Det är väldigt många som föder barn just nu. Man träffar dem på middagar, kvinnor med stora magar tillsammans med sina förväntansfulla män. Man småpratar och kommer i regel alltid in på namnfrågan. Vad ska barnet heta? Och då händer det allt oftare att pappa börjar flina lite och mamman himlar med ögonen och så säger de ett helt befängt namn, ett namn som låter som ett skämt. Föräldrarna ger sina barn namn på ren ironi. De skrattar gott, föräldrarna, tycker att de kommit på något hellattjo. ”Barnet ska heta Moonboot!”. Gud vad crazy. Men hur kul är det för barnen egentligen? Jag har funderat en del på det här. Jag tycker så här. Man ska ge sina barn den typen av namn som man själv skulle kunna tänka sig att ha. Om man inte gör det så är man en inte särskilt härlig förälder. Ett namn ska inte vara ett stående skämt bland vuxenbordet. Det är något som kommer att följa barnet tills han eller hon dör.