Improvisation

av Martin Ezpeleta

Om hela världen parade ihop sig
samtidigt.

Om alla Han runt om i världen
bjöd upp alla Henne utspridda
över kontinenterna.

Och Gud tryckte hårt på jordskorpan
med sin stora tumme, så att den blev
platt som ett dansgolv.

Och knöt fast regnet på molnen
så att det hängde som tunna,
finstämda fiolsträngar som låter sig spelas av vinden

Och himlavalvet var en enda stor
resonanslåda så att alla,
samtidigt, kunde höra när Gud började
gråta med sin sorgsna bandoneon.

Under tre minuter skulle då hela
världen dansa tango samtidigt.

Några närmare, några mer barfota, några hungrigare,
men alla kroppar i hela världen, samtidigt,
skulle röra sig i takt till Guds snyftningar.

Bara tre minuter. Det räcker för att göra ett mirakel.

För det fantastiska, det ofattbara,
är att inget par skulle ha dansat likadant
som ett annat par.

I tangon, som i livet, är möjligheterna
att kombinera sensualiteten oändliga.

Därför älskar jag tangon.

Visst är Sverige ett generöst land! (Så blir det inte lika jobbigt)

av Martin Ezpeleta
sarah.jpg

Hon heter Sarah.
Men vi kallar henne för ärendenummer 55467/8.
Så blir det inte lika jobbigt.

Hon är förståndshandikappad.
Men vi kan istället säga att det är en person som inte
kommer att jobba och betala skatt i Sverige.
Så blir det inte lika jobbigt.

Sarah är 20 år, men mentalt bara ett barn,
helt beroende av sin mamma.
Men vi kan nöja oss med att konstatera att Sarah är myndig.
Så blir det inte lika jobbigt.

Sarahs mamma och lillasyster får stanna i Sverige,
men Sarah ska utvisas.
Men låt oss nöja oss med att konstatera att
Migrationsverket bara följer regelverket.
Så blir det inte lika jobbigt.

Sarah skickas till Tyskland, där ingen väntar på henne.
Men vi kan säga att hon ska vara glad att vi inte
skickar henne tillbaka till Somalia.
Så blir det inte lika jobbigt.

Sarahs mamma gråter hela tiden.
Men låt oss konstatera att det gör kvinnor hela tiden.
Så blir det inte lika jobbigt.

Det här händer i Sverige.
Men vi kan istället säga att det skulle också
hänt i Finland.
Så blir det inte lika jobbigt.

Så kan vi fortsätta slå oss för bröstet
och glatt konstatera att Sverige är ett
öppet, rättvist och generöst land.

Bajofondo – Pa´bailar

av Martin Ezpeleta

Jag har lyssnat på samma låt hela dagen.
Om och om igen.
Pa´bailar (För att dansa).
Det är Bajofondo, den elektroniska tangons mästare,
tillsammans med Julieta Venegas.
Känner ni hur det rycker i benen?



Argentinsk språkskola: Självförsvar

av Martin Ezpeleta

Häromdagen bad min flickvän mig hjälpa henne
med sin spanskaläxa. Inga problem.

Första meningen jag skulle hjälpa henne att
översätta var följande:

”Don Tremendón le dijo a su vecino: No le tengas miedo a mi dragón”.
Herr Tremendón sa till sin granne: Var inte rädd för min drake.

Wow, vilken användbar oneliner!
Vem skrev de här exemplen? Bröderna Grimm?

Varför lär man inte ut fraser som man
verkligen kommer ha nytta av?

Sitter man på ett kafé och måttar fem centimeter
mellan tummen och pekfingret kommer kyparen
med en kaffe. Du behöver inte säga ett ord.
Man behöver inte traggla sig igenom en termin
på Komvux för att fråga sig fram till ett hotell.
Och även om ni kan böja verben som om de
vore gjorda av ståltråd, kommer det inte hjälpa
er från att få en kryddad taxinota.

Det vore önskvärt att språklektionerna utgick
från riktiga problem och kniviga situationer som
ni verkligen kommer drabbas av under er vistelse här.
Drakar hör inte till dem.

Däremot efterhängsna latinos.
Det är något som en bra jämställd språkskola borde lära ut.
Självförsvarsfraser till ensamma kvinnor.

