Den här låten heter Razzmatazz och bandet som, en gång när musiken var bättre, gjorde den heter Pulp. När jag gick i gymnasiet var Razzmatazz på många sätt indie-Helsingborgs soundtrack. Jag vet inte riktigt varför. Det släpptes säkert två, tre Pulp-skivor efter den här gamla låten. Men ändå var det denna låt som fick dansgolven att panikfyllas. Den skapade allsång av rysarkaraktär. Glädjetjuten blandat med armar i luften och svett i popluggarna fick ett litet Helsingborgsdansgolv att kännas mycket närmare London än vad det verkligen var. Helsingborgsindiebanden gjorde covers på den och alla i publiken blev stjärnögda. Den här låten sammanfattar helt enkelt tre år av mitt liv och under de 3.39 minuter den pågår spelas varenda fest och utekväll upp framför mina ögon.

En sommar för några år sedan hade jag ett långt sommarlov från universitetet och vädret råkade vara fenomenalt hela juni och juli. Det ledde till att jag låg i bikini och solade hela juni och halva juli. Därefter drog jag till Spanien en månad drygt och tillbringade såklart varje dag på stranden. När jag kom hem såg jag ut som en tant från The Orange County med vitt hår och läderartad hy.  Jag har aldrig innan eller efter blivit i närheten lika brun eller fått lika solblekt hår. Man kan sammanfatta det som att det inte blev så snyggt.

Men när jag ser fotona från Britney Spears samarbete med Candie’s så kommer jag bara att tänka på hur jag såg ut i augusti den där legendariska sommaren: inte klok. Till mitt försvar sitter de där fotona på mig i ett familjealbum (och numera på en blogg visserligen) och jag saknade stylist. Britney däremot blev stylad på samma sätt för en oerhört påkostad annonskampanj. Det är sådana saker som går över mitt förstånd.

I fredags åkte jag och min syrra från Helsingborg till Malmö och Möllan för att få en kväll i nostalgin, musikens och vänskapens tecken. Först gick vi till Pildammarna och hade picknick medan vi kollade Frida Hyvönen med ett halvt öra. ’

Jag letade upp en kofta som jag alltid hade i typ sjuan. Den har jag haft på mig varje dag sedan jag kom till Skåne. Vet ej om jag är tidigt nittiotalshipp eller bara sjukt omodern.

Efter parken gick vi hem till Madeleine och lyssnade på musik och hängde ett tag. Därefter promenerade vi de två minuterna till Debaser (jag som tycker att jag bor nära i Stockholm – då är det ju två STATIONER bort). Debaser Malmö påminner mer om Slussen inredningsmässigt men med vissa drag av Medis. Uteserveringen var en liten dröm med lummiga träd, kulörta ungdomslampor hängande mellan desamma och en kille som stod och grillade korv för en tjuga hela natten.

När jag gick i skolan, långt innan internet hade tagit över världen, fanns det bara ett enda sätt att visa upp sig själv: skolkatalogen. Nu för tiden kan högstadie- och gymnasiekids photoshopa och lägga upp sina mest fördelaktiga foton på sina bloggar, på Facebook, på Lunarstorm och jag vet inte var. På min tid hade vi en chans – ett klick från kameran där borta vid paraplyet med den starka lampan. Om man råkade blinka eller göra löjlig min var hela ens kommande läsår förstört.

Själv blev jag aldrig riktigt bra på något skolfoto. Men inte heller vindögd. Jag minns att jag mest tänkte i termer av att vara tacksam för att jag inte blundade och så gick jag vidare med mitt liv. (Men herregud vad sönderbläddrade katalogerna är. De användes i stor utsträckning flitigt för att hitta potentiellt snygga killar på annan skola).

Här är mina skolkatalogsfoton från sjuan fram till trean i gymnasiet (vi börjar med lite gammal permanent och kastar oss sedan rakt ner i indiegeggan via en oförklarlig hippieperoiod):

Lördag kväll dedikerades åt Debasers uteservering. Jag och Niklas åt middag.

