Det är intressant att se att Sverigedemokraterna har kört igång
sin valkampanj redan. Och på min blogg!
Här är det blivande utrikesministern som uttalat sig.
Eller är det möjligen hälsoministern?

SD2010:
Du din satans svartskalle,vad har du då i detta land att göra??
smutsiga oljiga fittor det är vad ni Argentinare är,det är ju vida kännt att era mödrar
har sex med sina söner från sex års ålder och uppåt,hur var din mamma i sängen??
kanske som din syrra ???för du har ju satt på båda två,LOL
åk tillbaka till pampas eller vad fan ni kallar erat smutsiga aids spridande land,jävla nolla

 

– Du är för full, gå härifrån.
– Va?
– Du är berusad, du kommer inte in.

Vi står utanför The Lab på Stureplan –
jag och tre kolleger på Aftonbladet.

Vi har avslutat vårt pass efter midnatt
och gått ut och tagit några öl.
Två, för att vara exakt.

Klockan tre stänger första baren och
vi bestämmer oss för att gå vidare.

Det är tisdag och den enda platsen som
är öppen är The Lab.

Jag har aldrig gått ut på Stureplan
och när vi kommer fram till vakten
tittar han på oss och pekar på mig.

– Du, kom fram.

Han tittar på mig en sekund
och avgör att jag är berusad.
Mina arbetskamrater tror att det är ett missförstånd.
De förklarar att vi jobbat tills alldeles nyss,
att vi bara druckit två öl
och bara tänkt gå in och ta en öl till innan
vi går hem och lägger oss.

Men vakten är obeveklig.
Alla andra – ljusa, söta och svenska – får gå in om de vill.
Men inte jag. Jag är för full.

– Men utifrån vad gör du bedömningen att jag är full?
Jag vill veta vad det är han ser som inte ens ett alkotest
skulle avslöjat.
– Det behöver inte jag förklara för dig. Gå härifrån.

Vi tittar på varandra. Det blir en pinsam tystnad.
Jag har förstått och han har förstått att jag har förstått.
Det finns inget mer att säga. Jag platsar inte på The Lab.

På hans uppsvällda bröst har han en liten bricka
som säger att han är vakt.

Men vem är det han vaktar? Vad är det han skyddar?
Vem är det här muskelberget som har
rätt att lämna mig utanför utan anledning!?

– Kom, skit i honom, vi drar, säger en kollega
och drar mig i armen.

Jag ställer mig en bit därifrån. Jag skakar av ilska.
Förödmjukelsen ligger som en klibbig hinna över mig,
jag känner mig så jävla förnedrad.

Krogägarna på Stureplan förnekar om och om
att det förekommer diskriminering.

Jag har hört om det här så många gånger,
läst spaltmeter om det.
Har pratat med folk som berättat om det,
människor som upplever det här varje kväll de går ut.
Men för mig är det första gången.

Jag förstår att det föder hat. Jag känner det själv.
Fortfarande, fast det gått flera veckor.
Jag vill sätta dit honom, hijo de puta.

Fega jävel. Säg som det är!
Är jag för ful? För mörk? Ser jag för fattig ut?
Det kommer jag aldrig få veta, i statistiken
kommer jag att förbli någon som inte slutade dricka i tid.

Vi ser en taxi stanna.
Två fulla tjejer kliver ur. De skrattar, skriker och vinglar
fram till vakten.
De är dyngraka, men han släpper in dem.

Det är natt på Stureplan. Och allt är som vanligt.

Nakenbad i Roslagen. Snacka om aptitretare.
Om dagen börjar så här, kan man bara föreställa sig
hur den kommer att sluta.

Svampplockning är en fin gammal nordisk tradition,
precis som plundring och våldtäkter.
Själv har jag ganska dålig koll på de här ursvenska traditionerna,
så jag nöjer mig med att följa samma instruktioner som de amerikanska
soldaterna i Vietnam: Plocka bara de gula.

Efter att ha rensat svampen, är det dags för osten.
Ost och vin slår aldrig fel. Tillsammans är de ett ljuvligt löfte, ett vällagrat intro,
ett opasteuriserat förspel.

På tallriken löjrom, i glaset OP Andersson. Proletärt så in i helvete.
Helan går och jag hakar på. Men efter nubben, finns det inte längre någon ursäkt.
– Ska vi göra det, undrar jag.
– Jaaaa, svarar hon.

Si, señor!! Jag grillar argentinsk oxfilé!
Den är insmugglad, svenskt kött är ju oätligt.
Meningen med livet ligger och fräser på grillen,
som ett svårtytt men avgörande budskap till evigheten.
Vilket avslut på kvällen! 

