Alldeles strax är det dags för Socialdemokraterna att dra i gång kongressförhandlingarna i Västerås, men den som känner igen tecknen anar förstås redan hur kongressarrangörerna vill att vi ska uppleva arrangemanget. Ta listan över inbjudna gäster som fått talartid till exempel.
Nabeel Shaath från Fatah i Palestina och Jonas Gahr Støre från Arbeiderpartiet i Norge, Eva Nordmark från TCO och Karl-Petter Thorwaldsson från LO samt – för att runda av det hela – språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin.
Annorlunda uttryckt, en frihetskämpe från Mellanöstern, en framgångsrik Socialdemokrat från Norden, en företrädare för tjänstemännen och en för arbetarna i LO samt alltså två miljöpartister.
Bättre kan väl inte parollen “Alla ska med” sammanfattas.

TCO:s ordförande Eva Nordmark berättar i dagens Aftonbladet att hennes medlemmar inte vill ha något vinstförbud i välfärden. TCO-basen tycker att man ”teoretiskt” ska få ta ut hur mycket som helst i vinst och att Socialdemokraterna bör sätta ner foten i frågan så att diskussionen dör.

Det kan man ju tycka. Men Nordmarks utspel känns lite märkligt, särskilt med hänvisningen till de egna medlemmarna. Vid TCO:s kongress i fjol ställde man sig enigt bakom rapporten ”En bra välfärd för en bra livsfärd”.

I rapporten, under rubriken Vinst ska återinvesteras i verksamheten, står det att läsa:

Skattemedel tas ut med syftet att komma medborgarna till del. Skattemedel som går till förskolan och skolan ska användas för barnen och elevernas bästa. Målet för den offentliga hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Skattemedel för hälso- och sjukvård ska användas så att de bäst tjänar dessa syften. Offentligt finansierade välfärdstjänster måste ha styr- och kontrollsystem som innebär att skattemedlen används så effektivt som möjligt för att nå de politiskt uppsatta målen för verksamheterna.

Sverige är ett av få länder som tillåter att vinst som uppkommer i offentligt finansierade välfärdsverksamheter överförs till privata aktörer. Våra nordiska grannländer har exempelvis regler för att garantera att skattepengarna stannar kvar i välfärden. Idag har riskkapitalbolag stort intresse för den svenska välfärden. Sektorn är inte konjunkturkänslig och statistik från SCB visar att lönsamheten i välfärdsföretag är avsevärt högre än andra företag. Det behövs en analys av hur styrsystemen i offentligt finansierad välfärdsverksamhet ska utformas för att kunna garantera hög kvalitet och uppfyllande av målen, liksom av konsekvenserna av olika sätt att hantera vinst i verksamheten.

Som en detalj kan det ju nämnas att det var Eva Nordmark som föredrog styrelsens förslag om att bifalla rapporten. Och enligt TCO-tidningen förekom ”ingen diskussion” om rapporten på kongressen.

Daniel Swedin

Regeringens inkomstskattesänkningar – jobbskatteavdraget – har kostat tiotals miljarder. För att skatterna skulle kunna sänkas var man först tvungen att försämra a-kassan och sjukförsäkringen.

Att bli sjuk eller arbetslös ska kosta. I Moderaternas värld gör det människor arbetsamma och friska. Och som en extra morot skulle jobbskatteavdraget finnas där.

”Jobbskatteavdraget är den enskilt mest jobbskapande åtgärden”, brukar de säga. Och enligt Finansdepartementet kommer avdragen att på lång sikt ge 105 000 fler jobb.

Jaha, tänker kanske en del. Vi får väl leva med att cancersjuka utförsäkras och hänvisas till arbetsförmedlingen om hundratusenstals nya jobb kommer ploppa upp.

I det nya numret av Ekonomisk Debatt försöker nationalekonomerna Karin Edmark, Che-Yuan Liang, Eva Mörk och Håkan Selin utvärdera sysselsättningseffekterna av jobbskatteavdraget.
Det klarar de inte av.

Så här skriver forskarna, bland annat:

Den stora utmaningen med att utvärdera jobbskatteavdragets effekter är alltså att försöka avgöra vad som hade hänt om det inte hade införts. I det svenska fallet finns ingen grupp personer som inte påverkas av jobbskatteavdraget och det finns därför ingen naturlig kontrollgrupp att jämföra med.
[…]
En mer generell slutsats är att det är beklagigt att en så stor reform som jobbskatteavdraget har genomförts utan tanke på utvärdering av dess effekter.

Tror ni att Moderaterna kommer bry sig? Knappast.
De har inte brytt sig när långtidsutredningen, TCO eller IFAU kommit fram till liknande slutsatser.

För dem är svaret fortfarande enkelt: om människor vet att den egna ekonomin kör i diket om de blir av med jobbet och om de samtidigt vet att de får skattesänkningar om de får ett jobb så kommer de att få ett jobb.

För övrigt är arbetslösheten högre i dag än när Fredrik Reinfeldt tillträdde. Och otryggheten större, för den delen.