PS! Jag byter bloggplattform från och med den 1 januari: Följ med mig till http://tinalofstrom.se och följ mig på facebook så är du säker på att inte missa några tips på hur du kan leva ett lyckligare och smartare vardagsliv!

__________________________________________________________

Forskarna har luskat ut att ett smart sätt att bygga nya beteenden och vanor är genom att simplifiera dem. Ett återkommande problem när vi sätter nyårslöften är att de blir övermäktiga för oss och när något blir för stort, tenderar vi att ge upp istället för att hålla ut. Därför ska vi istället simplifiera våra nyårslöften.

Simplifiera. Det går alltså ut på förenkla beteendet så mycket det bara går. Tänk såhär: Om det krävs 5 minuter för dig att göra en viss sak, men du bara har två minuter så är det inte enkelt. Då behöver du simplifiera för att skapa förmågan. Ju enklare något är, desto större är chansen att du gör det. Tänk till exempel på skillnaderna i att hämta information förut och nu. Förut var du tvungen att gå till biblioteket, leta rätt på rätt uppslagsverk och söka i registret efter rätt sida. Därefter skulle du leta på sidan efter just den informationen du sökte. Nu tar du fram din smartphone och googlar. Det gör att det är större chans att du faktiskt söker information nu, jämfört med då.

Det finns 6 stycken saker som kan avgöra huruvida något är enkelt eller inte:

• Tid, om det kostar tid är det inte enkelt
• Pengar, inte enkelt
• Fysisk ansträngning, energikrävande
• Brain cycles/ Tankeverksamhet – mycket tänkande/länge tänkande
• Social avvikelse – Att gå emot normen, bryta samhällets regler. T.ex gå naken utomhus.
• Icke intränad rutin, bryta = svårt

Alla dessa varierar från person till person! För mig kanske en hemkörd matkasse är att försvåra livet, för att jag har mer tid att gå och handla på, än vad jag har pengar. Men för den stressade småbarnsmamman som har massa pengar så innebär matkassen en förenkling.

Detta behöver vi ta med i beräkningen när vi formar nya vanor. Därför är det ett riktigt lifehack att bygga nya vanor genom att göra dem yttepyttesmå. Det ska vara så löjligt enkelt att klara av, att du med 200% säkerhet VET att du kommer att lyckas. Om du vill börja träna – börja med 2 stycken knäböj. Om du vill äta mer hälsosamt – börja med att ta en tomat extra på tallriken. Om du vill umgås oftare med vänner – börja med att skicka ett sms.

Forskarna har funnit en formel för att bygga nya vanor, som just går ut på att vanan är superenkel att klara av. Formeln innehåller tre komponenter som tillsammans gör chansen att lyckas maximal:

1. Triggers – något som triggar igång beteendet. I formeln använder vi en redan intränad vana för att trigga igång den nya vanan. Fundera vilka vanor du redan har i vardagen och välj en av dessa. Helst något du gör minst 1 gång per dag eller helst fler gånger. Exempelvis spolar efter dig på toaletten. Eller tar av dig skorna när du kliver in genom dörren. Eller ställer alarmklockan på kvällen när du lagt dig i sängen.
2. Den nya, superenkla vanan – Det nya beteendet som du vill träna in, fast superdupersimplifierat. Exempelvis två knäböj. Eller 3 positiva tankar. Eller att skicka ett godnattsms till vännen. Supersimpla grejer.
3. En positiv förstärkning – Hjärnan funkar på så sätt att vi gillar att göra bra saker. När vi gör bra saker drar hjärnans belöningssystem igång och vi blir lite lyckligare och känner oss kompetenta. Detta gör att vi vill göra samma sak igen och igen, för att få samma känsla. Därför ska vi använda oss av hjärnans belöningssystem för att förankra vårt nya, önskade beteende genom att använda nåt som kallas för positiv förstärkning eller betingning. I detta fall är det en liten segergest (ett yes! Armarna i luften, eller hur nu din segergest ser ut). Alternativt ett stort leende med tänderna.

Nu till formeln:

När jag…. Här sätter du in din gamla vana.
Exempel: När jag…  ställt alarmet på kvällen.

Ska jag… Här sätter du in din nya vana som du vill börja med.
Exempel: Ska jag… tänka på 1 positiv sak som hänt under dagen.

