Jag inser att det finns föräldrar som läser detta och tänker ”å mäh” och ”tjena blixten” och sånt”, men jag måste skriva om det här bröstmjölkeriet som jag ansvarar för i familjen. Bara jag! Jag kunde inte ana att det skulle vara ett sånt projekt! Att det skulle utgöra en så avancerad operation! Först ska jag koka vatten. Sen ska jag koka nappflaskan. Sen ska det heta vattnet svalna. Förstår ni hur tråkigt det är att titta på vatten som svalnar? Förstår ni?

Jag står där vid diskbänken och tittar på detta vatten som långsamt kyls ner och tänker att det här är en miljö att bli tokig i. Och Charlie skriker och skriker och jag står där som en idiot och väntar och när vattnet är lagom kallt så har Charlie säkert kollapsat av sorg. Om jag ska få till en bra flaska härlig mjölk till Charlie vid 23-tiden så måste jag börja dona med alltsammans någon gång tidig eftermiddag. Men det är inget att göra något åt, det är bara att GILLA LÄGET, bara att stå kvar där vid diskbänken och titta på detta helvetes vatten, betrakta hur det långsamt kallnar, i takt med att jag lika långamt blir galen i huvudet, förlorar förståndet. Tappar det helt. Jag får GILLA LÄGET på hispan, så får det bli.