Jag åt chiliburgare med aioli och Niklas åt biff med rödvinssås.

Mums, mums. Efter maten gav vi oss på Strawberry daiquiris.

Det var mycket gott. Efter ett tag dök även Anna och Frida upp.

Anna fångad i ett ögonblick då hon grälade på Niklas för att han gjorde löjliga miner på alla foton.

Sedan lämnade vi festflickorna på Debaser och promenerade hem via Klevgränd, Mäster Mikaels gata (som jag i princip helt missat trots att den ligger i min stadsdel – kanske finaste gatstumpen i hela stan) och Nytorgsgatan. En härlig kväll helt enkelt.

Den här soliga dagen har jag tillbringat på stranden – eller snarare i närheten av Källtorpssjön. Vi valde sjö då det blir snabbare varmt i vattnet där. 21 grader stod det på en skylt. 12 grader skulle jag tippa på. Men sedan råkar jag vara Sveriges största badkruka och fryser ofta i bukten i Medelhavet i vår spanska by där det inte sällan blir 28 grader i vattnet. Med andra ord hoppade jag badandet och ägnade mig åt snicksnackande på handduk med båda mina systrar och söta Karin. Nu ska jag kasta mig in i duschen och sedan käka middag på Debaser (jag och min kille firar tre år och tänkte att det passade bra att slänga i oss Debaserburgare på samma ställe som vi faktiskt träffades – den historien finns för övrigt att läsa här).

(Här skulle ha varit några foton från dagen men jag glömde kameran. Lika bra det – skulle ändå ha vägrat lägga ut bikinifoton på en satans blogg)

Fredag kväll var en mycket härlig sådan. Jag och mina systrar hade bestämt oss för en systerkväll och började kvällen hemma hos mig med citrusdrinkar och provolone/parmesan/rödlök/färsk oregano-quesadillas. Sedan promenerade vi längs Östgötagatan, Skånegatan och Renstiernas gatan tills vi nådde Åsögatan där vi åt på mycket trevliga Cibo.

Jag och Mia åt pasta vongole och Anna tog tagliatelle med kalvfilé, tryffel och sparris. Det var som ni antagligen kan tänka er – himmelskt!

Mia och Anna åt med god aptit.

Jag körde en stil som skulle kunna kallas ”satans ballerina”.

Efter maten gick vi till Debasers uteservering. Den var fullständigt proppfull. Inte konstigt när hela juni gick i regnets tecken, denna helgen består av trettio grader och sol och de flesta har fått lön på kontot.

Jag har sedan tonåren trott att Pimm’s bara dracks i mer belevade kretsar men vart man än vände sig på Debaser drack varenda poplugg en kanna Pimm’s med traditionella tillbehör som gurka och mynta. 250 spänn tog dem för det. Inte Royal Ascot-stämning på det direkt.

Sedan satt vi på uteserveringen och babblade bort någon timme. Efter det promenerade jag hem genom ett smockfullt sommarstockholm.

Om någon undrar vad jag precis har gjort så gick jag ifrån gårkvällens vindrickande på balkong och ersatte den aktiviteten med en joggingrunda och sit-ups och armhävningar när jag kom hem. Bara sådär liksom.

Ni kanske undrar varför jag publicerar en massa foton. Saken var den att jag bläddrade igenom mitt Facebook-album som bestod av väldigt många konstiga foton och plockade ur några på måfå. Det här är jag och min syster Mia som iklädda varsin huvudbonad firar juldag i Helsingborg för kanske ett och ett halvt år sedan.

De här personlighetstesterna som går runt absolut hela bloggsverige just nu stämmer ganska väl skulle jag vilja påstå. Jag tycker att testet plockade upp åtminstone delar av den jag är (eller snarare EXAKT precis den jag är). Detta är vad som sägs om min personlighetstyp:

Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Och dessa karriärer skulle passa mig:

Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare