt Utrikesdepartementet – har varit intresserade av att rapportera om.

Den korta och intensiva valrörelsen har gjort det tydligt att landet är mer polariserat än någonsin, där de stora skillnaderna och förutsättningarna mellan stad och land är en av de växande motsättningarna.

Rösterna håller fortfarande på att räknas, det slutgiltiga resultatet kommer inte att vara klart förrän på onsdag. Men en sak som är säker och det är att vi står inför ett nödvändigt arbeta att försöka tråckla ihop landsdelarna till ett samhälle som håller ihop igen.

Vid valdagen om två veckor så ska vi också få också rösta om vem som ska få bestämma i hemkommunen. Och eftersom kommunerna sysslar med det riktigt vardagsnära – skolor, omsorg, kultur och fritid – så är det förstås särskilt intressant att veta vad de olika partierna vill göra i ens vardag.

I Yttre Västeort – den stockholmska kommunvalkrets där Akalla, Husby, Kista, Tensta, Rinkeby, Hässelby och Vällingby ingår – har Moderaterna presenterat sju förslag för ”jämlikhet, social rörlighet, trygghet och sammanhållning”.

Det ska bli kameraövervakning på centrumtorgen. Fler poliser och vakter ska synas. Det ska råda nolltolerans mot klotter, skadegörelse och nedskräpning. En graffitiväg i Tensta ska rivas. Det ska bli tryggare vid pendeltågsstationen i Spånga. Det ska bli enklare för friskolor att etablera sig i området och de skolor som finns måste ställa hårdare krav på eleverna

Man kan ju tycka att det är litet konstigt att 140 000 av Stockholms kommunmedborgare – som råkar bo i de fattigaste delarna av staden – nästan bara lovas tuffare tag, men sådan är väl tidsandan.

Så uppmärksammas jag på en moderatbroschyr som deltats ut i Norra Djurgårdsstaden – ett område för socioekonomiskt starka där de boende också förväntas leva ett grönt liv och motionera. Här är tonen en annan.

Här ställer Andréa Ström, ordförande för Engelbrektsmoderaterna och ledamot i Östermalms stadsdelsnämnd, ut 20 förslag för Östermalm. Visst, även här är hårdhandskarna på. Det ska råda nolltolerans mot illegala bosättningar och det ska satsas på fler kommunala ordningsvakter. Men den moderata löftesbuketten har fler blommor.

Moderaterna vill att Östermalm ska vara en ”levande stadsdel rik på caféer, kvartersrestauranger och promenadstråk”. Det ska byggas boulebanor, utegym, lekplatser och hundrastgårdar. Det ska vara gratis att parkera på kvällar och helger. Kajerna på Östermalm ska vara inbjudande och tillgängliga, och stadsdelens verksamheter ska lägga grunden för goda uppväxtvillkor.

Moderaterna lovar de boende på Östermalm fler förskole- och skolplatseplatser. Förskolans personal ska ges tid att stimulera varje barns unika intressen. Barnen ska få rofyllda måltider som ger barnen möjlighet att utforska alla färger och smaker. Förskolan och fritids ska uppmuntra till lek och rörelse. Förskolans personal ska ges tid att stimulera varje barns unika intressen. Överlämningen mellan förskola och skola ska kvalitetssäkras för barn med särskilda behov. Unga på glid in i kriminalitet och missbruk ska mötas med snabba insatser. Äldreomsorgens personal ska hinna samtala med varje individ under dagen.Maten på äldreboendena ska vara näringsrik och lagad på plats

Bra saker alltihop, men tydligen inte tillräckligt bra för folk i Kista och Hässelby.

Vad är det Ulf Kristersson brukar säga… Lika för alla?

Vad är klass och vad spelar den för roll?

En titt på en karta över Stockholms tunnelbanenät kan faktiskt vara till hjälp om man vill formulera ett svar.

I dag berättar Dagens Nyheter om landstingets Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin.

På deras hemsida finns det bland annat uppgifter om stockholmarnas utbildning, inkomst, socialbidrag, arbetslöshet, sjukdomar, dödsorsaker, alkoholkonsumtion, rökning, fetma och hur många som har avstått från att gå till tandläkaren för att de inte har råd. Och följer man tunnelbanelinjerna ser man plötsligt ett mönster.

– Gröna linjen är tydligast, utbildningsnivån stiger och antalet ohälso­dagar sjunker när man åker från Hässelby in mot stan, och tvärtom på väg ut mot Farsta, säger Nils Larsson på centrumet till Dagens Nyheter.