Jag lovar er att när ni är färdiga med min utbildning
och kommer till Buenos Aires med diplomen under armen,
kommer ni ha svart bälte i spydiga motkommentarer.

Ni kommer kunna yxsparka vilka kvinnoförnedrande
argument som helst; ni kommer kunna blockera
ett acoso sexual (sexuellt ofredande) och, som i aikidon, använda
er av männens styrka till ett bra motangrepp.

Till exempel, om en man stoppar er på gatan,
tar sig i skrevet och undrar om ni vill smaka
på argentinsk chorizo, så kan ni svara:

-Con ese chizito me muero de hambre.
-Med den ostbågen (även slang för liten penis) dör jag av hunger.

Det kryllar faktiskt av ensamma svenska kvinnor i Buenos Aires.
Men de förblir inte ensamma länge.
Alla, utan undantag, blir tillsammans med en argentinare.
Det är som att varningslamporna inte funkar med
de här charmiga, snygga och romantiska latinos.

Så står ni här plötsligt, upp över öronen förälskade
i en neandertalare med hockeyfrilla, tangorabatt och loafers.
Då märker ni plötsligt att alla spanskapoäng ni
bunkrat på Universitetet, ”se los meten en el culo” –
kör upp dem i röven.

Vad säger ni när er trevlige pojkvän plötsligt
förvandlas till ett våldsamt kontrollfreak?
”Una cerveza, por favor”?
”Qué calor que hace”?
”Dónde hay un hotel con vista al mar”?
Eller ropar ni på Herr Tremendón?

Nä. Här får ni några bra repliker ni tjejer kan ha
nytta av i relation till argentinska män:

”Si me volvés pegar, marica, te denuncio a la policía”
Om du slår mig igen, fjolla, polisanmäler jag dig.

”Que carajo te importa si el pelo de la concha también es rubio, pelotudo!”
”Vad fan har du med att göra ifall könshåret också är ljust, idiot!”

”No me afeito las axilas, porque en Suecia curtimos la onda natural”
”Jag rakar mig inte under armarna, för i Sverige kör vi med en naturlig stil”

Jag ska vara er Mr Miyagi, en lärare i språkligt självförsvar.
Det här är bara några av alla fina språk-kator ni kommer att
få lära er här på Ezpeleta Dojo.

Argentinsk språkskola – om Gud och Jungrun vill

av Martin Ezpeleta

Som ni vet handlar min argentinska språkskola
om små språkliga knep som ska underlätta er vistelse
i Argentina.
Det finns nämligen en industri av lurendrejare och
rappakaljor som väntar på er.
En sofistikerad maffia som går under namnet ”turistnäring” –
men som egentligen är ett utbrett nätverk av skrupelfria
aktörer, som tillsammans utgör en Bermudas-triangel för
era pengar.

En grov uppskattning är att 30 procent av er resbudget
kommer att betalas i straffavgift för er blåögdhet.
Enda sättet att undgå maffian är att beblanda sig med
befolkningen, gå omärkt förbi.
Ni måste ge sken av att ni är riktiga porteños, lokalbor.
Det är inte lätt. Språket är inte det enda som avslöjar er.

Ta ryggsäcken till exempel, som följer er som en
klumpig och ful tatueringen var i världen ni än befinner er.
De enda argentinare som använder ryggsäck är skolbarnen.
Avslöjade!

Eller ta era fotriktiga Ecco-skor eller vandringskängor,
det första ni packar ni när ni reser utomlands.
Ingen argentinare går omkring med vandringskängor i
en urban miljö.
Avslöjade!

Eller den där förbannande vattenflaskan ni insisterar
med att gå omkring med, pissljummen efter att haft
den i kånken-ryggan hela dagen.
Avslöjade!

Man skulle behöva göra en total extreme makeover,
För att dölja er närvaro här.
Men nu är det ju språket vi ska jobba med.
Ni som följt mina tidigare lektioner kan få uppfattningen
om att i Argentina kommunicerar man genom könsord.
Så är det inte.
Det finns andra språkliga band som håller argentinarna enade.

Dagens lektion handlar därför om den religiösa retoriken,
ett viktigt redskap om ni vill kamouflera er i den argentinska
språkfaunan.

Som ni vet är Argentina ett katolskt land.
90 procent säger sig vara katoliker.
Ta den siffran med en nypa salt,
större fejkkatoliker har jag sällan skådat.

De är förmodligen katolicismens största posörer,
pinuppor med ett kors på bröstet.

Deras religiositet är bara spel för det himmelska galleriet.
30 procent av katolikerna sätter aldrig sin fot i en kyrka
och de som går över kyrkotröskeln gör det oftast bara
i samband med religiösa högtider.

Men de är ändå väldigt noga med de religiösa ritualerna.
Många får tennisarmbåge av att göra korstecknet så ofta
och även i språket är det religiösa avtrycket starkt.

Man både tackar och ber till Gud i tid och otid,
Herren är inblandad i allt som sker.

Men när och hur tackar man Gud? Och när bör man lägga
ödet i Guds händer?

Det här är inte lätta frågor för svenskar,
världens minst troende folk.

Lyckligtvis är det mycket enkelt att få med Gud i samtalet.
Och det kommer att uppskattas av era värdar.

1) Om ni vill berätta något ni gjort, hur obetydligt det än är,
så inleder ni med att tacka Gud.
Gracias a Dios… (Tack vare Gud):

– Gracias a Dios, conseguí un taxi.
– Tack vare Gud, fick jag tag på en taxi

– Gracias a Dios, el ladrón no me violó.
– Tack vare Gud, våldtog rånaren mig inte.

Gud är en pedant, han tycker om att vara inblandad
och ihågkommen i vardagens alla små detaljer.
Ta i. Var inte rädda att missbruka Herrens namn.
I Argentina har även det budordet en undantagsklausul.

2) Om ni istället vill berätta om något ni ska eller önskar göra,
så lägger ni till “si Dios quiere“, om Gud vill.
Alltså: Händelse + Si Dios quiere

– Esta noche vamos a bailar tango, si Dios quiere.
– Ikväll ska vi dansa tango, om Gud vill.

– Ahora que. pagamos el rescate van a soltar a mi hijo, si Dios quiere.
– Nu när vi betalat lösensumman kommer vår son att släppas, om Gud vill.

Vill ni att er mening ska få ett ännu större sakralt eftertryck,
kan ni också lägga ert öde även i Jungfru Marías händer:
“Si Dios y la Virgen quiere”.
Det är snyggt och effektfullt och ingen kommer att misstänka
att ni är gudslösa ateister.

Ni kan såklart kombinera de gudomliga referenserna,
med de svordomar ni redan lärt er i min språkskola:

– Hijo de remil putas, te voy a abollar los hemorroides a patadas, si Dios y la virgen quiere!

– Son av tusen horor, jag ska sparka dina hemorrojder buckliga,
om Gud och Jungrun vill!

Amen.

Ideologi sökes

av Martin Ezpeleta

Den socialdemokratiska krisen är total.
Domedagsprofetiorna duggar tätt och gamarna
flyger lågt i debattsidorna, över vad de misstänker vara ett
politiskt kadaver.

Partiledningen är vilsen som en napp i röven
och den socialdemokratiska ideologin verkar
urholkad eller åderförkalkad.

Paul Frigyes, krönikör på Journalisten,
försökte dra sitt strå till stacken med en annons
på Blocket:

”För kunds räkning sökes en ideologi, ev. lätt beg. men i gott skick,
som kan attrahera minst två miljoner svenskar.
Den ska användas tillsammans med en av Sveriges starkaste varumärken,
och kommer att få stöd flera folkrörelser.
Ideologin kan vara lätt beg. bör inte vara främlingsfientlig, bör inte kunna
kopplas till Gulag och ska kunna etiketteras som arbetarrörelsens värderingar.
Märk svaret ”Lite mosig och trinder, men med rödrosiga kinder”.”

Men hans annonstext blev refuserad av Blocket:
”Blocket.se förbehåller rätten att inte godkänna annonser med orealistiska
erbjudanden. Din annons har uppfattats innehålla ett sådant.”

Inte ens Blocket tror att sossarnas ideologiska förnyelse
är realistisk.  Krisen är, som sagt, total.

Tangoskorna

av Martin Ezpeleta
IMG_0369.JPG

Kvinnor som dansar tango har en
speciell relation till sina skor.

Redan när de väljer ut dem
visar de en omsorg som de inte
hade när de valde ut oss.

