Jag har blivit lite konstig sedan beskedet att man kanske får sparken kom. 

Aldrig har jag tyckt att det är roligare att jobba. Om en chef skulle lägga ut ett jobb på mig om att ”Robinson”-Robban har börjat måla sköra och abstrakta akvareller, skulle jag jubla inombords och bara njutskriva en spalt med ett leende. 

Där förstår man ju att något är konstigt (fast när jag tänker på det igen, låter det som ett ganska underbart knäck. Jaja, vi går vidare).

Det är som när man har varit ihop med någon bindgalning i ett år och fyra månader och man har stört sig på allt han gör i ett år och två månader och man förstår att han inom kort kommer att göra slut. Helt plötsligt är han en underbar människa. Att han smetar leverpastej på mackan till frukost, låter sin frimärkssamling ta över hela köksbordet, bär herrsmycken och knarkar varje natt är konstigt nog bara urgulligt.

Eller som när man går i gymnasiet och ska ta studenten om två veckor. Då kommer man på sig själv att Helena Bergström-gråta med armarna om beskäftiga scout-Kicki på en ölbrännboll med klassen där folk har medhavd grillad kyckling och Hootch, bara för att man kommer att sakna henne så mycket.

Haha, nu låter det som jag jämför mitt jobb med en psykopatpojkvän eller den störiga tjejen i klassen. 

Så är det givetvis inte (alltid).

Men aldrig blir det så glasklart vad man avgudar att göra som när man är nära att mista det.

(Ta detta som ett visdomsord som ni utan extra kostnad kan snirkelmåla på era latte-färgade vardagsrumsväggar. Glöm bara inte att skriva ”Malin Collin” under, som att jag är en välkänd poet. Skicka sedan in en bild på resultatet så har vi en tävling här på bloggen och… NEJ).

I dag är en nedstämdhetens dag på Aftonbladet. En massa tjänster försvinner och stället känns just nu som medievarianten av hela havet stormar. 

Men någon som är ännu sorgligare är min kära vän och kollega Zandra. 

Eftersom detta yrke inte direkt betalar ut löner som kan jämställas med kungen, Peter Settman eller ens Ullared-Morgan så får man ta till desperata utvägar i bland. 

För några veckor sedan surfade Zandra genom internet efter ett par nya vinterskor. Då upptäckte hon att ett känt svenskt modemagasin lottade ut ett par varma skor – just sådana hon ville ha, men inte kände sig förmögen nog att köpa. 

Vår krönikör sätter sig då en vardagskväll, blandar sitt proteinpulver med vatten, tänder ett mysigt värmeljus och knåpar ihop en kreativ dikt som tävlingsbidrag. 

Hon ringde mig senare och läste upp den. Det var en bra dikt. Kanske inte Tranströmer men heller inte Marcus Birro.

I dag kom beskedet. 

Vinterskorna hade vunnits av någon annan. 

Och Zandra får frysa ännu en Stockholmsvinter.

Zandra just efter beskedet kom.

Jag delar upp mina tv-serier i två kategorier: verklighetsflykt och smärtfaktor. Om livet känns tungt ska man fokusera på verklighetsflykten (jag klockar hur lång tid det tar innan man börjar tänka på sitt eget liv under tiden tv-serien är på). Om man har den mentala hälsan och vill framstå som någon med smak, väljer man smärtfaktorn.

Här kommer några recensioner på höstens tv-serier just nu:

Pan Am: Svinsnygga väskor!!! Roligt att de reser runt i världen à la 1960-talet. Man sitter och hoppas på att Sverige blir nästa stopp. Älskar att alla ler och är så snygga och rena hela tiden. Plus för Christina Riccis ögon som är stora som en vanlig persons huvud.

Verklighetsflykt:  :++++:

Smärtfaktor:  :++:

Terra Nova: Det är 2149 och jorden går snart under. Därför får vissa utvalda åka tidsmaskin till dinosaurietiden för att börja om. Rolig idé, älskar all form av sci-fi. Minus att flytten sker redan i första avsnittet, som dystopijunkie vill man ha mer jordångest. Är dock redan supertrött på dinosaurier som attackerar i natten – blir inte berörd. På minussidan finns också oerhört träiga karaktärer.

