Det finns en gammal sedelärande berättelse om när några blinda personer
skulle avgöra vad en elefant var för något.
En kände på elefantens ben, och sade: det är en trädstam!
En kände på elefantens svans, och sade: det är ett rep!
Den tredje mannen kände på elefantens snabel, och sade: det är en pytonorm!

Martin Ezpeleta är en elefant, och vi är alla blinda.
Han är nog lite skumögd själv också.

För mig är han bland annat:

Hasse & Tages första värdiga arvtagare
Fullkomligt galen
En vass och klarsynt samhällsdebattör
En snuskhummer
Hårdrock förklädd till litteratur
Knark
Pippi Långstrump

… och mycket, mycket mänsklig.

(Förmodligen är han ett geni också.)

Bokens titel, Jag y Yo, syftar bland annat på hur han ständigt
slits mellan sina två tillhörigheter, sina två kulturella identiteter.

Den svenska och den argentinska.

Men även människor som bott på samma plats, i samma kultur,
i hela sitt liv, slits ofta mellan olika sidor av sitt inre jag.
Hans beskrivning av kluvenheten mellan det argentinska och det
svenska har påfallande många likheter med psykoanalysens teorier
om varje människas ständiga inre kamp mellan de primitiva drifterna,
Detet, och den sociala anpassningen, Överjaget.

Detta är förmodligen en av anledningarna till hans stora popularitet.
Hans dikter och andra texter handlar i grunden om allmänmänskliga frågeställningar.
Inte om sådana som är bundna av kultur, geografi eller tidsålder.

Skrivet av: JonasA

Hej Martin!

Vi har mottagit dina betalningar som var förfallna till betalning för år 2008 och
2009. Jag behövde få hjälp med omplacering att ett belopp av vår Inbetalningsenhet
igår. Därför har jag inte kunnat återkomma till dig förrän idag.

(…)

Lycka till med din bloggpoesibok!

Med vänlig hälsning
xxx

Korrekt. Ursäktande utan sjävförödmjukelse.
En liten felskrivning som visar att framför
skärmen sitter en människa och inte en robot.
Och slutligen en personlig touch. Klockrent.

Det var så lite, CSN.
Vi hörs igen nästa månad.

Hej!
Jag heter 750210-9270 och är besviken på er.

Jag hoppas det här brevet kommer till någon högt
uppsatt person inom organisationen,
med insyn och beslutanderätt.
Gärna generaldirektören.

Ni har under flera år bombarderat mig
med brev. Det vet du om.
Ni vill att jag ska betala. Det förstår jag.
Även om ni kanske inte behöver nämna det varje vecka.

Hade jag sprättat upp alla era kuvert,
skulle jag fått tennisarmbåge.

Nu är grejen den att efter flera tuffa år,
med skrala inkomster, så har jag äntligen
fått rätsida på min ekonomi.

Och det första jag gjorde var att
betala in till er det jag var skyldig för
de sista två åren.

Det gjorde mig så glad och upprymd att
jag skrev en dikt till er (jag är poet).

Nu har det gått två dagar.
Och jag har inte fått något svar från er.

Varför?

Inte ens ett litet tack.

Jag vet inte hur det funkar i er organisation,
men jag brukar åtminstone säga tack när någon ger
mig 8000 spänn.

Tacksamhet, CSN, lite tacksamhet.
Är det för mycket begärt?

Jag har i alla fall skissat på ett brev som ni
skulle kunna använda som autosvar när det plingar till
i kassan:

”Hej ärendenummer 11992656/6!
Oj, vad mycket pengar vi fick av dig!
Tack!
Hoppas allt är bra med dig och vi ser fram
emot att få din nästa inbetalning nästa kvartal.

Plikten framför allt.
Mvh
CSN-familjen”

Enkelt och effektfullt.
På det här sättet skulle ni få mycket
mer lojala och betalningsvilliga låntagare.

Med nuvarande service är det inte så konstigt
att många struntar i att betala tillbaka.

Hoppas ni tar till er den konstruktiva kritiken
Mvh
750210-9270

Nu är Jag y Yo färdig.
Åtminstone skalet.
Det enda som spelar någon roll
nuförtiden.

Jag är mycket nöjd med Oscars arbete.
Ni kan läsa hans blogg här.

Nu saknas ett förord.
I vanliga fall skulle jag kanske bett
någon etablerad författare skriva den.
Kanske Marcus Birro.

