Om vi skulle föreställa oss en idealisk otrohetspartner åt vår flickvän
(jag vet, det är en ovanlig och besvärlig frågeställning), så har jag ingen tvekan
om vem jag skulle välja: Che Guevara.
Jag tror till och med att jag skulle förlora respekten för henne om hon
inte utnyttjade möjligheten att få ligga med Che.
Med uppknäppt militärskjorta, baskern på sned och sug i blicken…
det finns väl en gräns för både trohet och dumhet?

Nu är det såklart en omöjlighet, men frågan om det inte var det
redan då, när Che var varje (förståndig) kvinnas våta dröm.
Informationen om Che Guevaras kärleksliv är knapphändig.
Han gifte sig två gånger. En i Mexico, en på Kuba.
Om vi bortser från hans längsta äktenskap – den med revolutionen.
Med första frun fick han ett barn, med andra och sista, fyra.
Med revolutionen fick han ett kubanskt barn och genomled
flera komplicerade och smärtsamma aborter.
 
Från ungdomsåren känner man till hans långvariga kärlek till
”Chichi” Ferreyra, en tjej från den absoluta överklassen
i Córdoba. Men Chichi har aldrig någonsin, trots många försök,
ställt upp på en intervju om den förälskelsen.
Så vitt man vet var Che Guevara trogen sin fru.
Då, som fullfjädrad gerillaman, praktiserade han en revolutionär
återhållsamhet, ett moraliskt kyskhetsbälte som inte tillät honom
översätta i ligg de suckar av åtrå han väckte hos kvinnor runt om i världen.

Jag har läst att han förlorade oskulden med ett hembiträde.
Även jag inte kan bekräfta det, så är det ganska troligt.
Hembiträden var en av sexualitetens vanligaste inkörsportar
för nyfikna pojkar på den tiden.
Men som sagt, det är inte mycket vi vet om det här.
Vad vi vet är att Che inte alltid varit en revolutionär.
Innan det var han en vanlig tonåring och det enda revolutionära och
upproriska i honom var hormonerna.
På den tiden umgicks han med Carlos Figueroa. 

Carlos lutar sig bak i gungstolen. Han har ett svårtolkat leende
på läpparna och blicken någonstans bortom bergtopparnas siluett.
Det är som att han gräver i minnet, dammar av bilder som är 60 år gamla
och inte sett dagsljus på en herrans massa år.

-Ja, det var lite oväntat att han skulle bli en sån sexsymbol,
han var inte den typen, inleder Carlos trevande.

Che var inte fåfäng. Ingen självklar Don Juan. Varje erövring var en kamp.
-Han gillade verkligen kvinnor. Alla! Tjocka, smala. Blonda, brunetter. Snygga, fula.
Ingen finsmakare heller, tydligen.
-Men han gillade framförallt ”las pechugonas”, de med stora bröst.

Jag blir lite generad. Känns som att jag vandrar på förbjuden mark.
Stämningen börjar bli grabbig. Även nu, när jag skriver det här, blir jag lite osäker om jag ska fortsätta.
Är det här något vi ens vill veta om honom? Den store Ches sexuella preferenser?
Men då, som nu, var det för sent.
Vi höll på att glida ner in under Che Guevaras lakan. Vi hade öppnat Pandoras ask.