Vi är bara ett impulsköp i
fyndhyllan under mellandagsrean.
Tiden får utvisa om vi matchar
deras liv.

Med skorna är det annorlunda,
de väljer ut en livspartner,
det är ett val som präglas av livslånga
förväntningar.

Så ställ dig aldrig mellan
henne och skorna, tygla din svartsjuka
när hon smeker klacken, känner
på remmarna, går fram och tillbaka
på golvet med nyförälskade ögon.

Ställ aldrig ett ultimatum:
Mig eller tangoskorna!

För tangokvinnorna är inte bara medvetna
om att kärleken slits ut snabbare
än argentinskt läder –
de har också klart för sig att
rätt tangoskor kommer hjälpa dom
att hitta din ersättare.

Och när din flickvän ber dig
ta med skorna till tangolektionen,
eftersom hon åker direkt från jobbet,
ta uppdraget på allra största allvar.

Lika allvarligt som om hon sagt
”kom ihåg att hämta barnen på dagis”.
Eller allvarligare.

Är du virrig eller glömsk, tatuera in det i underarmen.
Eller knyt fast skorna i snorren, så de hänger
som två färgglada pungkulor.

Men glöm för guds skull inte skorna.
Glöm plattan på, lämna ungjävlarna på dagis,
glöm att ta på dig byxor eller lämna nyckeln i låset –

Men glöm inte bort hennes tangoskor!

Jag lovar er, ni kommer att ångra det.

Förlåt…

Varför dansar svenska kvinnor bättre än männen?

av Martin Ezpeleta

Jag har funderat en längre tid på en sak:
Varför dansar svenska kvinnor så mycket bättre
än svenska män?

Allvarligt, jag har sett svenska kvinnor dansa
Shakira bättre än colombianskan själv, jag har
sett vanliga svenska brudar som skulle kunnat
vara danslärare åt Madonna.
Svenskor lär sig dansa tango, foxtrot, lindy hop
eller salsa utan problem.
De är sensuella, har taktkänsla och lär sig steg fort.

Men männen då? Vad fan händer där?

Det är ju som att släppa ut Stephen Hawkings
på dansgolvet.
De rör sig som om de skulle ha höftkulorna hopsvetsade
och deras taktkänsla räcker med nöd och näppe till att klappa
händerna ovanför huvudet till Sommartider,
ackompanjerad av små jämfota hopp som man annars
brukar se under uppvärmningen till ett aerobicspass
för nybörjare.

När musiken inte lämpar sig för monotona applåder,
brukar dansens Robocop ersätta handklappningen med
diverse luftinstrument –
något som i rytmiska Centralamerika skulle räckt för
att bli nerskjuten av en dödsskvadron.

Men inte i Sverige.
Där låter man marionettdockorna hållas, trots att de
får dansgolvet att se ut som roliga timmen i en klass
med handikappade förskolebarn.

Jag förstår att svenskorna inte säger till sina män
att de rör sig som om de vore gjorde av ståltråd,
eller att de önskar att männens kön vore lika
hårda och stela som resten av kroppen.
Det skulle inte bara såra de lättkränkta männen,
de skulle ju också bli utan danspartner.

Men frågan kvarstår, varför är det så stor skillnad
mellan svenska kvinnor och män på dansgolvet?

Jag har faktiskt ingen aning.
Det enda jag vet säkert är att om det finns en
dansskola i helvetet, är det en svensk man
som är lärare.

Hur tar man SD på allvar?

av Martin Ezpeleta

Ibland försöker jag ta SD på allvar.
Jag gör verkligen det.
Jag har läst deras partiprogram,
jag läser deras debattartiklar, bloggar
och nyhetssajter.
Försöker granska dem som ett vanligt
parti.

Men det är så svårt.
Jag misstänker att inte ens de själva
vill bli tagna på allvar.

För inte har ni missat Jimmie Åkessons
nya sekreterare, den blonderade modebloggerskan
”Brunis” som brinner för mode och partyn?

Hon jobbar alltså nu i riksdagen.

Jag skulle gärna höra vad sverigedemokraterna
själva säger om utnämningen.

Vad tycker ni? Är det en lämplig sekreterare?

Sida 20 av 73
  • Tjänstgörande redaktörer: Mikael Hedmark, Emma Lindström och Rebecka Rakell
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB