Stockholm har haft en härlig dag. Jag har solbrända axlar.

I Humlegården gifte sig Alexandra Einerstam med Åsa Andersson, på Sveriges första dag med en könsneutral äktenskapslag. Sedan åkte de lövad vagn i Socialdemokraternas första maj-tåg. På Norra Bantorget fick de ett fyrfaldigt hurra, som leddes av LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin.

Wanja, ja. Hon stördes först av den högjudda klick som buade. Men applåderna var starkare, och växte i styrka under talet. Det kan jag förstå.

Lundby-Wedin talade självkritiskt om AMF-skandalen. Det blev fel och pengarna ska tillbaka. Hon tog tydlig ställning mot förtryck och solidaritet i världen. Israel använde övervåld i Gaza och Eritrea måste frige den svenska journalisten Dawit Isaak. Hennes kritik mot alliansen, eller högern som hon valde att kalla den, var humoristisk. Lundby-Wedin talade klarspråk om klassorättvisorna, om villkoren för fattiga och rika. Men det slog inte över i gnällighet. Hon hade lösningar och gjorde alternativen, höger och vänster, tydliga.

Det var ett eldigt första maj-tal av en hårt ansatt LO-ordförande. Wanja Lundby-Wedin förmådde att lyfta blicken från sin egen förtroendekris till det första maj är till för: protest mot orättvisor.

Åsa

Jag stod tre meter från en av de yngre män som buade åt Wanja Lundby-Wedin på Norra Bantorget idag. Det var en kille i snaggat hår som jag inte sett någon gång tidigare, trots att jag följt arbetarrörelsen i Stockholm i mer än trettio år.

Sammanlagt hörde jag 3-4 personer som buade bland de tusentals på torget. Därtill kom några personer trogna diktaturen i Eritrea, som ogillade socialdemokraternas kritik mot fängslandet av Dawit Isaak.

För mig är det uppenbart att buropen var en organiserad protest från personer som inte normalt deltar i socialdemokraternas första maj-demonstration.

Jag talade nyss med polisens insatschef Peter Matilainen, som berättar att fem personer avvisats från Norra Bantorget för störande av ordningen. De tillhör en grupp av bråkmakare som brukar agera så här på möten, menar Matilainen, som närmast förknippar dem med AFA och liknande grupperingar.

– De brukar agera så här, försöka trigga igång en folkmassa, säger Matilainen. Nu fungerade det inte, eftersom de flesta var för Wanja Lundby-Wedin.

Polisens insatschef berättar vidare att man gripit en person och förhör ytterligare två personer om ett bråk någon timme tidigare. De fanns på Norra Bantorget.

Detta fåtal personer dominerar just nu medierapporteringen om Första maj på nätet.

Det är svårt att förstå varför deras provokation är så mycket mera värd än de tusentals  andra som demonstrerade för sin politiska övertygelse.

Mats

På ytan handlar det om en LO-ordförandes heder, om en direktörs vidlyftiga pension och styrelseledamöters ansvar. Och naturligtvis om dramatiska rubriker. Om det vore hela sanningen hade den enklaste lösningen för Wanja Lundby-Wedin varit att avgå.

Under ytan har affären kring AMF:s utbetalningar till Christer Elmehagen från den första dagen rört grundläggande maktstrukturer i det svenska samhället. Det är just därför hon stannar kvar.

Affären gäller förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, där AMF tillsammans med försäkringsbolaget AFA varit en bärande del. Det kommer att förändras.

Men AMF-skandalen handlar också om förhållandet mellan arbetsmarknaden och politiken. Redan tidigt i affären ansåg sig statsminister Fredrik Reinfeldt fri att komma med synpunkter på Wanja Lundby-Wedins roll. Där föll en viktig gräns för politiken.

Det blir än tydligare när socialdemokratiska politiker har synpunkter på interna LO-beslut. Det skulle nämligen kunna bli början till slutet för den känsliga balansakt som brukar kallas facklig politisk samverkan.

Banden mellan socialdemokratin och fackföreningsrörelsen bygger på en bodelning. Politiska frågor avgörs inom politiken, ofta efter synpunkter från fackliga företrädare. Rent fackliga frågor avgörs däremot utan politisk inblandning.

I spåren av AMF-affären har den gränsen varit på väg att rasa. Då påverkas grunden för samarbetet mellan LO och det socialdemokratiska partiet. Det skulle kunna betyda en ny och bättre arbetsfördelning, men det skulle också kunna göra det svenska politiska landskapet mer likt det som råder i många av våra granländer.

Att LO-styrelsen ger nu Wanja Lundby Wedin fortsatt förtroende visar att fackföreningsrörelsen inte vill se det ske.
Ingvar

Wanja Lundby-Wedin lämnar AMF:s styrelse, meddelar LO i ett pressmeddelande.

Det är ett klokt beslut.

AMF ”behöver en styrelse som är helt koncentrerad på företagets ledning”, skrev vi i en tidigare ledare.

– Jag kommer nu att fokusera helt på fackföreningsrörelsens stora utmaningar under den ekonomiska krisen, säger Wanja Lundby-Wedin i pressmeddelandet.

Morgondagens möte med LO:s styrelse blir avgörande för hur detta ska gå till.

Mediestormen kring Wanja Lundby-Wedin fortsätter efter gårdagens opinionsmätningar. Något nytt i själva AMF-frågan verkar däremot inte ha kommit fram. LO håller telefonsammanträde klockan tre i eftermiddag med fackförbundens ordföranden.

Många i medierna har uppfattningar om Wanja Lundby-Wedin borde sitta kvar eller inte. Vi på Aftonbladets ledarsida hävdade tidigt att LO-ordföranden inte borde sitta i så många styrelser och att det vore rimligt att hon lämnade AMF:s styrelse. Vi har samtidigt skrivit att Wanja Lundby-Wedin behövs som LO-ordförande.  Andra skribenter gör sitt bästa för att få bort henne. Det tillhör samhällsdebatten, även om det finns inslag av mediedrev som är obehagliga.

Men det finns en avgörande skillnad mellan folkrörelser, som facket, och den offentliga makten, som regeringsuppdrag. En folkrörelse måste grunda sina beslut på vad medlemmarna och deras förtroendevalda tycker, i de former som man kommit överens om, annars förlorar man sin styrka. Wanja Lundby-Wedin är vald av en LO-kongress, inte av opinionsinstitut eller medier. Det framgår inte särskilt tydligt bland de svarta rubrikerna.

De förtroendevalda inom fackföreningsrörelsen är de som ska väga samman de kortsiktiga motgångarna under AMF-affären med den långsiktiga förlusten om LO förlorar en kompetent ordförande, som betyder mycket både i Sverige och för fackföreningarna i Europa.

Det beslutet är upp till LO och dess medlemmar, inte till någon annan.

Mats

Jag ogillar skarpt mediala drev därför de gör allt till svart och vitt och människor demoniseras så till den grad att de bara kan bli till åtlöje eller föraktas. Det är otäckt.
Drevet pågår nu mot Wanja Lundby-Wedin.

Kritiken mot hennes handlande och icke-handlade i pensionsbolagens styrelser är helt berättigad. Om det har vi skrivit i flera ledare.
Problemet är nog just att LO-ordförande har 24 styrelseuppdrag. Det är fullständigt orimligt.
Om det är ett sätt för fackföreningsrörelsen att lösa ordförandens lön är det hög tid att tänka om – betydligt bättre att ge LO-ordförande en rimligt hög fast lön i stället så att hon kan stå fri gentemot bolagsstyrelser och annat.

Om detta skriver jag i en krönika i dag.