Och så avslutar vi med en segergest. YES!

Vår formel blir alltså:
När jag ställt alarmet på kvällen, så ska jag tänka på 1 positiv sak som hänt under dagen. YES!

Då kommer alarmet vara en trigger som gör att vi kommer ihåg att vi ska göra något och YES:et på slutet vara det som gör att hjärnan känner sig lyckad och därför vill vi upprepa beteendet igen.

FLER EXEMPEL:
När jag … stänger bildörren Ska jag… göra 5 st knipövningar. YES!
När jag… ska dammsuga Ska jag… göra en knäböj när jag drar ut sladden. YES!
När jag… tar min tandborste Ska jag… tänka en tacksam tanke. YES!

Jag har själv testat detta med 2 stycken knäböj som jag gjorde när jag tryckt på spolknappen på toaletten. Från början kändes det löjligt och jag tänkte att ”vad ska två knäböj göra för skillnad i livet?”. Men med cirka 5 toabesök om dagen under ett år, så hade jag tillslut gjort 3650 stycken benböj. Inte illa! Små förändringar har nämligen en stor kraft över tid!

Hur ser din nya vane-formel ut? Fyll i tomrummen och skriv i kommentarerna:

NÄR JAG [din gamla vana] SKA JAG [din nya vana] YES!

Lycka till!
Tina Löfström

__________________________________________________________
PS! Jag byter bloggplattform från och med den 1 januari: Följ med mig till http://tinalofstrom.se och följ mig på facebook så är du säker på att inte missa några tips på hur du kan leva ett lyckligare och smartare vardagsliv!

Stunder att minnas med värme och glädje. Stunder som passerat i livet, men som finns kvar i det inre. I mitt väsen. Inkapslade i hjärtat. Djupsovandes tills de försiktigt väcks till liv och plockas fram.

Minnen där intrycken varit extra starka. Levande och färgsprakande.

Körkort avklarat. Glädjen, ruset, entusiasmen, frihetskänslan. Allt på samma gång. Långa bilturer mitt i natten. Åkandes för åkandets skull. Mörka, tysta vägar. Murriga skogar. Sovande hus med släckta lampor. Hög musik i stereon. Bilen och jag och vägen.

Minnen har en förmåga att väcka känslor om och om igen. De blir en slags lyckomaskin som alltid finns tillhands i kroppen. En maskin som kan slås av och på med bara en tanke. Där tanken blir på-knappen och minnet blir en oändlig källa att dricka ur. En kraftkälla.

Idag väljer jag att plocka fram körkortsminnet och uppleva det igen. Vilket minne väljer du?

Lycka till!
Tina Löfström

Att våga visa sårbarhet är riktigt svårt. Sårbarhet betraktas ofta som något fult och hemskt och skamfyllt. Detta gör att det är lätt att bygga upp en mur runt omkring sig för att verka stark och osårbar. Låtsas som att man har koll på läget, trots att så inte är fallet. Låta bli att fråga en fråga för att inte verka dum. Undvik att dela sina rädslor och svagheter för att inte verka svag. Men när vi väljer bort sårbarheten väljer vi bort annat också. Vi väljer bort empati, kärlek, igenkänning och glädje. Känslor, som alla föds ur just sårbarheten. Vi väljer bort relationer som kunnat blomstra och djupna. Vi slutar att ta risker. Vi hämmar oss igenom livet. Vi glömmer att sårbarhet skapar gemenskap och kontakt med andra människor. Att sårbarhet öppnar upp för djupare engagemang, tillit och närhet.

Forskaren Brene Brown om sårbarhet.

De vackraste relationerna jag har i mitt liv är de där jag kan hänge mig åt sårbarheten fullt ut. Mina närmsta vänner, inför vilka jag kan dela både det mest glädjande, det mest skamfyllda och det mest sorgliga med. Min familj, som skapar en tillåtande miljö för alla typer av känslor och tankar att finnas i. Och så har jag relationen till min älskade Daniel. Han som låter mig leva fullt ut. Han som får mig att våga öppna mig helt och fullt och djupt. Han som alltid finns där. Han jag kan dela allt med.

I vilka relationer är du som mest sårbar?

