I onsdags kom beskedet att Karolinska universitetssjukhuset varslar 250 läkare och 350 undersköterskor. Sedan dess har medier utan framgång försökt intervjua Irene Svenonius (M), som är den högst politiskt ansvariga för sjukvården i Stockholmsregionen.
Det är inte första gången som just moderata toppolitiker väljer att ducka intervjuförfrågningar från journalister, snarast verkar det vara en kultur som odlas inom partiet.

Agerar som Filippa Reinfeldt
Irene Svenonius verkar i samma tradition som sin företrädare Filippa Reinfeldt, som systematiskt undvek kritiska frågor om byggandet av Nya Karolinska i Solna, NKS.
Sjukhuset skulle ha blivit kronjuvelen i svensk sjukvård men har förvandlats till ett monument över politiskt vanstyre och ekonomisk misskötsel.
Hittills har bygget beräknats kosta 57 miljarder kronor, men det har knappt gått en månad sedan det invigdes under kunglig pompa och ståt förra året utan att en ny kostsam skandal har avslöjats.
Medan Filippa Reinfeldt valde att kommunicera med sina väljare genom glättiga bilder på Instagram, använder sig Irene Svenonius av mer traditionella pressmeddelanden. Den gemensamma nämnaren är att de på så sätt slipper jobbiga följdfrågor.
Det är ett arrogant beteende av folkvalda politiker och ett direkt hot mot demokratin. Politiker ska inte kunna förhindra granskningar eller undvika att stå till svars för sina beslut.

Katastrofalt för arbetsmiljö och vården

I 13 års tid har Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna styrt sjukvården i Stockholmsregionen. Under den tiden har krisen på Karolinska fördjupats. Bara i år beräknas sjukhuset gå med 1,6 miljarder kronor i förlust. Nedskärningen med 500 personer inom administrationen som gjordes i våras var tydligen bara en försmak på krisåret.
Det nya varslet på 600 anställda beskrivs av anställda och fackförbund som ett dråpslag. Läkarföreningens ordförande Yvonne Dellmark säger till DN att varslet av 250 läkare kommer att dra ned kompetensen på ett sätt som blir kännbart i decennier framöver.
Catharina Häggbom, förhandlingsansvarig på fackförbundet Kommunal, säger i sin tur att nedskärningarna kommer att leda till katastrofala situationer när det gäller arbetsmiljö och vård.

Respekterar inte demokratin
Karolinska sjukhuset är faktiskt inte bara en angelägenhet för två miljoner stockholmare, utan som universitetssjukhus bedriver Karolinska institut också medicinsk forskning och utbildning av olika yrkesgrupper inom sjukvården.
Hela svenska folket har rätt att få veta vad som händer på Karolinska. Är patientsäkerheten hotad? Har det politiska styret helt tappat kontrollen? Då duger det inte att stoppa huvudet i sanden när journalister ringer.

Irene Svenonius borde visa i handling att hon respekterar demokratin, eller ta sig en funderare på om hon är lämplig som förtroendevald.

Att ledarsidorna på Stockholms morgontidningar rasar efter Miljöpartiets kongressbeslut om vinster i välfärden är ingen överraskning. Svenska Dagbladet väljer en överlägset road ton, Dagens Nyheter är mer förorättad.
Det ingår i spelet. Konstigare är att också vanliga journalister låter bestörta när de ska pressa språkrören i frågan. Det låter likadant i Rapport, Agenda och P1-morgon.

”Hur ska det gå nu? Betyder det här slutet för Miljöpartiets trovärdighet som regeringsparti?”

Hur har det blivit så här? Hur har det blivit en nästan skamlig åsikt att förvänta sig att skattepengar ska användas till välfärd, inte till privata vinster?

Faktum är ju att Miljöpartiets kongressombud inte alls röstat för något extremt förslag. I stället har de röstat precis som en majoritet av svenska folket skulle ha gjort, om vi ska tro opinionsundersökningarna. I SOM-institutets studie som genomfördes förra året svarar 62 procent att det är en bra att inte tillåta vinstutdelning i välfärdsföretag, och stödet finns i alla partier.

Internationellt sticker det svenska systemet av genom sin brist på reglering, inte tvärtom.

Och ändå låter alltså journalisternas frågor som om Miljöpartiet gjort sig skyldig till något nästan otänkbart, som att förorda planhushållning eller enpartistat.

Varför?

Jag kan bara komma på en förklaring. Den massiva insatsen av lobbying har faktiskt haft effekt. Vi fick ett exempel så sent som i torsdags, när den tidigare miljöpartisten Mikaela Valtersson försökte framställa friskolekommitténs försiktiga förslag som rena kommunismen.

