Det här är Charlie Schulman, tjejen som förändrat mitt liv. Hon är bara några timmar gammal. Hon ligger bredvid mig i sängen och övar på andning. Det är alldeles som om hon glömmer bort det ibland och så flämtar hon lyckligt till och inser att hon kan fortsätta leva.

Det har varit en lång dags färd mot födsel. Det senaste dygnet har varit det mest fasansfulla i mitt liv. Jag har stått bredvid och tittat på när kvinnan jag älskar haft så ont att hon nästan kollapsat. Vid något tillfälle förlorade Amanda till och med medvetandet. Läkare sprang in, höll om hennes kinder som man håller misosoppa och sa: “Är du med oss, Amanda? Är du med oss?” Men det var hon inte. Jag gjorde det man ska göra. Jag tog två steg tillbaka och lät proffsen arbeta ostört. Egentligen ville jag kasta mig fram och hålla läkarens ansikte som man håller samma soppskål och skrika: “Du måste laga henne! Du måste få henne att må bra igen!”

Amanda repade sig och efter 10 timmar krystade hon ut Charlie Schulman. Det var fasansfullt för mig – och tio resor värre för Amanda. Det går inte att uttrycka hur tacksam jag är för att hon klarade det och hur vidunderligt stolt jag är över henne. 

Men Amandas belöning är magisk. Hon heter Charlie Schulman och den här bloggen handlar om henne. Möjligen har jag några nya läsare och andra har hängt med från början. 

Vem ni än är, kan ni inte skicka en välkommen-hälsning till Charlie i kommentarsfältet? Jag ska högläsa dem för henne sen.