Nyss hemkommen efter att ha sett mitt
älskade Argentina förlora mot Brasilien.

Förödmjukande. Deprimerande.
Jävla brassar. Gillar inte dem.

De lever i en stor lögn. I en färgglad bubbla.
Och har genom upprepning och skicklig marknadsföring
lurat hela världen att deras lekfulla lynne är på riktigt.

De har nog till och med gått på sin egen lambada-bluff,
åh-vad-vi-njuter-av-livet-och-dansar-på-stranden-skitsnacket.

Jag litar inte på folk som ler hela tiden.
Ingen frisk människa gör det.

Det där leendet utstrålar inte lycka,
utan bristande självinsikt.

Titta på dom! Titta på Ronaldhino till exempel.

Han ser ut som en dörrknackande mormon,
som en amerikansk bilförsäljare.

Det är ett påklistrat leende. Falskt som fan.

Jag misstänker att de stelopererar mungiporna
på barnen, för att åstadkomma det där konstanta leendet.

Mm, så går det nog till. En brasiliansk omskärelse.

Jag skulle lägga varje leende brasse på divanen.Och fråga:
Vad gömmer sig bakom ditt skratt?

Du bor i ett fruktansvärt rasistiskt samhälle,
med enorma klassklyftor.

I Rio de Janeiro mördas en  snubbe i timmen
och i Sao Paolos förorter kan man inte gå ut efter solnedgången.

Så vad fan garvar du åt?

Dina förfäder kom som slavar.
De slet och offrade sina liv i plantagen.

Vad gjorde de när de fick lite tid över?
Organiserade de slavuppror?
Gav de vita svinen vad de tålde?

Nä, då skulle ni ju dansa capoeira,
dricka caipirinha och lyssna på Caetano.

Ni hade inte tid att göra uppror
för ni höll på att lära er att blanda drinkar.
Tycker du inte att det är en konstig prioritering?

Jävla brassar.