De före detta politiker som mot betalning tjatar in sitt budskap påverkar tydligen redaktionerna och det politiska samtalet.

Det är illa för journalistiken, men det är faktiskt ännu värre för politiken och demokratin.

Klang- och jubeltid! I dag, ja på dagen faktiskt, fyller den svenska pensionen 100 år. 21 maj 1913 tog riksdagens beslut om det första pensionssystemet.
För att uppmärksamma detta bjuder socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) i dag på en liten krönika över den svenska pensionen.

Det är en intressant läsning, eftersom det så tydligt är del i det nymoderta historieskrivningsprojektet – förtjänstfullt åskådliggjort av Sofia Arkelsten.
Redan i fjol uppmärksammades hur Kristerssons departement dragit i gång en seminarieserie inom ramen för socialförsäkringsutredningen. Huvudtesen för Kristersson är att högern och vänster utvecklade den svenska välfärdsmodellen tillsammans och i bästa samförstånd.
Det har han – med rätta – fått en del kritik för. Och han har också fått backa på det.

Nå. I dagens krönika över pensionssystemet är Kristersson på’t igen: pensionerna infördes i bred enighet 1913 och pensionssystemet har i huvudsak förändrats genom breda politiska överenskommelser.

Förvisso tillstår ministern att det var lite stridigheter kring ATP-frågan, men han berättar inte vad det egna partiet stod för. Inte så konstigt. Det här är ju vara Moderaterna gör – att kirurgiskt avlägsna det rent reaktionära i partiets historia och låtsas som om partiet och dess företrädare bara stått för sunt förnuft.

Men vi kan ju sluta med ett litet historiskt citat. 1990 var Ulf Kristersson MUF-ordförande och var drivande i att förnya ungdomsförbundets idéprogram. Samma år skrev han följande i Svensk Tidskrift:

”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Ack detta samförstånd.

Daniel Swedin

TCO:s ordförande Eva Nordmark berättar i dagens Aftonbladet att hennes medlemmar inte vill ha något vinstförbud i välfärden. TCO-basen tycker att man ”teoretiskt” ska få ta ut hur mycket som helst i vinst och att Socialdemokraterna bör sätta ner foten i frågan så att diskussionen dör.

Det kan man ju tycka. Men Nordmarks utspel känns lite märkligt, särskilt med hänvisningen till de egna medlemmarna. Vid TCO:s kongress i fjol ställde man sig enigt bakom rapporten ”En bra välfärd för en bra livsfärd”.

I rapporten, under rubriken Vinst ska återinvesteras i verksamheten, står det att läsa:

Skattemedel tas ut med syftet att komma medborgarna till del. Skattemedel som går till förskolan och skolan ska användas för barnen och elevernas bästa. Målet för den offentliga hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Skattemedel för hälso- och sjukvård ska användas så att de bäst tjänar dessa syften. Offentligt finansierade välfärdstjänster måste ha styr- och kontrollsystem som innebär att skattemedlen används så effektivt som möjligt för att nå de politiskt uppsatta målen för verksamheterna.

Sverige är ett av få länder som tillåter att vinst som uppkommer i offentligt finansierade välfärdsverksamheter överförs till privata aktörer. Våra nordiska grannländer har exempelvis regler för att garantera att skattepengarna stannar kvar i välfärden. Idag har riskkapitalbolag stort intresse för den svenska välfärden. Sektorn är inte konjunkturkänslig och statistik från SCB visar att lönsamheten i välfärdsföretag är avsevärt högre än andra företag. Det behövs en analys av hur styrsystemen i offentligt finansierad välfärdsverksamhet ska utformas för att kunna garantera hög kvalitet och uppfyllande av målen, liksom av konsekvenserna av olika sätt att hantera vinst i verksamheten.

Som en detalj kan det ju nämnas att det var Eva Nordmark som föredrog styrelsens förslag om att bifalla rapporten. Och enligt TCO-tidningen förekom ”ingen diskussion” om rapporten på kongressen.

Daniel Swedin

”Aftonbladet ljuger som vanligt kring vinster, vanvård och Carema. Lögner helgar ändamålet där.”

Det var en hård – och språkligt obegriplig – dom Mats Edman fällde över Skandinaviens största tidning i helgen. Han var sannolikt vred över den ledartext som Aftonbladet publicerade i förra veckan.

Vi skrev ju om hans tidning. Edman är alltså chefredaktör för Dagens Samhälle, en publikation som ges ut av ett fristående redaktionellt bolag under SKL, Sveriges kommuner och lansting.

