Jag gick en promenad med Charlie här på eftermiddagen. Jag gick med barnvagnen uppför en ganska brant kulle och det var utmattande och jag började svettas, så på krönet mumlade jag ”ojojoj” för mig själv och tog av mig min tröja. Och vet ni vad jag gjorde sen där jag stod och flåsade? Jag tog av Charlie sin tröja. Och så stod jag där och tittade på henne och upptäckte att hon plötsligt frös. Då fnyste jag föraktfullt åt mig själv och tog mycket snabbt på henne tröjan igen. Jag var störd över denna min idioti en stund, men när jag tänker på det nu måste jag skratta! Oj vad varm jag blev – bäst att ta av Charlie tröjan. Ha ha ha. Det är dumt, det, mina vänner.