Men eftersom det här kommer bli en
bloggpoesibok, så tycker jag att någon
läsare ska skriva det. 

Men vem?
Många av er är hängivna, men opålitliga.
Ni skrattar ena dagen och spottar på mig nästa.
Nä, det måste vara någon jag har stort
förtroende för. Som följt mig från början.

Och valet är egentligen självklart.
JonasA – skulle du vilja skriva förordet
till min bloggpoesibok?

Jag har precis fått brev från Skatteverket
(och två från CSN – varför inte lägga dem i samma kuvert?).
Till skillnad från CSN läser jag alltid Skatteverkets brev.

Med en gång.

Dels har jag alltid en förhoppning
om att få tillbaka pengar på skatt
(jag skattar nämligen när jag jobbar i Sverige).

Dessutom känns det som att i indrivningsmaffians
struktur, så är Skatteverket Kronofogdens högra hand.

Lite som Michael Corleones halvbrorsa –
ni vet, advokaten i Gudfadern.
Spelar good guy, men du vill inte bli osams med honom.

Så är det med Skatteverket.

Brevet var såklart varmt och personligt
och där finns inget att anmärka.

Men.

Så kom rubriken SKATTEVERKETS BEDÖMNING.

”Förutom att du har ett svenskt medborgarskap synes
du inte längre ha någon anknytning till Sverige”.

Vad fan är det för jävla antagelse?
Och föraktfull ton!?

Hallå?
Jag reser till Sverige varje år!
Jag har flickvän i Sverige! Min mamma!
Mina barndomsvänner! Mina gympaskor!

Och jag kan inte låta bli att undra:

Hade de formulerat sig så om jag
hetat Anders Karlsson?

Tack Axel för förslaget och Oscar för utförandet.
Omslagsbilden till boken Jag y Yo är klar.
Fullkomligt lysande! Jag älskar den!
Det är så… Jo.

Nu behöver jag bara sätta dit en titel…

Som ni nu alla vet kommer jag
att snart debutera som bloggpoet.

Boken är originell och banbrytande.
Den handlar om mig.

Om att leva med två kulturer.
Samtidigt! Jo, det här är grejer.

Kommer att slicka upp kulturskribenterna i brygga.

Men även om boken är självbiografisk
vill jag inte att den ska vara så självcentrerad.

Boken kommer att heta
Jag y Yo.
Jag tycker nämligen att det låter lite
som Ying och Yang. Men mer jag liksom.

Vill riva några fördomar och missförstånd om
den dubbla identiteten.

Som till exempel i den här lilla dikten
som jag kallat Schizofreni:

“Två    
Levande
            Kulturer
 Gör
      Oss
            Inte
Vidsynta

               Utan

Skelögda”

Hursomhelst, jag behöver er hjälp.
Vet inte vilken omslagsbild
jag ska använda till boken.
Vilken tycker ni?

Den här känns mer som Jag.
Intellektuell. Eftertänksam. Klok.

Men samtidigt känns den här mer som Yo:
Varm, passionerad, kärleksfull

Vilken tycker ni att jag ska välja?

Jag har börjat betala CSN.
Gjorde min första överföring för en stund sen.

Historiskt.

Jag blev så exalterad att jag skrev
en dikt till min handläggare.
Jag tror hon kommer gilla den.
Hon verkar – bakom sin byråkratiska yta –
vara en känslig själ.
 
Här är brevet jag skickade till CSN:

Hej xxx!

Ville berätta att jag har betalat
in det jag var skyldig för 2008 och 2009.

Det kändes så bra och befriande.
Jag har börjat betala CSN!

Det har inspirerat mig att skriva en dikt,
som jag vill tillägna er alla på CSN,
som tillåter oss förverkliga våra drömmar.

Den heter Samvetet och kommer kanske att vara med i
bloggpoesiboken jag sitter och filar på
(du kan få ett signerat ex om du vill).
Hoppas att du gillar dikten.

“I Korsningen Moralgatan
      Och Sunda Förnuftsvägen
Håller Hon Till
 
               Lyxhoran

Som Bara Knullar Med Änglar
Med De/Dem Som Är Gjorda Av Himmel

Men Jag Tillhör Underjordens Folk
Det Växer
     Skuggor
På Mina Skulderblad
                        Och
Daggmaskar Gör  Gångar I
Mina Tankar

Men En Gång Hittade Jag
En Avbruten Vinge
I
Tvivlets Gränd Där
De Svaga Själarna Friserar Sina Skuggor

Jag Blev Inte Förvånad
Det Är Inte Första Gången
En Ängel Festat För Hårt
På Hyckleriets Bodega.