Oups, jag trodde de skulle dö omedelbart

Ok, jag ska inte säga vem som är vem på bilderna.
Men ni kan få en ledtråd: Den ena är jag, den andre Che Guevara.

Jag var så nöjd med den looken!
Hade fått till en bra balans mellan den intellektuella
och akademiska uppsynen och en vild, revolutionär fysionomi.

Looken funkade lika bra på ett flummigt fik som på en manifestation,
vare sig jag hade en bok eller ett plakat i handen.

Själen kände äntligen igen sig själv i spegeln,
aldrig har jag känt att mitt utseende stämde så väl
med den jag var. Eller rättare sagt, med den jag önskat
att jag hade varit.

Men min flickvän övertalade mig att klippa och raka mig.
Hon tyckte att jag såg ut som en colombiansk dealer.

Min son säger att jag är dum i huvudet som gick med på det.
Jag tror han har rätt.

-Varför ska man inte köra över en kosovoalban på cykel?

Det kan vara din cykel.

Ha, ha… ha?

Att kosovoalbanerna har en speciell stöldgen, det vet vi ju, för i Sverige vet vi det mesta om de flesta folkslag. Det är en allmängiltig sanning att araber drömmer om att tejpa fast en sprängladdning på magen, att greker sätter på getter, att iranierna slår sina kvinnor och att vi latinos har bakåtslick och tänker med underlivet.

 

Är det inte fantastiskt att ett folk, vars pilgrimsfärd är en charter till Mallorca, ändå vet så mycket om omvärlden? 

Men vad vet omvärlden om Sverige?

 

Jag har levt nästan 15 år i Argentina.

Här har jag rankat de 10 vanligaste föreställningarna om Sverige och svenskarna.

Myt eller sanning? Tja, avgör själva.

 

10. Att spela svensk

Hacerse el sueco, att spela svensk, är ett välkänt uttryck inte bara i Argentina. Att spela svensk, betyder att man spelar dum.

Uttryckets ursprung är oklart, många tror att det har att göra med

det svenska hycklandet under andra världskriget, då man låtsades vara neutral men släppte igenom tyskarna.

 

9. Solidariska

Svenskar har ryktet av att vara ett solidariskt folk, där alla hjälper varandra. När jag förklarar att svenskarna är jordens största individualister, tror de att jag skämtar.

 

8. Svensk choklad

De svenska klockorna och chokladen kommer ofta upp på tal.

Sverige (Suecia) och Schweiz (Suiza) förväxlas ständigt. Jag försöker förklara att det är Schweiz som har klockorna och Sverige som har punktligheten, det är Schweiz som har chokladen och Sverige som har övervikten. Glasklart.

 

7.  Välfärden.

– Är det sant att man får pengar fast man inte vill jobba?

Det svenska bidragssystemet är välkänt i Argentina.

Argentinarna har förstått samma sak som Fredrik Reinfeldt, nämligen att i Sverige lever man som en kung även om man inte har jobb. Nu fattas bara att de svenska arbetslösa också förstår det.

 

6. Äckliga svenskar

Den svenska ohygienen är ett annat välkommenterat ämne. Att inte använda bidé är i argentinska ögon ett allvarligt hälsobrott.

Och ändå känner de inte till svenskars fascination för utedassen!

 

5. Svensk porr.

Argentinare känner även till den svenska industrin. I deras ögon exporterar Sverige bilar, elektronik och porrfilmer. Den svenska porrfilmsklassikern Fäbodjäntan har förmodligen haft större inverkan på spridningen av den svenska kulturen än hela kungahuset tillsammans.

 

4. Schemalagda liv.

Svenskars vilja att strukturera upp sin vardag är mytomspunnen.  Alla vet att svenskar inte tycker om att improvisera, att de är extremt punktliga och att hela deras liv är schemalagt.

Även om många tror att denna organisationsfundamentalism är nyckeln till den svenska välfärden, kan nästan ingen tänka sig att leva i ett så trist land.

 

3. Självmordsbenägna

Att svenskar är överrepresenterade i självmordsstatistiken vet argentinarna också om. Men de har olika förklaringar till fenomenet. Många tror att det beror på att svenskar tycker att livet är meningslöst eftersom de får allt serverat på fat. Andra tror att kylan och mörkret släcker livslågan på en redan ganska ljummen eld.

 

2. Helan går

Det var inte en argentinare som skrev att i Sverige anses man inte vara full om man kan ligga ner på marken utan att hålla i sig. Däremot har ryktet om den svenska alkoholvanan spritt sig långt över landets tröskel.

De flesta i Argentina har förstått att svenskarna har svårt att hantera spriten och tror att det har att göra med att det är enda sättet att få en svensk att släppa loss.