Verklighetsflykt:  :++++:

Smärtfaktor:  :+:

Revenge: Ung kvinna återvänder till The Hamptons för att hämnas på överklassen som satte dit hennes far för ett brott han inte begick. En efter en förstör hon deras liv på tämligen utstuderade sättt. Gillar tanken, men huvudkaraktären är platt – tråkig och konstig. Man vill känna mer för hennes hämndlystenhet.

Verklighetsflykt:  :+++:

Smärtfaktor:  :-:

Ringer: Trashig men nykter drogmissbrukare tar sin tvillings plats på Upper east side för att undkomma maffian. Hela usp:en här är ju att Sarah Michelle Gellar (Buffy) är tillbaka i rutan. Jag avgudar henne och när hon spelar två roller i samma serie är jag en första att titta. Dramat är okej, de subtila sakerna är mest kittlande, som när trashtvillingen är helt vanligt trevlig och mannen och styvdottern bara: ”eh, vad har hänt med dig, varför är du så snäll?”. 

Verklighetsflykt:  :++++:

Smärtfaktor:  :++:

Gossip girl: Femte säsongen är i gång och jag sitter som vanligt klistrad. Hatar den där fejkkusinen Charlie och tycker inte att Elizabeth Hurley tillför något alls. Älskar att de väver in det monegaskiska kungahuset och gråter sönder mig åt Chuck Bass depression. När han fick en hund som tröstade honom? Episk filmscen.

Verklighetsflykt:  :+++++:

Smärtfaktor:  :+++++:

Hart of Dixie: Rachel Bilson gör comeback på tv. Hon spelar en fjant i piloten men växer förhoppningsvis på sikt. Hon är en överambitiös AT-läkare från New York som tvingas jobba ett år i en håla i amerikanska södern. Mycket Dr. Quinn i nutid minus den där äckliga Sully med mockadress.

Verklighetsflykt:  :++:

Smärtfaktor:  :-:

Bubblare: Homeland – med Claire Danes i huvudrollen. Har inte sett den ännu men den ligger på min väntelista. Har höga förväntningar.

Vad åt du till frukost?

Vaniljyoghurt och godisgranola. Snittade väl 23000 kalorier redan där. Sjukt värt! *tips* 

Vad har fått dig att skratta idag?

Hej Sonjas blogg och när jag kom att tänka på en incident från i går kväll. Jag och Zandra jobbade och jag skulle få en viss kändis att lämna sju sköna helglåtar till helgtidningen och kändisen återkom inte. Vi föreställde oss att vi skulle sätta ihop en egen playlist som ”straff”. Först Jason Mraz och sedan ”Du måste finnas” med Helen Sjöholm. Kanske Elektropop med Oleg och Loa Falkmans ”Symfonin” därefter.

Vad har du på dig just nu?
Svarta tajts, randig tröja och flermönstrad kofta. Ska byta till svart och vit klänning och strumpbyxor för alldeles strax börjar jag jobba. Väger mellan klackskor jag inte kan gå i eller kängor.

Hur ser resten av dagen ut?
Ska eventuellt hinna in till Biblioteksgatan och kolla på Cos-kläder och köpa Byredoparfymen Bal d’Afrique. Sedan ska jag till redaktionen och randa en intervju. Förhoppningsvis hinner jag äta någon mikromat också.

Vad händer ikväll?
Jag ska till Frihamnen och jobba med ”Idol” som vanligt. Svettas i studion, skoja med konkurrenterna, kasta mig upp på scenen direkt när sändningen tar slut, intervjua varenda människa och förhoppningsvis komma hem något som går att skriva till lördagstidningen. Antagligen hungra ihjäl framåt  ett-tiden.

Och på lördag?

Sova ut och sedan möta min syrra Anna och fika. Tänkte träna, men mitt horoskop säger att jag ska göra något kul. Därefter ska jag antagligen möta upp Cissi på Urban deli för någon skaldjursfrossa. Förhoppningsvis lyckas jag lura med Zandra också och gör en helkväll av det.