Det är en tidning vars form börjar kännas igen.
Först en stort uppslagen nyhet som äroräddar en välfärdskapitalist, sedan en debattartikel signerad en välfärdskapitalist och så slutligen en ledartext där chefredaktör Mats Edman skriver om att socialdemokraterna måste lyssna på välfärdskapitalisterna.

Spänstigare och mer oförutsägbart är det på chefredaktörens twitterkonto.
Här twittrar Edman, som på nätet går under sitt alias SupersonicMats (överljuds-Mats), om allt mellan himmel och jord.

Många Dagens Samhälle-läsare har nog missat SupersonicMats twittrande (han har bara 294 följare) så vi har plockat några russin ur den edmanska twitterkakan.

Om pr-konsulten Paul Ronge:
Nänä, inte Paul Ronge. Han är en Real Doll. Naturmaterial. Kändes nästan äkta på Kommek…
Källa.

Om Dagens Nyheter:
Åsa Tillberg och Gunilla Herlitz (tidningens redaktionschef och chefredaktör, min anm.) har fastnat i blöjträsket. De trivs där.
Källa.

Om någon varit Fox News i denna fråga så är det DN Sthlm. En mytfabrik. Ni står alla med brallorna nere.
Källa.

Ska S/LO verkligen följa V när det gäller välfärden? Allt är i så fall DN:s och Folkpartiets fel, pga medieankan Koppargården och Carema.
Källa.

Du kan inte sakfrågan (till tidningens politiska redaktör Peter Wolodarski, min anm).
Källa.

Om presschefen på Lärarnas riksförbund, Zoran Alagic:
– Du snackar bara utifrån dina värderingar. Du vet ju inget i sak om detta. Tyck och känn, Zoran, det är du bra på.
Källa.

Vet Zoran något om aktiebolagslagen, börsreglerna och den så kallade koden? Skulle tippa noll koll.
Källa.

I sanning en naiv Zoran Alagic.
Källa.

Om vänsterpartister:
Logiska kullerbyttor och kappvänderi är ju en del av själva ideologin eftersom den inte matchar verkligheten.
Källa.

Jag ger Jonas (v) Sjöstedt IG i matte, företagsekonomi, källkritik men MVG i politisk mytbildning, fri från ”fel” fakta i vinstdebatten.
Källa.

Ohly förtjänar respekt. Han hymlar inte med att han vill dumpa kapitalismen och knäfaller för diktaturer.
Källa.

Om debatten kring vinster i välfärden
Ja, läktarn är ju full av LO-radikaler, SSU-trottar och vänsteromvänstersossar som käkar popcorn och analyserar.
Källa.

Daniel Swedin 

I dag intervjuar TT den nye LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson. Fokus i intervjun är, som så ofta nuförtiden, den utredning om vinst utan välfärd som Landsorganisationen sjösatt.

Ingressen till TT:s intervju ser ut så här:

Han kallar dem välfärdsoligarker. Och han vill ha lagstiftning som motkraft.
Men LO:s nye ordförande Karl-Petter Thorwaldsson söker inte konfrontation – han vill ha branschen med sig i ett försök att hindra stora privata vinstuttag i vård och skola.

Att kalla branschföreträdare för oligarker är måhända ett något okonventionellt sätt att agera icke-konfrontativt.

Daniel Swedin

”Låt inte 2014 bli ett nytt kosackval”, varnar Folkbladets S-märkte chefredaktör Widar Andersson på Dagens Nyheters debattsida i dag.

Andersson menar att om Socialdemokraterna hamnar i en ”vinstförbjudande position” och  gör 2014 till ett val om välfärdsvinster så kommer man att förlora igen.

”’Vinstvalet 2014’ skulle kunna komma att adderas till Kosackvalet 1928 och Löntagarfondsvalet 1976. När socialdemokratin gör häftiga vänstergirar på folkfrämmande och osaklig grund så går det kort sagt illa.”

Nåja. Tolv procent av svenskarna anser att välfärdsbolagen ska få plocka ut skattepengar som vinst. Två procent  av de rödgröna väljarna tycker att vinst ska få plockas ut. Och, håll i hatten, 63 procent av de borgerliga väljarna anser att eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten.

Så om nu Socialdemokraterna landar i att man, som LO, ska verka för en non-profitprincip inom välfärden så behöver nog herr Andersson – som också råkar vara ordförande i ett stort utbildningsföretags rådgivande kommitté – inte oroa sig.

Daniel Swedin