Med snart elvatusen amerikanska soldater på plats i Haiti är det svårt att inte tala om en invasion.

Men det här är en USA-offensiv som världen inte fördömer.

Väl medvetna om att den amerikanska militärens rykte inte är det bästa efter invasionen av Irak och flygbombningar i Afghanistan har marinsoldaterna i Haiti fått stränga order.

De ska bära sina automatgevär på ryggen. Undvika att gömma sig bakom heltäckande solglasögon. Helst ska de inte avlossa ett enda skott. 

President Obama vill visa att USA:s militär är bra på annat än att sprida död och skräck.

I Haiti är amerikanernas uppdrag att vakta matlager och hjälpa till att distribuera vatten och andra förnödenheter på ett ordnat och säkert sätt.

Hamnen i Port-au-Prince ska repareras av ett kranfartyg från marinen så att bensin och flygbränsle kan föras in. Ett flytande militärsjukhus anländer inom kort där jordbävningsoffer med svåra skador ska opereras.

Amerikanerna har med sig tunga fordon som ska röja undan högarna av sten, betong och armeringsjärn på huvudstadens gator.

Militären använd i folkets tjänst. Med image som hjälpare snarare än erövrare.

Ändå kunde USA inte motstå frestelsen att låta marinsoldater slå läger innanför grindarna på det raserade presidentpalatset. En maktdemonstration på sitt sätt.

I nuläget applåderar haitierna amerikanernas ankomst. Trots att de två länderna har en allt annat än okomplicerad gemensam historia.

1915 invaderade USA Haiti efter en längre period av politisk oro. De lämnade inte landet förrän 1934.

1994 var det dags igen. Då gav Bill Clinton order om en invasion för att återinsätta den folkvalde presidenten Jean-Bertrand Aristide.

I båda fallen mötte invasionerna väpnat motstånd från grupper i det haitiska samhället.

Säkert är det därför som USA:s ambassad i Port-au-Prince är så mån om att förklara den amerikanska närvaron.

– Vi vill att Haitis befolkning ska förstå att vi är här för att hjälpa, säger ambassadens talesman. Inte för att invadera eller ockupera.

Bara det faktum att han känner sig tvungen att ge en sådan försäkran säger en hel del.

En militär talesman meddelar ödmjukt att ”detta är en FN-led operation. Vi är bara ett av många länder som bidrar i räddningsoperation”.

Den här gången har jag bara lyckats upptäcka en person som invänder mot den amerikanska närvaron. Venezuelas i demokratiska val utsedda diktator Hugo Chavez hävdar att USA använder nödhjälp som svepskäl för att ockupera Haiti.

En uppfattning han som sagt är ensam om just nu.

Otvivelaktigt ligger det i USA:s intresse att stabilisera Haiti. Säkert kommer ett av den amerikanska marinens uppdrag vara att försöka hindra båtar fyllda med haitiska flyktingar att lämna landet. Man vill också gärna få stopp på Haiti som transitland för narkotika.

Saker som inte bara gynnar USA.

Avgörande blir vad som händer när den akuta hjälpfasen är över. Kommer de amerikanska soldaterna frivilligt att lämna åt de 12 500 FN-soldaterna att sörja för säkerheten eller kommer de att förlänga sin närvaro i strid mot Haitis önskemål?

I nuläget ser jag inga skäl att frukta det senare.