I ett Stockholm som generellt blir allt rikare och allt friskare finns det en utveckling som pekar åt motsatt håll, särskilt om man studerar de stockholmska bostadsområden som ingick i den så kallade storstadssatsningen – Alby, Fittja, Hallunda-Norsborg, Jordbro, Flemingsberg, Vårby, Västra Skogås, Husby, Rinkeby, Rågsved, Skärholmen, Tensta, Fornhöjden, Geneta, Hovsjö och Ronna på 90- och 00-talen.

39 procent av barnen i Rinkeby-Kista lever i familjer som är ekonomiskt utsatta. I Täby är det 4 procent. Medellivslängden ökar för alla grupper i Stockholms län utom för lågutbildade kvinnor. En högutbildad Danderydsbo lever 18 år längre än en lågutbildad person i Vårby. Dubbelt så många kvinnor får hjärtinfarkt i Rinkeby som i Vaxholm. Sex procent av kvinnorna i storstadssatsningens områden får diabetes innan de fyller 50 år.

Klyftorna mellan stockholmarna är nu så vida att Bo Burström, enhetschefen Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, hävdar att det är lika illa som mellan väst och öst när Tyskland återförenades 1990.

Det här är klass, det här är vad det spelar för roll.

Här är en lista på alla handlingar som man måste lämna in för att få socialbidrag – ett par tusen kronor – i Stockholm.

Och glöm inte att ta med cv och personligt brev varje månad!

Vid tunnelbanehållplatsen i stockholmsförorten Råcksta ligger det ett kommunalt garage där pendlare parkerar sina bilar för att ta tåget vidare in till stan.

Just nu renoveras garaget och SVT:s lokalnyheter kan i dag berätta att de polska byggarbetarna som arbetar där bor på jobbet och tjänar 35 kronor i timmen.

På ett kommunalt garage, alltså. Kan det få gå till så?

Jo, det kan det.

Dagens byggbransch präglas av långa kedjor av underentreprenörer. Så när kommunala Stockholm Parkering har gett jobbet att renovera garaget till tyska Züblin så har tyskarna å sin sida lagt ut jobbet på ytterligare två underentreprenörer. Och de entreprenörerna har det kommunala bolaget inte haft någon koll på alls – och har heller inget ansvar.

I byggbranschen vet man att bolag att pressar kostnaderna för sitt arbete genom att anlita oseriösa underentreprenörer som dumpar löner – i Råcksta har arbetarna tjänat en femtedel av avtalsenlig lön – eller fuskar med skatten.

I årets avtalsrörelse drev fackförbundet Byggnads frågan om ett solidariskt ansvar vid användning av underentreprenörer – det vill säga att huvudentreprenören har ansvaret för att de underentreprenörer som finns på byggarbetsplatserna sköter sig och betalar ut avtalsenlig lön.

Liknande modeller finns redan i Norge och Tyskland, bland annat.

I våras beslutade arbetsgivarna och facket att tillsätta en arbetsgrupp som ska ta fram nya bestämmelser om solidariskt ansvar.

I februari lägger arbetsgruppen fram en skrivelse som ska innehålla förslag på hur man i kollektivavtalet kan reglera ansvaret för underentreprenörerna.

Skandalen i Råcksta visar att förslagen brådskar.

Ibland blir man överraskad. I går var ett sådant ”ibland”. Den brittiska prestigetidningen Financial Times, som på ledarplats sällan framstår som en progressiv kraft, skriver om upploppen i Stockholm under rubriken ”The challenges of the Swedish model”.

Det är som sagt en överraskande – och intressant läsning. Det börjar redan vid nedyckaren, som kan få vilken mörkblå svensk ledarsida som helst att sätta i halsen: Stockholmupploppen handlar mer om ekonomi än om invandring.

Jag citerar lite:

As for the welfare state, it is almost 20 years since Sweden turned from being the Nordic country that took social democracy the furthest to the one that experimented most radically with market liberalisation. Swedes must consider whether the pendulum that swung too far in one direction may now be overcompensating in the other.

[…]

The challenge of integration is economic, not ethnic or even cultural. The streets of Husby and other Stockholm suburbs are filled with inhabitants for whom cultural diversity is a source of pride, not tension, and who are determined to succeed individually and prosper together.

The solutions must in part be of the workhorse policy-making variety. That includes better understanding and countering of the causes of Sweden’s slipping egalitarianism in terms both of income and of access to public services. The quality of schooling, for which the private sector and municipalities have been given responsibility, is especially vulnerable in the already most deprived areas. 