1. Visst är svenskor lätta att få i säng?

Trots att ingen argentinare jag känner haft sex med en svenska, är alla män övertygade om att det inte skulle vara så svårt att fixa en svensk mödomshinna som souvenir. Tråkiga och handlingsförlamade män i samspel med en kvinnlig sexuell liberalism, skapar en bra grogrund för argentinska erövringar. Tror dom i alla fall.

Det är smickrande att så många svenskar

upptäckt Argentina.

 

Varje gång jag är i Buenos Aires stöter

jag på svenska turister.

 

Men det är synd att allt fokuseras kring Buenos Aires.

Argentina är så mycket mer än Buenos Aires.

 

Ikväll klockan 20 visar Packat & Klar ett reportage

från Salta, i norra Argentina.

Missa det inte, Salta är sagolikt vackert.

Lögnen och oärligheten är två moraliska magplask i vårt samhälle.

En lögnare tagen på bar gärning blir sparkad av sin chef,

lämnad av sin sambo och föraktad av sina barn.
En lögnare är som en kommunistisk, homosexuell jude i 30-talets Berlin.

Men hur kan vi vara så otacksamma mot lögnerna, efter allt de gjort för oss?

Att hålla oss till sanningen.

Det är en märklig princip, vi kramar krampaktigt om i ord,

men är så slapphänta med i våra handlingar.

Var ärliga för en gångs skull!
Vad skulle ni vara utan era lögner? Vad skulle ni ha uppnått om ni
varit ärliga? Om ni inte ljugit för er chef, er fru, era barn, er själva?

Vi lär våra barn att alltid tala sanning, att ärligheten varar längst, att näsan växer på den som ljuger och en massa annat struntprat vi inte själva tror på. Jag har själv sagt samma sak till mina barn.

Jag hoppas att de så småningom förstår att de inte ska göra som pappa säger, utan i stället härma det som pappa gjort. För när ärligheten ställt sig mellan pappa och lyckan, har han aldrig tvekat på vad som måste offras. För hade pappa levt som han predikat hade han haft hälften så många jobb, hälften så många vänner och hälften så mycket sex.

Jag borde kanske ha förklarat för mina barn att sanningen är som en vacker spargris i porslin, något man ska vårda ömt och fylla så gott det går, tills det att man hittar något som är värt att krossa den för.
Och även om spargrisen åker i golvet i alla möjliga sammanhang, är det nog under lakanen man hittar flest porslinsskärvor.

För det är möjligt att ärlighet varar längst, men det är en klen tröst om den inte varar ända fram till sängen. Och dit skulle jag. Till vilket pris som helst.

I början på 1990-talet, när jag klev in i övre tonåren, var den svenska manligheten nedvärderad på köttmarknaden. Den politiska korrektheten hade ännu inte satt munkavle på svenskorna, som öppet vågade säga det de i dag aldrig skulle erkänna: att svenska män är dåliga
älskare som kommer för snabbt, för tyst och för sällan.
Det blev populärt med etnisk sex och för många av oss ställde sig plötsligt kärlekens port på glänt.
Vad skulle jag göra? Jag var 18 år och kåt …

Jaha, så ni vill alltså inte ha en svensk tam kattunge?
Ok, ni ska få ett argentinskt fullblod istället.

Eftersom jag var ett år när jag kom till Sverige, blev jag tvungen att damma av och överexploatera mitt latinska ursprung.

Och visst, det är sant att mina föräldrar hade varit politiska fångar i diktaturens Argentina. Men min egna revolutionära bana hade inte kommit längre än till VPK:s pappersinsamlingar.
Och visserligen föddes jag i Peru när mina föräldrar flydde och visst hade jag haft en indiankvinna som barnflicka.
Men det gav mig knappast en shamans färdigheter.

Men för Karin, vars höjdpunkt i livet var när hon vurpade medan hon åkte offpist i Sälen,

var det som att ha sex med Che Guevara i Machu Pichu.

När jag efter gymnasiet valde att återvända till det land mina
föräldrar flytt från, var självförtroendet på topp.
Som tur är står ju minnet alltid på vår sida.

Det bevarar troféerna, men förtränger de ensamma nätterna.

Sunt förnuft sa mig att det bara handlade om att kasta om rollerna, vända på ekvationen, överexploatera min svenska uppväxt, så skulle min sexuella högkonjunktur hålla i sig.

Jag blev därför den mörklackerade vikingen El Gringo, mitt mest misslyckade sexuella experiment någonsin.
För det visade sig snabbt att argentinskorna, till skillnad från svenskorna, höll sina egna män som fullgoda älskare. Dessutom har svenska män ett hemskt rykte om att vara väldigt stela och kyliga, två usla egenskaper när man vill få sig ett ligg.

