DAVOS. Kvinnliga presidenter och premiärministrar blir allt fler och tar allt mer plats på toppmötet i Davos.

Ändå är det fortfarande gubbarna som dominerar. Totalt sett är kvinnorna pinsamt få i denna exklusiva församling.

När Sydkoreas president Park Geun-Hye och Liberias president Ellen Sirleaf Johnson med bara en halvtimmes mellanrum klev upp på scenen i den stora kongresslokalen för att hålla egna huvudtal så var det något högst ovanligt. Normalt brukar det vara de manliga statscheferna som tar det mesta av platsen.

Kvinnorna – bortsett från nivån Angela Merkel – brukar få nöja sig med att sitta med i paneler bland många andra deltagare.

I år får Park och Sirleaf Johnson sällskap av ytterligare en kvinnlig president, Brasiliens Dilma Rousseff.

Som en av ordförandena på World Economic Forums, WEF, 44:e årliga samling finns också Yahoos unga och geniförklarade vd Marissa Mayer. På mötet finns också Huffington Posts grundare Ariana Huffington som ett av dragplåstren.

Ändå räcker det med att titta sig omkring i trängseln på konferensgolvet och i programmet för att inse att det här är en manlig bastion. Männen är generellt sett äldre och av högre rang medan kvinnorna generellt sätt är betydligt yngre och längre ner i hackordningen. Många är medföljande fruar eller assistenter till toppolitiker och företagsledare.

En högst personlig och ovetenskaplig observation från min resa i morse med minibuss till konferensen: Av sex passagerare var en kvinna. Hon var medföljande till chefen för internationella tullunionen. En av de övriga männen var professor. Ingen var medföljande.

Pinsamt nog för WEF har andelen deltagande kvinnor gått ner från förra årets 17 procent till årets 15 procent. På varje kvinna går de med andra ord ungefär sex män.

En tankeställare är att många av de deltagande kvinnorna kommer från länder utanför Europa. Latinamerika har just nu tre kvinnliga statschefer medan Sverige fortfarande går och väntar på sin första kvinnliga statsminister.

Från Sverige deltar fyra ministrar, varav tre män. Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Carl Bildt. EU-minister Brigitta Ohlsson är enda kvinnan.

Varken Sydkoreas Park eller Liberias Sirleaf ägnade sina tal åt könskamp. De pratade istället om hur de ska få sina länder att ta nästa steg i utvecklingen.

Park pratade om nödvändigheten av en kreativ revolution, ett paradigmskifte, för att landets ekonomi ska kunna fortsätta växa.

Sirleaf pratade om ungdomsarbetslösheten som hon ser som ett av de största hoten till social oro och instabilitet. Hon noterade att ungdomsarbetslösheten är ett internationellt fenomen tillsammans med det faktum att kvinnor har svårare att få jobb än män.

Kanske var det ändå en signal att Japans premiärminister Shinzo Abe var en av de män som satt på första raden och lyssnade på båda kvinnornas tal.

Orkar Davos upp i 20 procent kvinnor nästa år?