DAVOS. Världens rikaste och mäktigaste har kommit till Davos för att ta itu med världens många kriser.

Men inte bara det.

Delegaterna är likna sugna på goodiebags och gratisluncher.

Häng med bakom kulisserna på World Economic Forum.

Klockan är halvtolv på förmiddagen. En timme återstår innan Perus regering bjuder på lunch i kongresscentret. Förföriska dofter har redan börjat sprida sig. Kanske är det därför som människor redan samlats runt borden där läckerheterna ska dukas upp.

Under tiden stannar många till vid ett bord där en vacker kvinna står iförd en hatt av vad som ser ut att vara äkta blommor. Hon delar ut något.

– Tygfodral till ipad, svarar hon på min fråga. Vi har dom i två olika mönster.
Hon visar upp ett som går åt det blommiga hållet och ett annat som är randigt.

En äldre kostymklädd herre fingrar på fodralen. För att strax därpå låta ett glida ner i den officiella svarta mötesväskan alla får som välkomstgåva när de registrerar sig första dagen.

Han är långtifrån ensam. Trots att i stort sett alla som är här är både rika och mäktiga är de lika barnsligt förtjusta i ”goodiebags” som vilken vanlig medelsvensson som helst.

När en annan herre som redan fått ett fodral tar ett till reagerar den annars ständigt leende blomhatten bakom bordet.

– Sir, ropar hon med en allt annat än vänlig underton.

Mannen ser en aning skamsen ut men finner sig snabbt.

– Det är till min fru.

Sen försvinner han hastigt i vimlet.

Dominansen av män på toppmötet är märkbar. För den är typen av elitistisk sammanslutning är påfallande många kvinnor. Men många också påfallande unga och vackra.

Lunchserveringen har inletts och ett förväntansfullt sorl stiger mot taket. Långa köer bildas snabbt. Inte alla har tålamod att vänta på sin tur. Det armbågas och trängs värre än på en mellandagsrea. Runtom hänger skyltarna med WEF:s motto ”Committed to improving the state of the world”.

Mitt under lunchen börjar ett band spela från en scen intill. Glad jazz strömmar ut i lokalen. Nu känns det mer som ett gigantiskt cocktailparty än ett möte för att lösa världens problem.

Minglandet är i ärlighetens namn en viktig del av mötet. Några skulle säga själva kärnan.

Här kan du träffa på gräddan av världens elit. Inom loppet av tre minuter observerar jag följande.

En stel Victor Janukovitj, Ukrainas president, passerar en meter ifrån mig. Omgiven av minst fyra livvakter och med tom blick inbjuder han dock inte direkt till samtal.

I motsats till Fredrik Reinfeldt som kommer trippande nedför trappan utan väpnad eskort. Han upptäcker några han känner. Går fram och skakar hand och inleder ett kort samtal med Irland premiärminister Enda Kenny. Jag tjuvlyssnar och hör att de pratar om Cameron.

Minuten senare passerar Bill Gates. Han ser trött ut.

Det är lätt att bli överväldigad. Korridorerna kokar av informella samtal. Visitkort byter ägare.

– Davos är mycket öppnare nu, säger Fredrik Reindeldt. Man får verkligen tillfälle att samtala avspänt med olika världsledare.

Inte så att det görs hemliga uppgörelser eller sluts dealer. Men kontakter tas som kan leda till någonting längre fram. Vänskapsband blir allt viktigare i världspolitiken och den globala ekonomin.

Främsta sysslan för de flesta är annars att gå på de otaliga seminarier och diskussioner som ordnas i olika konferensutrymmen. Ju viktigare person desto större konferensrum.

Merkel och Cameron liksom nestorn Henry Kissinger får hålla låda på egen hand i den största lokalen, Congress Hall. Presidenterna Zuma och Goodluck Jonathan får hålla till i mer modesta Sanada-rummet och ingå i en panel.
Som sig bör i klockornas land startar de flesta möten med imponerande punktlighet.

Alla bär sina ackrediteringsbrickor över halsen. Även Bill Gates.
För att komma in på mötena måste man köra kortet i en läsare. På en skärm kommer namn och bild upp. När jag står i kön för att lyssna på Henry Kissinger piper det rött för herren framför mig. Värdinnan klädd i vad som påminner om en gammal flygvärdinnedräkt ber honom vänligt försöka igen. Nu funkar det. Jag tittar på skärmen. Det är Javier Solana, EU:s tidigare utrikesminister.

Seminarierna är som ett gigantiskt smörgåsbord fullt av kunskap. Rubrikerna är ofta spännande.

”Vinner demokratin?”, ”Hur ska framtidens jobb skapas?”, ”Har religion blivit omodernt på 2000-talet?”.

Det svåra är att välja. Hur man än gör är det omöjligt att inte missa en massa spännande saker. Davosstress är på väg att bli begrepp.

Jag går på så många möten jag hinner. Diskussionerna är intressanta liksom det faktum att det bara är de skarpaste hjärnorna och de mäktigaste personerna som talar. Men tyvärr är det långt mellan aha-upplevelserna. Jag saknar de konkreta svaren på många av frågeställningarna. Kanske är de helt enkelt för svåra.

Toppmötet hålls för 43:e året i rad. I år deltar 2 500 delegater från över hundra länder. Mötet bevakas av 500 journalister. Till det kommer mängder av säkerhetsfolk och servicepersonal.

Davos är ingen stor ort. Hotellrummen räcker inte till för alla. För 5 000 kronor natten får man inte mer än en garderob. De bättre hotellen tar astronomiska summor. Många av oss tvingas bo i den mer idylliska grannbyn Klosters en knapp halvtimme bort.
För att delegater och journalister inte alla ska ta egen bil på de smala vägarna går det shuttlebussar från alla stora hotell. Väl framme väntar varje morgon en lång väntan i säkerhetskontrollen. I tio grader minus.

Nu är mötet slut. Alla åker till sina hemländer igen. Vad har det gett?

En väldig massa prat och löften om vad som ska göras men väldigt lite konkret handlig.

Världens kriser väntar fortfarande på en lösning. Tills de mäktiga träffas i Davos nästa vinter igen.

 

Värsta kriserna 2013

1. Hälsovårdshybris.
Många av de mediciner som finns i dag kommer inte att fungera om ett antal år på grund av ökad resistens mot antibiotika.

I kombination med att smittor sprids rekordsnabbt i globaliseringens tidevarv innebär det stora risker för att sjukdomar vi i dag kan bota blir dödliga i framtiden. Få har insett vidden av detta.

2. Världsekonomin och klimathotet.

Risk finns för en ”perfekt global storm” där stora samtidiga påfrestningar på ekonomi  och miljö riskerar att få oöverstigliga konsekvenser och hindra världen att göra vad som krävs för att klara klimathotet.

3. Digitala bränder
Falsk ryktesspridning på nätet, You Tube-filmer som sprider sig som en löpeld över världen och leder till våldsamheter. Internet blir alltmer en källa till potentiella katastrofer.

4. Inkomstskillnader. Klyftorna i världen ökar explosionsartat mellan de rika och fattiga. Både mellan och inom länderna. Tecken finns redan på stor social oro.

5. Statsskulder. Länder som Japan, Grekland och Frankrike har statsskulder som ligger långt över vad som är hälsosamt. Det skapar oro i världsekonomin. För Grekland är en konkurs fortfarande en överhängande risk.

Källa: World Economic Forums årliga rapport som bygger på enkäter med över tusen experter och företagsledare.