Lycka till!
Tina Löfström

En dag som denna (Black Friday) behöver vi påminna oss om lite extra att saker inte gör oss särskilt mycket lyckligare. Det är så lätt att falla för alla erbjudanden om fynd, rea och klipp att det är lätt att glömma vad som verkligen gör oss lyckliga.

Är det saken som du har ståendes bredvid dig som ger dig mest lycka? Eller skänker din man och dina barn dig mer glädje?

Om vi nu ska ”fynda” denna dag. Fynda genom att investera tid på det du älskar mest och som kommer att ge dig mest lycka för pengarna. Tid är också pengar. Pengar du kommer få tillbaka tusenfalt genom uppmärksamhet, kärlek och värme. Investera i minnen du kan plocka fram när som helst och återuppleva. Investera i att hjälpa någon annan. Helt enkelt: Investera i din egen lycka!

Lycka till!
Tina Löfström

Ibland stöter jag på folk som har något slags tvångsbeteendet att ”alltid säga sanningen”. De värderar ärlighet som det viktigaste i livet och lever därför därefter. Tanken är såklart god. Ärlighet varar (som du vet) alltid längst. Men är det alltid rätt att säga sanningen? Och kan ärlighet förväxlas med skitstövleri?

Ett exempel som jag stött på i verkliga livet var när en kvinna kom fram till mig och sa: ”Du har en ful tröja”. Jag blev givetvis ledsen, men jag blev också riktigt chockad. Varför säger man en sådan sak? tänkte jag. När jag frågade varför, deklarerade hon att hon bara var ärlig och att man inte ska ljuga för folk. Och där stod jag med min ”fula tröja” och en sorgsen blick.

Jag tyckte min tröja var riktigt fin. Faktum var att det var en av mina favorittröjor och att jag älskade att bära den för att den var så skön. Och det var ju min sanning. Varför blev då hennes sanning mer värd än min? Varför var hennes åsikt (att tröjan var ful) mer sann än min åsikt (att tröjan var fin)? Är det alltid så att ärlighet är detsamma som att säga sanningen? Och är min sanning alltid den enda sanningen?

Jag tycker inte det. Vi har alla olika sanningar och jag kan inte anta att min sanning är mer viktig än någon annans. Det är inte okey att säga vad som helst bara ”för att det är sant”. Ärlighet handlar lika mycket om att ta hänsyn till andra och om att lyssna in allas sidor och att respektera olikheter. Lika mycket som att säga sanningen. Därför måste vi ta hänsyn till andras känslor och sanningar INNAN vi ”bara är ärliga”. För din sanning är inte alltid min sanning. Men om du inte tar hänsyn, visar respekt och lyssnar in, är det inte ärlighet du sysslar med.

Det är skitstövleri.

Lycka till!
Tina Löfström

Min största inspirationskälla i livet är alla mina kunder och alla som kommenterar här på bloggen. Det är nämligen ni som kommer med fantastiska exempel, berättelser och funderingar som gör att jag utvecklas. Det är alltid lika spännande att få feedback, kloka tankar och infallsvinklar från olika håll. Mer än ofta lär jag mig både det ena eller det andra och det är det som gör mitt jobb till det roligaste i världen! Ett exempel på detta är Håkan Wiklund som kommenterade under inlägget: Den som gräver en grop åt andra, är en liten lort.

Inlägget handlar om att ge kritik direkt och till den det berör istället för att prata med andra om det. Håkan reflekterar vidare kring hur många konflikter grundar sig på missförstånd och att detta bör redas i:

Håkans kommentar i text:

””Du vill hellre att personen som tycker att du gjort fel säger det till dig – än till alla andra på jobbet.”

Absolut. Dels för att – som du skriver – få veta, så att man kan rätta till. MEN, det finns ett skäl till – som ofta förbises men som många gånger är lika viktigt – nämligen att den som bär på kritiken kanske grundar den på ett missförstånd, en felaktig föreställning eller – helt enkelt – en lögn eller ett löst rykte. Inte helt ovanligt på våra arbetsplatser och i andra sammanhang. Och om man i ett sådant fall framför kritiken till den det gäller så får vederbörande en rimlig chans att reda ut missförståndet, rätta till den felaktiga föreställningen, punktera lögnen… eller vad det nu kan vara.

Tack för en fantastisk blogg!”

