Det är en aning problematiskt när politiker misstänkta för mutor i miljonklassen vill avsätta en demokratiskt vald president med motiveringen att hon fuskat med ekonomin.
Men i fallet Dilma Rousseff verkar även folkmajoriteten anse det nödvändigt.
Den politiska krisen i Brasilien är sällsynt dåligt tajmad. I augusti har landet chansen att visa upp sina bästa sidor under de olympiska sommarspelen. Risken är stor att spelen kommer att överskuggas av ett politiskt spektakel av värsta sorten.
Försöken att avsätta den socialistiske presidenten Dilma Rousseff har pågått en tid och spikades mer eller mindre när den brasilianska underhuset häromdagen röstade för att ställa presidenten inför riksrätt. Senaten måste också säga ja men det väntas den göra inom en månad.
Under riksrätten måste Rousseff avgå som president. Hon kommer troligen att ersättas av vicepresidenten Michel Temer. Vilket under normala omständigheter skulle verka rimligt.
Problemet är att Temers parti är det som har flest parlamentariker misstänkta för att ha tagit emot mutor i mångmiljonklassen i samband med den så kallade Petrobras-skandalen. En muthärva där landets statliga oljebolag Petrobras står i centrum för avancerad ekonomisk brottslighet. Polisen har hittills funnit ofattbara 14 miljarder kronor i utbetalda mutor.
Parlamentets talman Eduardo Cunha som tillhör samma parti misstänks för att ha tagit emot 40 miljoner dollar. Det är han som dragit igång försöken att ställa presidenten inför riksrätt.
Där finns hela kärnan i krisen. Brasiliens medborgare är otroligt trötta på fifflande politiker medan de själva står utan välfungerade sjukvård eller kollektivtrafik.
Rousseff anklagas för att ha tagit pengar från de statliga bankerna i ett försök få räkenskaperna i den brasilianska ekonomin att se bättre ut. Något som nästan blivit en nationalsport bland brasilianska ledare. Hon anklagas dock inte för att ha tagit emot mutor eller på annat sätt gynnat sig själv.
I verkligheten handlar konflikten om att den politiska oppositionen vill bli av med henne i förtid. De är trötta på att hennes parti suttit vid makten sedan 2003 och att det går uselt för landets ekonomi. För andra året i rad krymper den ekonomiska tillväxten med nästan fyra procent. Arbetslösheten är den högsta på sju år samtidigt som inflationen är över tio procent.
Visserligen går det dåligt för många länder i världen efter finanskrisen 2008, men få uppvisar samma katastrofala utveckling som Brasilien. Experterna hävdar att det beror på att Dilma Rousseff vägrar genomföra nödvändiga reformer för att liberalisera ekonomin. Istället tror hon att statliga initiativ är det rätta medicinen.
När Rousseff, med bakgrund som marxistiske motståndskämpe, blev vald 2010 var det med en tydlig majoritet. När hon blev omvald fyra år senare var segermarginalen betydligt mindre.
Enda sättet att bli av med henne innan hennes mandat går ut 2018 är att tillgripa riksrättsvapnet. Vilket är en aning ironiskt eftersom ett antal av de parlamentariker som röstade för riksrätt själva är anklagade för mutbrott.
En annan av de misstänkta är landets förre president Lula da Silva, partikamrat med Rousseff. För att ge honom åtalsimmunitet har presidenten utsett honom till sin stabschef vilket ytterligare retat hennes politiska motståndare.
Rousseff har uppenbarligen misslyckats grovt med den ekonomiska politiken. Två av tre brasilianer vill att hon ska avgå enligt en färsk opinionsmätning. Människor är missnöjda med hur hon sköter landet. Men framförallt är det missnöjda med den politiska klassen överhuvudtaget. Förbannade på att så många av politikerna är korrupta och ägnar mer tid åt att sko sig själva än att ta itu med landets problem.
Rousseff skulle kunna utlysa nyval men vet att hon då har små chanser att vinna. Därför säger hon att hon tänker slåss för att sitta kvar.
Sannolikt kommer oppositionen att lyckas knuffa bort presidenten från makten men det kommer inte att lösa några problem. Andra, mer korrupta politiker kommer att ta över. Och det kommer att ske till priset av en förnedrande process med hela världen som åskådare. Lagom till sommar-OS.
Förmodligen inte bästa tänkbara reklam för Brasilien.