Igår var nog den svåraste dagen
på de senaste tio åren av mitt liv.
Idag är det bara den näst svåraste.
Tendensen är lovande.

Om hela världen parade ihop sig
samtidigt.

Om alla Han runt om i världen
bjöd upp alla Henne utspridda
över kontinenterna.

Och Gud tryckte hårt på jordskorpan
med sin stora tumme, så att den blev
platt som ett dansgolv.

Och knöt fast regnet på molnen
så att det hängde som tunna,
finstämda fiolsträngar som låter sig spelas av vinden

Och himlavalvet var en enda stor
resonanslåda så att alla,
samtidigt, kunde höra när Gud började
gråta med sin sorgsna bandoneon.

Under tre minuter skulle då hela
världen dansa tango samtidigt.

Några närmare, några mer barfota, några hungrigare,
men alla kroppar i hela världen, samtidigt,
skulle röra sig i takt till Guds snyftningar.

Bara tre minuter. Det räcker för att göra ett mirakel.

För det fantastiska, det ofattbara,
är att inget par skulle ha dansat likadant
som ett annat par.

I tangon, som i livet, är möjligheterna
att kombinera sensualiteten oändliga.

Därför älskar jag tangon.

Hon heter Sarah.
Men vi kallar henne för ärendenummer 55467/8.
Så blir det inte lika jobbigt.

Hon är förståndshandikappad.
Men vi kan istället säga att det är en person som inte
kommer att jobba och betala skatt i Sverige.
Så blir det inte lika jobbigt.

Sarah är 20 år, men mentalt bara ett barn,
helt beroende av sin mamma.
Men vi kan nöja oss med att konstatera att Sarah är myndig.
Så blir det inte lika jobbigt.

Sarahs mamma och lillasyster får stanna i Sverige,
men Sarah ska utvisas.
Men låt oss nöja oss med att konstatera att
Migrationsverket bara följer regelverket.
Så blir det inte lika jobbigt.

Sarah skickas till Tyskland, där ingen väntar på henne.
Men vi kan säga att hon ska vara glad att vi inte
skickar henne tillbaka till Somalia.
Så blir det inte lika jobbigt.

Sarahs mamma gråter hela tiden.
Men låt oss konstatera att det gör kvinnor hela tiden.
Så blir det inte lika jobbigt.

Det här händer i Sverige.
Men vi kan istället säga att det skulle också
hänt i Finland.
Så blir det inte lika jobbigt.

Så kan vi fortsätta slå oss för bröstet
och glatt konstatera att Sverige är ett
öppet, rättvist och generöst land.

Dagens krönika i Aftonbladet kan ni läsa här

Jag har lyssnat på samma låt hela dagen.
Om och om igen.
Pa´bailar (För att dansa).
Det är Bajofondo, den elektroniska tangons mästare,
tillsammans med Julieta Venegas.
Känner ni hur det rycker i benen?

Häromdagen bad min flickvän mig hjälpa henne
med sin spanskaläxa. Inga problem.

Första meningen jag skulle hjälpa henne att
översätta var följande:

”Don Tremendón le dijo a su vecino: No le tengas miedo a mi dragón”.
Herr Tremendón sa till sin granne: Var inte rädd för min drake.

Wow, vilken användbar oneliner!
Vem skrev de här exemplen? Bröderna Grimm?

Varför lär man inte ut fraser som man
verkligen kommer ha nytta av?

Sitter man på ett kafé och måttar fem centimeter
mellan tummen och pekfingret kommer kyparen
med en kaffe. Du behöver inte säga ett ord.
Man behöver inte traggla sig igenom en termin
på Komvux för att fråga sig fram till ett hotell.
Och även om ni kan böja verben som om de
vore gjorda av ståltråd, kommer det inte hjälpa
er från att få en kryddad taxinota.

Det vore önskvärt att språklektionerna utgick
från riktiga problem och kniviga situationer som
ni verkligen kommer drabbas av under er vistelse här.
Drakar hör inte till dem.

Däremot efterhängsna latinos.
Det är något som en bra jämställd språkskola borde lära ut.
Självförsvarsfraser till ensamma kvinnor.

Jag lovar er att när ni är färdiga med min utbildning
och kommer till Buenos Aires med diplomen under armen,
kommer ni ha svart bälte i spydiga motkommentarer.

Ni kommer kunna yxsparka vilka kvinnoförnedrande
argument som helst; ni kommer kunna blockera
ett acoso sexual (sexuellt ofredande) och, som i aikidon, använda
er av männens styrka till ett bra motangrepp.

Till exempel, om en man stoppar er på gatan,
tar sig i skrevet och undrar om ni vill smaka
på argentinsk chorizo, så kan ni svara:

-Con ese chizito me muero de hambre.
-Med den ostbågen (även slang för liten penis) dör jag av hunger.

Det kryllar faktiskt av ensamma svenska kvinnor i Buenos Aires.
Men de förblir inte ensamma länge.
Alla, utan undantag, blir tillsammans med en argentinare.
Det är som att varningslamporna inte funkar med
de här charmiga, snygga och romantiska latinos.

Så står ni här plötsligt, upp över öronen förälskade
i en neandertalare med hockeyfrilla, tangorabatt och loafers.
Då märker ni plötsligt att alla spanskapoäng ni
bunkrat på Universitetet, ”se los meten en el culo” –
kör upp dem i röven.