Stort tack för det insiktsfulla tillägget, Håkan! 

Lycka till!
Tina Löfström

Jag blev oerhört skakad i fredags när nyheten kom. Terrorattackerna i Paris har skakat om verkligheten på alla sätt. Jag har tänkt mycket på händelserna och följt nyheterna under helgen som gått. Tankarna har snurrat och detta inlägg har för mig varit ett sätt att samla tankarna och sätta fingret på allt som pågår i mig just nu. Ett sätt att hantera det faktum att världen förändrades. Från ljus och vacker till mörk och dov. Men hur relaterar man till en sådan sak? Hur gör man för att greppa det fruktansvärda, hemska, oförståeliga som hänt och händer? Jag vet inte. För jag kan inte riktigt förstå.

Jag har känt mig uppgiven. Uppgiven för att ondska får härja och för att människor väljer att gå den mörka vägen, när det finns så mycket ljus i livet. Att människor väljer att ta en annan människas liv, som om det ens vore deras att besluta över. Ett beslut som för dem verkar lika enkelt som att välja kläder på morgonen. Och det gör mig arg.

Jag har känt sorg. Sorg över hur mammor förlorat sina barn. Hur dessa mammor från och med nu ska behöva leva med vetskapen att det viktigaste i deras liv inte längre finns i livet. Jag sörjer för pappor som aldrig mer kommer att få träffa sitt livs kärlek. Barnet som var deras framtid och livskraft. Jag sörjer över bröder och systrar som förlorat en bit av sig själva i förlusten av ett syskon. Pojkvänner, flickvänner, sambos, fruar och äkta män som från och med idag kommer att behöva gå och lägga sig i en tom säng. En tom säng utan den varma, trygga kropp som borde vila mot madrassen. Och som ska behöva vakna till en tom säng. Utan en varm blick att möta i när solen går upp på morgonen. Jag har känt sorg över barnen. Barnen som aldrig mer kommer att ha en famn att innesluta sig i. En famn med kärlek och värme. Ovillkorlig kärlek från en förälder.

Jag har känt mig arg. Arg på att en person tagit beslutet att beväpna sig och kliva in i en lokal med syftet att döda. Att personen inte heller låtit det stanna i tanken. Att hat kan förblinda ett par ögon tills de glöder av ondska och illvilja. Så att tanke blir till handling. Att det finns människor i vår värld som uppfostrar det finaste de har, oskyldiga barn, till att se med dessa ögon. Och att dessa ögon berövar världen på det viktigaste och mest fundamentala som finns. Liv.

Alla dessa känslor och fler har pulserat i mig under helgen. Uppgivenheten har ersatts med sorg. Sorgen har övergått i ilska och ilskan har mynnat ut i uppgivenhet.

Men mitt i det mörka, hemska, förtvivlande har det också vuxit något annat.

Jag har nämligen också känt hopp. Hoppfullhet, då jag ser hur världen går samman och stöttar i en enad front. Hur mitt facebookflöde i Sverige fyllts med färgglada flaggor, Eiffeltorn, libanesiska granar och statusuppdateringar fulla av kärlek, stöd och deltagande. Hur människor runt om i världen, istället för att dras med i hat och nattsvart mörker, väljer att sprida kärlek och värme och deltagande. Hur debattartiklar diskuterar hur hatet ska bekämpas med kärlek. Hur människor runt om i hela världen sätter ner foten mot ondskan och hatet med kärlek.

Och det ger mig tilltro. Och kärlek. Och hopp.

Hopp om att det goda kommer att segra.

Kramar

Tina Löfström

Min kollega Ami är en stor inspirationskälla för mig och idag skrev hon om fredag den 13:e på vår facebooksida för ALerigo.

Artikeln hon refererar till, hittar du på ALerigo på facebook och inlägget likaså. Själv ska jag givetvis följa hennes uppmaning och sprida gott idag. Testa du också och berätta hur det gick! 🙂

Lycka till!
Tina Löfström

Tina på facebook
ALerigo på facebook

Jag gissar att du, som jag, vill uppnå resultat i ditt liv och att du vill prestera bra på det du tar dig an.

