Charlie och Amanda sover i sängen och jag sitter och försöker skriva klart mitt Sommar-manus. Med jämna mellanrum vandrar jag fram till sängen för att kontrollera att de mår bra. Jag tittar på Amanda.

Alltså.
Amanda.

Vilken underbar människa. Vilken underbar mamma till Charlie. Ibland betraktar jag henne i smyg när hon pratar med Charlie i samband med blöjbyte och det är så rart och fyllt av kärlek att jag blir alldeles skakad. Jag är så oerhört glad att Amanda är mamma till Charlie. Hon är den klokaste, vackraste, roligaste människa jag känner. Varje sekund i mitt liv då jag får vara nära henne är en seger. En triumf. Så känner jag. Och jag måste hela tiden stångas med rädslan av att hon ska lämna mig för att hon är för bra och att jag är för dålig.

Så tittar jag på Charlie som sover med händerna i vädret och öppen mun. Och jag tänker på pappa. Veckorna, månaderna efter att han dog kände jag en sorg och en saknad som gjorde livet på gränsen till outhärdligt. Den här sorgen var påtaglig hela tiden, utom precis när jag vaknade på morgonen. Väckarklockan ringde och jag vaknade, men var fortfarande i ett töcken, fortfarande med ena benet kvar i sömnen. Människan JAG var ännu ingenting, en historielös kropp som måste tankas med innehåll, själens bagage. Och allt går väldigt fort, på någon ekund. Medvetandet och själen lägger blixtsnabbt klart pusslet Alex Schulman och serverar det och efter någon sekund vet man sitt sammanhang. Man vet vem man är och alla aspekter av detta varande.

Men den där stunden, den sekunden, den var unik, för där och då kände jag inte sorgen av att ha en död far. Där fanns inte det oket. Den var så skön, den sekunden. men så slog det till med full kraft. Allt föll på plats och dagen blev åter svår att uthärda.

Precis så är det med Charlie, fast omvänt. Jag vaknar innehållslös och lika tomhänt som skjortan på tvättsträcket och blixtsnabbt läggs pusslet och efter en sekund inser jag att Charlie finns och att hon ligger bredvid mig. Och då fylls jag av så mycket glädje och kärlek och kraft och lust. Jag stiger raskt upp ur sängen. Det är en underbar dag. Nu ska jag och min dotter gå på en promenad.