Och på söndag?

Då ska jag förhoppningsvis träffa min gamla bästis Paula. Sedan äta något gott och kolla på några filmer i soffan.

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan?

Roligt och roligt. Det har varit ganska mycket jobb. Men i går kväll när jag slutade fick jag skjuts hem av kungareporter-Mattias i hans urgamla Volvo och vi gjorde en knasig men kort roadtrip genom stan med Beach boys på högsta volym. Det var roligt.

Och det absolut sämsta/tråkigaste?

Att jag går runt med någon irriterande hosta och halvsjuka som aldrig går över. Sedan har det börjat rycka i mitt högra öga. Nu är det ett och ett halvt dygn med ofrivillig flirtning.

Helgens tre bästa låtar?

Lyssnar enbart på The Cure igen. Grinding halt, So What och Plainsong i så fall.

Hur lyder dina senast tre inkomna sms?

”Ja, lyd stjärnorna”, ”Lugnt, andas, andas…”, ”Jag håller nog med dig :)”.

Vad dricker du i helgen?

Cola light. Kanske något vin. Drömmer om iskallt Sancerre men man vet ju aldrig.

Bästa bakfylletips?

Ja du. Resorb? Cola light? Något med majonäs? Juice? 

Min söta syster Anna och en limited edition Louboutin/Ladurée-macaron.

Man kan ju inte anklaga mig för att ge grötfrukosten ett ansikte direkt. Jag avskyr mörkt bröd och har aldrig förstått mig på att inleda dagen med att äta något ”surt”. 

Jag är uppvuxen på frasiga frallor med vallmofrön och när jag är hemma hos mina föräldrar får jag inte sällan blåbärspannkakor med lönnsirap till frukost. 

Men i går gick jag någonstans för långt. Nog för att överbliven tårta många gånger har ersatt vanliga mackor genom åren, men nu köpte jag mig en frukost som låtsas vara just frukost, men är en efterrätt. 

Drömyoghurt med vaniljsmak – den är trögflytande och påminner om vispad grädde. Till det choklad- och hasselnötsgranola som smakar ungefär som en vanlig chokladbit från Marabou. 

Men om man nu ändå måste slita sig från sängen när man vaknar, kan man väl lika gärna unna sig något glatt och sött i stället för att tvinga i sig det äckligaste man vet?

… När Alexander Bard berättar att han ska till ”Russian fashion week”, lägger sin handsbeklädda hand på min axel, spänner ögonen i mig och säger: Du MÅSTE följa med!” Och jag säger: ”JA, det är klart jag gör!” av någon oförklarlig anledning.

Jaha, ska jag börja boka någon resa nu? Bläddra förstrött genom Resfeber.se och försöker hitta ”prisvärd biljett”. Ska jag och Bard dela hotellrum också? Fnissa åt dåliga ryska day time-såpor i hotellsängen ihop?

Jag får väl skaffa mig en Rebecca och Fiona-stil och gå runt på några röda mattor och se sur ut? Sörpla i mig någon rödbetssoppa och åka svarta bilar i natten med ”klubbmusik” på hög volym. Ta tokroliga bilder till bloggen?

Säga ”da” till allting för att framstå som kul tjej och hamna i något missförstånd så någon maffiaboss skjutsar mig till en lägenhet där jag tror att en it-efterfest äger rum, så är det en bordell, så tar de mitt pass och så sitter jag där medan Alexander Bard tar flyget tillbaka till Stockholm för att sitta i ”Idol”-juryn och Aftonbladet inser att de saknar en reporter.

Fint! Hittade just en biljett för 3000 spänn. 

Man vill ju inte vara någon trist person som ”inte tar chanser”.

I dag provade jag pälsen nedan och fick en chock när jag såg mig i H&M-spegeln.

Jag såg väldigt nyrik och mätt ut. Och den lade på ungefär 10 år i ålder också. Ja, ska man vara helt ärlig kunde jag lika gärna misstas för en eskortkvinna i lägre prisklass.