Men Jag Tänkte
Att Hon Skulle Belöna Mig
Om Jag Lämnade Tillbaka Den

Kanske Suga Av Min Skuld

Så Jag Sneddade
                        Över Ångersplan

För Att Undvika Självgodhetsvägen
Som Förvisso Alltid Är Nedförsbacke
                         Men Leder Till Ingenstans

Jag Gick Förbi
      Första Tvärsäkerhetsgatan

Och Tappade En Skugga
             När Jag Snubblade På Pliktens Bro.
      
Jag Gick Mot Röd Gubbe
        Vid Syndens Torg

Och Lyckades Svänga
Till Vänster Vid Frihetsgatan

Hon Stod Och Väntade På Mig

Jag Räckte Fram Henne

Vingen

   Och Började Knäppa Upp Byxorna
För Att Få Min Hittestön

Vänta
        Sa Skökan

Vingen Är Ju Din

What The Fuck

Döm Om Min Förvåning När Hon
Drog In Mig I Ljuset             

     Himlen Särade
På Benen
Satte Sig Gränsle Över Mig
Och Gav Mig En
         Oförglömlig Natt

Jag Fick Sova”

Bra, va?

Saludos
M

Ok. Ni vill veta mer.
Om jag betalar av lånet redan nu.
Om jag har inkomster.

Nej. Jag har ännu inte betalat en krona.
Men.

Ja, jag har inkomster.
Jag får ut ca 45.000 kronor i månaden.
De ska nästan oavkortade gå till CSN.

CSN kommer att dra av 20 procent av skulden,
ifall jag håller mig till den aggressiva betalningsplanen.

Inom ett år är jag skuldfri.

Inte illa pinkat av ett latinoäckel, eller hur?

Signaturen Alex vill veta hur jag resonerar
kring CSN och min studieskuld.

Så, Alex. Du har rätt. Jag är arrogant.
Men det är inte därför jag låter bli
att kommentera mina egna inlägg.

Jag tycker det blir väldigt trist
om ni får vara med backstage.

Om ni alltid får veta vad jag egentligen
tycker och tänker.
Det roliga är ju att läsa hur olika
ett inlägg kan tolkas.

Den här bloggen innehåller sanningar,
halvsanningar och även ibland hela lögner.

Det är väldigt blandat och jag vet ibland
inte själv i vilket fack jag ska sätta
in ett inlägg.

Jag har följt debatten kring mitt
CSN-fusk med mycket spänning, förvåning
och nöje.

Förvåning, för reaktionen var mycket
kraftigare än jag kunnat ana.
Under de dagarna var det runt 10.000
besökare per dag som köade för att spotta
på mig.

Och nöje. Såklart.
Men att få leka flöjtspelaren från Hameln
och locka fram råttorna på Flashback
är inte bara roligt utan också lärorikt.

Många passar ju på att visa sitt riktiga tryne:

”Det här cementerar bara min uppfattning
om att alla latinamerikaner är tjuvaktiga äckel.”

”Den jävla mestisen ska få betala för att han hånat flashback!”

”Varför hetsar in upp er?
Titta på hans foto.
Det finns ju tom negrer som är skönheter jämfört med det där.
Det är värt mycket mer än 400 000 att sådana genetiskt fula
PK-floppar hålls utanför Sveriges gränser.”

Därför brukar jag låta folk hållas. Kul att veta vad de tänker.
Jag har inget som helst problem med
vad folk tror om mig. Inte här på bloggen.

Men jag ska göra ett undantag,
eftersom du verkar uppriktigt nyfiken
och vill verkligen veta sanningen.

Tänk efter, Alex.

Om jag verkligen velat fuska,
om mitt syfte verkligen vore att
inte betala CSN:

Skulle jag skrivit om det på bloggen?
I Sveriges största tidning?
Så att CSN kan läsa om mina lömska planer?

Vore man inte ovanligt dum då?

Så svaret på frågorna är
nej – jag har inte tänkt lura CSN
nej – jag tycker inte att andra ska betala mitt lån
ja – självklart måste man betala tillbaka sina lån.

Jag hoppas du är nöjd med svaren.

Saludos /M