Jag är blatte. Rakt igenom.

Till och med Sverigedemokraterna skulle beundra
min oklanderliga stamtavla.

Jag är renrasig. 100 procent argentinare.

Eller så renrasig man nu kan bli i Argentina.

Vi har nämligen en skum artikel i
vår konstitution från mitten på 1800-talet.

25e artikeln:

”Regeringen ska främja den europeiska
invandringen och får inte hindra,
begränsa eller beskatta inträdet av
utlänningar som ämnar bruka jorden,
förbättra industrin och undervisa i vetenskap och konst”.

Coolt, tänkte den fattige sicilianske farmaren,
den svältande polacken, den frusna ryssen och,
sist men inte minst, min spanske farfarsfar som gjorde
sin flickvän på smällen men inte klarade av att ta smällen.

De sålde alla sina ägodelar och tog första skeppet till Argentina.

Argentina tog under förra sekelskiftet
emot mer än fyra miljoner europeer, hälften var från Italien.

100 år senare har alla gjort det med alla
och konsekvensen är en etnisk cocktail,
som speglar sig i mitt eget blodomlopp:

25 procent italienare.
25 procent criollo (spanskättling)
15 procent vanlig spanjack.
10 procent indian
15 procent baskiskt kokande blod.
10 procent jämt fördelat mellan irländare, schweizare, fransos och österrikare.

100 procent argentino.
100 procent blandras.

I Sverige är vi inne i samma process,
även om vi inte kommit så långt.

Men varje gång Arash plus Linda är lika med sant
så höjer vi långsamt pigmenthalten i den svenska rasen
och näsan växer och kröks,
ögonen blir mörkare och mandelformade

och det är inget du kan göra åt det
för under lakanen arbetar den
stora rasmixern oförtröttligt och envist

så om 50 år kommer dina barnbarnsbarn
se ut som jag och du kommer nypa deras
stora krokiga näsa och utbrista stolt:

– Titta, 100 procent svensk!