Erkännandet från dansk polis att de redan i september förra året blev varande för 22-årige Omar el-Husseins radikalisering visar en av två saker.

Polisens inkompetens eller hur svårt det är att sätta stopp för en presumtiv terrorist.

Jag är övertygad om att det senare är fallet. Inte bara i Danmark utan vid många andra terrordåd där det i efterhand visar sig att gärningsmannen länge varit känd av polisen.

– Han fanns på vår radar, säger chefen för danska Säpo.

Svårigheten att ingripa i förväg ligger i terrorismens natur.

22-åringen hade inte begått något terrorbrott innan han öppnade eld med sitt automatvapen utanför kulturhuset i Köpenhamn. Då är det för sent att ingripa.

Experter på övervakning hävdar att de behövs runt 20 personer och avlyssning för att dygnet runt hålla koll på en person. Men inte ens då har man total kontroll.

Med tanke på att vi bara i Sverige troligen har runt 200 personer som är kapabla att begå terrordåd säger det sig självt att en sådan övervakningsapparat skulle bli ohyggligt dyr. Dessutom skulle den bidra till att skapa ett kontrollsamhälle i stil med östtyska Stasi där likhettecken sattes mellan misstanke och skuld.

Att vara kapabel att begå terrorbrott är inte detsamma som att man är motiverad att göra det. Något svensk säkerhetspolis poängterat flera gånger.

Bara ett fåtal av våldsbejakande extremister utför en terrorhandling. Att identifiera dessa innan de skrider till handling är svårt och lika mycket fråga om tur och slump som om tålmodigt polisarbete. Extra svårt om de som i Omar el-Husseins fall agerar på egen hand, bortsett från hjälp med att skaffa vapen.

Med start i dag så träffas ansvariga politiker och experter från 60 länder i Washington för att hitta en strategi mot våldsbejakande extremism. Mötet som president Obama bjöd in till för länge sedan är osedvanligt bra tajmat.

Men alla kloka ord som sägs där och alla kloka slutsatser som dras döljer ändå inte de enorma svårigheterna med att hitta terroristerna och hindra dem innan de slår till. Givetvis är det säkerhetspolisens uppdrag att försöka men det vore att lura sig själv att utgå från att de alltid ska lyckas.

Precis som det är dumt att låta sig invaggas i falsk säkerhet för att automatbeväpnade poliser går runt på stan och bevakar presumtiva terrormål. Denna samhällets uppvisning av fysisk styrka sker varje gång ett terrordåd inträffat. Dess främsta funktion är att försäkra oss vanliga medborgare om att staten kan skydda oss. I viss mån kan styrkedemonstrationen också ha en avskräckande effekt på presumtiva terrorister.

Men inte ens konstant bevakning ger något garanterat skydd vilket attackerna mot Charlie Hebdo i Paris bevisade.

Några veckor eller månader efter ett terrordåd är poliserna ofta borta från gator och byggnader. Motiveringen brukar vara att hotbilden minskat. Men ingen kan ju veta om det finns någon terrorist som är beredd att slå till igen. Först när de väl gör det kommer poliserna ut igen.

Min slutsats är att ett öppet samhälle aldrig fullt ut kan skydda sig mot terror. Och vem vill leva i en modern variant av Östtyskland?