Vi var hos barnmorskan idag igen. Det gick bättre den här gången, jag var inte lika, jag hittar inte ordet, stissig! Varje gång vi besöker en barnmorska brukar jag retas lite med Amanda. Jag frågar alltid hur lång Charlie är, om hon är över snittet och barnmorskan förstår inte riktigt frågan och säger ”jaa” med långa a-ljud och jag avbryter henne och säger: ”Ja, alltså, Amanda vill gärna att Charlie ska bli modell när hon är stor, men då måste hon bli över 1.80. Vad tror du om chanserna för det?”

Och då blir barnmorskan alldeles förvirrad och Amanda vet inte vad hon ska säga, hon säger ”det vill jag inte alls”, men det spelar ingen roll vad hon säger, stämningen blir helt enkelt mycket märklig.

Sen går vi ut och Amanda slår mig med full kraft på axeln och jag skrattar och då gör hon också det fast hon säger att jag är en ”idiot”.