Vad säger ni när er trevlige pojkvän plötsligt
förvandlas till ett våldsamt kontrollfreak?
”Una cerveza, por favor”?
”Qué calor que hace”?
”Dónde hay un hotel con vista al mar”?
Eller ropar ni på Herr Tremendón?

Nä. Här får ni några bra repliker ni tjejer kan ha
nytta av i relation till argentinska män:

”Si me volvés pegar, marica, te denuncio a la policía”
Om du slår mig igen, fjolla, polisanmäler jag dig.

”Que carajo te importa si el pelo de la concha también es rubio, pelotudo!”
”Vad fan har du med att göra ifall könshåret också är ljust, idiot!”

”No me afeito las axilas, porque en Suecia curtimos la onda natural”
”Jag rakar mig inte under armarna, för i Sverige kör vi med en naturlig stil”

Jag ska vara er Mr Miyagi, en lärare i språkligt självförsvar.
Det här är bara några av alla fina språk-kator ni kommer att
få lära er här på Ezpeleta Dojo.

Som ni vet handlar min argentinska språkskola
om små språkliga knep som ska underlätta er vistelse
i Argentina.
Det finns nämligen en industri av lurendrejare och
rappakaljor som väntar på er.
En sofistikerad maffia som går under namnet ”turistnäring” –
men som egentligen är ett utbrett nätverk av skrupelfria
aktörer, som tillsammans utgör en Bermudas-triangel för
era pengar.

En grov uppskattning är att 30 procent av er resbudget
kommer att betalas i straffavgift för er blåögdhet.
Enda sättet att undgå maffian är att beblanda sig med
befolkningen, gå omärkt förbi.
Ni måste ge sken av att ni är riktiga porteños, lokalbor.
Det är inte lätt. Språket är inte det enda som avslöjar er.

Ta ryggsäcken till exempel, som följer er som en
klumpig och ful tatueringen var i världen ni än befinner er.
De enda argentinare som använder ryggsäck är skolbarnen.
Avslöjade!

Eller ta era fotriktiga Ecco-skor eller vandringskängor,
det första ni packar ni när ni reser utomlands.
Ingen argentinare går omkring med vandringskängor i
en urban miljö.
Avslöjade!

Eller den där förbannande vattenflaskan ni insisterar
med att gå omkring med, pissljummen efter att haft
den i kånken-ryggan hela dagen.
Avslöjade!

Man skulle behöva göra en total extreme makeover,
För att dölja er närvaro här.
Men nu är det ju språket vi ska jobba med.
Ni som följt mina tidigare lektioner kan få uppfattningen
om att i Argentina kommunicerar man genom könsord.
Så är det inte.
Det finns andra språkliga band som håller argentinarna enade.

Dagens lektion handlar därför om den religiösa retoriken,
ett viktigt redskap om ni vill kamouflera er i den argentinska
språkfaunan.

Som ni vet är Argentina ett katolskt land.
90 procent säger sig vara katoliker.
Ta den siffran med en nypa salt,
större fejkkatoliker har jag sällan skådat.

De är förmodligen katolicismens största posörer,
pinuppor med ett kors på bröstet.

Deras religiositet är bara spel för det himmelska galleriet.
30 procent av katolikerna sätter aldrig sin fot i en kyrka
och de som går över kyrkotröskeln gör det oftast bara
i samband med religiösa högtider.

Men de är ändå väldigt noga med de religiösa ritualerna.
Många får tennisarmbåge av att göra korstecknet så ofta
och även i språket är det religiösa avtrycket starkt.

Man både tackar och ber till Gud i tid och otid,
Herren är inblandad i allt som sker.

Men när och hur tackar man Gud? Och när bör man lägga
ödet i Guds händer?

Det här är inte lätta frågor för svenskar,
världens minst troende folk.

Lyckligtvis är det mycket enkelt att få med Gud i samtalet.
Och det kommer att uppskattas av era värdar.

1) Om ni vill berätta något ni gjort, hur obetydligt det än är,
så inleder ni med att tacka Gud.
Gracias a Dios… (Tack vare Gud):

– Gracias a Dios, conseguí un taxi.
– Tack vare Gud, fick jag tag på en taxi

– Gracias a Dios, el ladrón no me violó.
– Tack vare Gud, våldtog rånaren mig inte.

Gud är en pedant, han tycker om att vara inblandad
och ihågkommen i vardagens alla små detaljer.
Ta i. Var inte rädda att missbruka Herrens namn.
I Argentina har även det budordet en undantagsklausul.

2) Om ni istället vill berätta om något ni ska eller önskar göra,
så lägger ni till “si Dios quiere“, om Gud vill.
Alltså: Händelse + Si Dios quiere

– Esta noche vamos a bailar tango, si Dios quiere.
– Ikväll ska vi dansa tango, om Gud vill.

– Ahora que. pagamos el rescate van a soltar a mi hijo, si Dios quiere.
– Nu när vi betalat lösensumman kommer vår son att släppas, om Gud vill.

Vill ni att er mening ska få ett ännu större sakralt eftertryck,
kan ni också lägga ert öde även i Jungfru Marías händer:
“Si Dios y la Virgen quiere”.
Det är snyggt och effektfullt och ingen kommer att misstänka
att ni är gudslösa ateister.

Ni kan såklart kombinera de gudomliga referenserna,
med de svordomar ni redan lärt er i min språkskola:

– Hijo de remil putas, te voy a abollar los hemorroides a patadas, si Dios y la virgen quiere!

– Son av tusen horor, jag ska sparka dina hemorrojder buckliga,
om Gud och Jungrun vill!

Amen.