Jaha, så där kan man också skriva. Nu får Dagens Nyheters ledarsida ta och skälla ut Financial Times-skribenternas föräldrar.

Daniel Swedin

I går skickade handelsministern – hon heter Ewa Björling om det är någon som undrar – ut ett pressmeddelande. Där kunde vi läsa att Örebro är det län som ökat sin export mest förra året, och att huvuddelen av den svenska varuexporten kommer från storstäderna, speciellt från Stockholm.

Huvudstaden exporterar ensam 28 procent av alla varor märkta ”made in Sweden”.

– En bidragande orsak till att Stockholm svarar för 28 procent av vår varuexport beror bland annat på energivaror, sa handelsministern i en kommentar som kanske inte gnistrar av språklig klarhet men som nog i alla fall speglar hur ministern ser på vilka delar av landet som producerar vårt välstånd.

Jag kan bara inte riktigt begripa var alla dessa stockholmska ”energivaror” finns?

Enligt departementet sammanfattar kategorin ”stenkolsprodukter och raffinerade petroleumprodukter samt el, gas värme och kyla”. Och det står för nästan en tredjedel av Stockholms export till omvärlden.

Finns det någon – utom handelsministern – som har sett pumpande oljetorn, eller ens ett ordentligt kraftverk i Stockholm?

Inte det.

Nej för förklaringen till den stockholmska exportframgången är nog i verkligheten en helt annan. Statistiken är nämligen kopplad till den adress där företaget är registrerat, och följaktligen räknas också exporten där huvudkontoret finns.

När Olof Faxander beslutade flytta Sandviks huvudkontor, eftersom Sandviken inte är en plats värdig en direktör, blev alltså Stockholm storexportör av något av det finaste stål världen känner.

För Gävleborg blev det förstås tvärtom.

Talar vi om energi som faktiskt produceras i Sverige borde det ju mest handla om el, och den produceras förstås på platser som Harsprånget, Porjus och Forsmark. Men det är förstås inte där exporten registreras.

Det sker väl snarare här, på Evenemangsgatan i Solna. Det är i alla fall härifrån Vattenfall gör sina affärer.

Jag tycker det är bra att regeringskansliet visar intresse för den svenska exportindustrin. Det har inte alltid varit den bästa grenen för Reinfeldt eller hans ministrar. Och det är bra att handelsministern försöker beskriva landet som en summa av delar. Det är en förutsättning för en näringspolitik som tar tillvara på resurserna i det producerande Sverige.

Men då duger nog inte statistik som hävdar att direktörerna i några kvarter i Stockholms innerstad skapar det mesta av den svenska exporten.

Ingvar Persson

Att slarva med stockholmarnas pengar är oacceptabelt och måste tas på största allvar. Skattebetalarnas pengar ska gå till sjukvård och användas enligt reglerna och på ett ärligt sätt.

Så sa sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) när man 2010 tillsatte en expertgrupp för att förhindra fusk i privat vård. Då hade Ekot avslöjat stora brister i landstingens kontroller av privata vårdgivare och visat hur de kunde fuska till sig flera miljoner kronor i ersättning för behandlingar de aldrig utfört.

Enligt Ekots granskning betalade landstingen varje år ut cirka 4 miljarder kronor till privata läkare och sjukgymnaster för utförda behandlingar. Av dem kunde drygt 100 miljoner kronor ha betalats ut felaktigt. Det handlade om vårdgivare som medvetet eller omedvetet slår in falska behandlingar för att få ut pengar från landstingen.

Så vad har hänt?

I dag fick vi veta att Stureplans husläkarmottagning fakturerat Stockholms läns landsting för över 1 300 felaktiga besök, motsvarande cirka 600 000 kronor. I ett pressmeddelande skriver landstinget:

Vid en stor extern revision av Stureplans husläkarmottagning upptäcktes ett stort antal felfaktureringar.  Revisionen visar att mottagningen krävt högre ersättning av Hälso- och sjukvårdsförvaltningen än vad mottagningen hade rätt till.  Husläkarmottagningen har krävt betalt av landstinget för läkarbesök som aldrig har ägt rum. Felfaktureringen pågick i flera år.

Man har nu polisanmält fifflet och hälso- och sjukvårdsförvaltningen kräver ekonomisk ersättning av vårdjätten Aleris AB som tog över husläkarmottagningen för knappt ett år sedan.

Vad har hänt med Filippa Reinfeldts expertgrupp? Har den fastnat på Instagram, måntro?

Daniel Swedin