Kanske har du upplevt att saker ibland inte går din väg? Plötsligt kommer prestationsångesten, prestigen och ett låst tankesätt krypandes. Uppgiften börjar kännas som en kamp. En kamp där det känns som att hinder, misslyckanden och uppgivenhet gång på gång kastas i ansiktet på dig. Där kritik känns som ett svidande, kliande myggbett.

När slutar egentligen prestationer att vara spännande uppdrag som vi vill klara av för att det är en häftig upplevelse? När glömmer vi bort att ha roligt och njuta av uppgiften?

Jo, när vi slutar att utvecklas!

Det händer i samma sekund som prestationen blir just en prestation. Det är då du behöver stanna upp och påminna dig själv om syftet med uppgiften (det inre syftet – ditt syfte). Påminn dig om att detta är för att du ska lära dig. Då kommer du plötsligt att kunna vända ryggen mot din uppgivenhet och prestationsångest. Forskning har visat att människor som fokuserar på att prestera, presterar sämre, ger upp tidigare och har mindre roligt. Jag upprepar: Fokuserar du på att prestera, riskerar du att prestera sämre, ge upp lättare och ha mindre roligt. När prestationen blir prestation befinner du dig i ett låst tankesätt. Men hur ska du då kunna få något gjort? Jo:

• Fokusera på att lära dig på vägen.
• Se till att ditt största mål är att lära dig av upplevelsen.

Med andra ord: Om du ser till att välja ett utvecklande tankesätt, så kommer resan till resultatet (eg. prestationen) att vara mer värdefull än själva resultatet. Detta, i sin tur resulterar i en bättre prestation, mer skoj på vägen och att du faktiskt går i mål!

  Foto: Maria Eberfors

Spelindustrin har hajat grejen med motivation och prestation. Tv-spel, data-spel och appar har en förmåga att trollbinda oss och få oss att spela både länge och ihärdigt. När jag var barn, hade vi ett Nintendo 8-bitars med Super Mario Bros. Jag och min äldre bror kunde sitta i timmar och spela. Vi blev bättre och bättre. För varje gång vi misslyckades, så lärde vi oss att just sådär kunde vi inte göra, för då förlorade vi ett liv i spelet. Så vi korrigerade misstaget och försökte igen. Och igen. Vi gav aldrig upp. Vi upplevde stundtals frustration, men i sin helhet var upplevelsen en resa, ett äventyr och en spännande upplevelse. Anledningen? I ett spel är syftet att utveckla sina färdigheter. Och för att vi ska kunna utvecklas, har spelet utrymme för misslyckanden. Det finns utrymme för att göra fel och försöka igen. Varför? För det är under misslyckandena som vi lär oss och utvecklas, och när vi utvecklas har vi roligt och tar ett steg närmre målet.

Det finns utrymme för misslyckanden och lärdomar i det vardagliga livet också – men bara om du tillåter det! Du skapar utrymmet, om du påminner dig själv att misslyckandena är förutsättningen för att du ska kunna lyckas. Det enda som står mellan dig och upplevelsen är faktiskt du själv.

Du väljer själv vilket tankesätt du vill ha. Låst eller utvecklande?

Lycka till!
/Tina Löfström

Lycka till på facebook!

Det är vanligt att mina kunder kommer till mig med en önskan om att bli bättre på att sätta gränser. Att våga säga nej till andra och att inte gå med på saker bara för att vara snäll. När jobbarkompisen ber om hjälp och du går med på att hjälpa trots att du egentligen inte hinner eller vill. Eller när barnen vill få skjuts till bion och du gör det, fast du nyss kommit hem från en lång dag och bara vill slänga dig i soffan. Gränsdragning är svårt och något som är bra att träna på.

En av mina kunder sa så oerhört kloka ord sist vi talades vid, som jag fick tillåtelse att låna:

– ”Det handlar inte om att säga nej till någon annan. Det handlar om att säga JA till mig själv”.

Det är ett så vackert sätt att tänka kring sin personliga gränsdragning. Genom att tänka att du är elak mot andra när du säger nej, så skuldbelägger du dig själv. Då är det bättre att tänka att du säger ja till DIG när du lyssnar på din inre känsla kring uppgiften. Du säger ja till ditt egna mående, din egna kontroll och ditt eget liv. Då får du mer energi över till att verkligen göra en insats – när du vill det!

Lycka till!
Tina Löfström