Som tur var tog tonårsloppet slut, jag blev snart pappa och plötsligt blev det viktigare att ha en ordentlig verktygslåda än att hitta en genväg till sängen.

Men flera år äldre och lite mer hängiven sanningen, är jag fortfarande övertygad om att lögnen är nödvändig.
Vi ljuger för att skona och bli skonade, för att kunna älska och bli
älskade. Vi ljuger för att kunna leva med våra inre motsättningar utan att gå under.
På samma sätt som glömskan gör minnet uthärdligt, är det lögnen som gör livet möjligt att leva.

 

Det finns de som tror att det går att komma ända fram.

Därför köper de Volvo.

De äter köttbullar med lingonsylt.

De använder gummistövlar med reflex.

Men det räcker inte.

Så de börjar sjunga med på Skansens allsång.

De dansar till små grodorna.

De cyklar med hjälm.

De äter semlor.

Ändå räcker det inte.

Så de börjar lyssna på P1.

De låter bygga ett utedass i trädgården.

De börjar använda ordet ”mysigt”.

De snusar.

Men det räcker inte.

Så de slutar kalla varandra ”kompis”.

De bygger fågelholk bredvid utedasset.

De köper sommarstuga.

De lär sig den svenska nationalsången. 

Men det räcker inte.

Så de köper Billys bokhylla.

De hugger ut ett hjärta i utedasset.

De köper ekologisk mjölk.

De reser till Mallorca.

Men det räcker inte.

Så de grillar flintastek.

De går med i Rädda barnen.

De målar radhuset faluröd.

De passar tvättiderna.

Men det räcker inte.

Så de slutar umgås med svartskallar.

De röstar blått.

De byter Volvo.

De plockar svamp.

Men det räcker inte.

Så de tiger därför att det är guld.

De skiter i skåpet när det är blått.

De spar för att det är då man har.

De flyr när de inte kan fäktas.

Men det räcker inte.

Så de lär sig ramsan ”Sju sjösjuka sjömän” utan att bryta.

De fixar en kolonilott bredvid fågelholken.

De sjunger snapsvisor.

De åker långfärdsskridskor.

Men det räcker inte.

Så de läser DNs kultursida.

De köper aktier i Volvo.

De fjällvandrar.

De äter surströmming.

De flyttar in i utedasset.

Jag vet inte om de har kommit närmare.

Men jag vet att de inte kommer att komma fram.

Någonsin.

 

 

Aldrig har vi pratat så mycket om sex som idag.

Tidningarna är fulla av lockande sextips:

– 10 knep för att inte få för snabb utlösning!

– Så här får du till sommarsexet!

– Bästa sommarställningarna!

– Här är GPS:en till G-punkten!

– Bildspecial: Sommarens Kamasutra!

– Så här får du till ditt porrfilmssprut!

Det finns till och med idioter som tipsar

om de bästa bilarna att göka i.

Men trots att vi pratar, tänker och diskuterar sex som aldrig förr,

knullar vi mindre och sämre än någonsin.

Kan det finnas ett samband?

Enligt Wendelas enkät har 70 procent av svenskarna

antingen dåligt eller inget sex alls.

– Vi måste prata mera om sex med varandra, säger experterna

Prata mera??

Vi måste hålla käften!

Sexet har förlorat sin djuriska natur.

Kåtheten har slutat att vara en fysisk nödvändighet

och blivit en förskräcklig symfoni av förväntningar, dialoger och frustrationer.

Vi litar inte längre på oss själva.

När vi får stånd, undrar vi om det egentligen inte

är en stor nervknut eller en tumör.

Vi har pratat sönder vårt självförtroende,

förvandlat lustens enkla ekvation till kvantfysik.

Så vad är experterna tips för att vi ska slappna av?

Schemalagd sex!

Smaka på ordet, hur erotiskt låter det?

Det är ju helt klart en svensk lösning.

I Sverige är ett schema som potatisen, det funkar till allt.

– Va fan, om det funkar till matlagning, städning och i tvättstugan,

varför ska det inte funka i sängen?

Men vi är inte kåta, klagar svenskarna.

Knulla ändå, sex föder sex, säger experterna. 

Ja, men också trauman.

Så nu står de två och väntar på Fröken Ur;

hon, torr som en öken; han, med pitten i handen

som en mjuk slagruta som förlorat hoppet om att hitta

en fuktig fläck att borra sig ner i. 

Nä, ett schema är ett nackskott för sexlivet.

Ett schema är för sexet vad flintasteken är för grillningen.

Vad som behövs är en ny sexuell revolution, en tyst revolution. 

Vi behöver sluta prata och tänka på sex, för att bli lyhörda,

avslappnade och nyfikna igen.

Vi behöver krypa ner i sängen, titta varandra i ögonen

och säga: Tysta leken börjar nu!