Monica har en grav synnedsättning från födseln, men jobbar ändå heltid på en handikapporganisation. Det hade inte varit möjligt utan bidrag, menar hon.
– Det är jättebra med lönebidrag. Jag är 51 år och har en synnedsättning, vem vill anställa mig? Jag har sökt vanliga jobb men kommer inte ens till intervju, säger hon.

Med glasögon ser Monica 0,25 procent på ena ögat. Det innebär att om en person med normal syn kan se en skylt på tio meters håll så måste Monica stå tre meter ifrån den för att kunna se, och då bara med ena ögat.
– Jag har alltid sett så och ser ingen begränsning med det. Det är ingen som har lagt vadderade kuddar omkring mig, jag har fått springa i 120 knyck och gått in i väggen om det är så, säger Monica.

Hon har varit arbetslös under långa perioder i sitt liv. Men i dag finns bra hjälpmedel så att hon kan arbeta heltid med administrativa uppgifter på handikapporganisationen där hon varit anställd sedan 2002. Hon använder en skärmförstorare framför datorn och har samma arbetsuppgifter som kollegor med normal syn, även om hon inte jobbar lika snabbt.
– Arbetsmiljön måste vara anpassad och utan lönebidrag är det svårt att anställa funktionsnedsatta. Handikapporganisationer är inte rika och bidrag är en förutsättning för att kunna ha anställd personal, säger Monica.

Hon har en så kallad trygghetsanställning som beviljas personer med funktionsnedsättning som har haft lönebidrag och som bedöms ha behov av stöd och anpassning under en längre tid. Hennes arbetsgivare får 80 procent av lönen betalt av Arbetsförmedlingen, men bara upp till taket på 16 700 kronor. Därför tjänar Monica under 20 000 kronor i månaden.
– Lönebidragstaket borde höjas rejält så att man får lite bättre lön, motsvarande den marknadsmässiga. Men jag är ändå tacksam att ha ett jobb eftersom alternativet är sjukskrivning eller förtidspension. Nu behövs jag faktiskt och är uppskattad, säger Monica.