Såg mig själv skramla runt stan i klirriga guldarmband och en tung doft av parfym. 

Det blev inget köp.

Annars har ju jag och Zandra byggt upp en framtidsvision där vi har något kontor på Östermalm, gärna Artillerigatan. Vi går alltid klädda i stora pälsar, har skor med smala klackar så det smattrar som femöressmällare när vi tar oss fram. Vi är så oerhört framgångsrika så fullbokade restauranger bär fram extrabord när vi dyker upp och de bästa frisörerna med inriktning på torrt hår kommer hem till oss och klipper om kvällarna.

Exakt vad vi har lyckats med så himla bra är än så länge oklart. 

När jag stod där framför H&M-spegeln var det hela det där framtidsscenariot som rasade. 

Päls från H&M såklart. Snygg på någon annan.

Lade hela söndagen på ett långkok. Det blev bolognese på märgpipa (högreven var slut). 

Så här går det till (ber på förhand om ursäkt för dåliga iPhone-bilder):

Hacka en stor gul lök, fem vitlöksklyftor, skär två morötter i små fina fyrkanter, strimla tre stjälkar selleri, strimla ett halvt paket bacon och skär sedan små bitar av högrev/märgpipa. Jag tog knappt 800 gram.

Bryn grönsakerna och bacon i olivolja i en gigantisk gjutjärnsgryta. Bryn köttet med lite salt och peppar i en stekpanna och häll i grytan när de fått lite färg.

Häll därefter i fyra deciliter rödvin, någon slurk balsamvinäger, en deciliter tomatpuré, uppkokad kraftig köttbuljong, två burkar hela tomater och lite torkad oregano. Ta lite strösocker också.

Låt nu detta koka i tre timmar. Eller ännu längre – men inte kortare. Rör emellanåt. Jag lade på locket efter ungefär halva tiden så inte all vätska kokade bort. Späd med lite vatten om det blir för torrt (jag gjorde buljongen på tre kalvbuljongtärningar och kanske en halvliter vatten rakt i pannan där köttet hade stekts – mest för att kunna hälla på vatten med gott samvete efter hand).

När köttet trådar sig av sig själv som en chili börjar det blir dags att avrunda. Då har det antagligen gått tre timmar. Tillsätt då en burk Mutti finkrossade tomater och låt koka ihop i en kvart eller så. 

Stäng sedan av plattan, smaka av med salt, peppar, socker och en halv kruka färsk basilika. Låt stå med locket på under tiden pastavattnet kokar upp och pasta kokar. Välj en dyrare lyxpasta för det är du värd.

Servera med mycket riven jättelagrad parmesanost och något basilikablad. Ät och dö en smula. Därefter gräddar du en äppelpaj som du äter med vaniljsås och sätter på valfri ”Star wars”-film. 

Där har du min söndag. 

/Mvh Mätt

Jag jobbade fem nätter den här veckan – hela ”Idol”-kvalet. Det finns få saker som tär på mig mer än just direktsändningar och nattjobb. Oftast är det roligt så det väger upp, men fem nätter i rad i stället för en fredag i veckan tog lite väl hårt.

Jag kan visa förfallet i bylinebilder.

Måndag kväll: Nytvättat hår, smink som sitter, utvilad och peppad.

Tisdag kväll: Smutsigt hår, tillämpat leende, huvudvärk.

Onsdag kväll: Sätter mig i jurybåset, orkar inte ens stå. Glansiga ögon, frusen och går runt med jacka inomhus. Spända axlar och huvudvärk.

Torsdag kväll: Orkar inte ens försöka att le. Ser ut exakt som jag känner mig.

Fredagens bylinebild orkar jag inte ens lägga upp (eller sanningen är att den ligger på jobbdatorn så jag får inte tag i den). Men då var all hud runt ögonen så svullen så jag fick byta ut eyeliner mot ögonskugga får det gick inte annars. Grät på någon toalett. Sov 11 timmar sedan och återuppstod som människa.