Mycket trevlig middag med gudfar Magnus och hans otroligt härliga fru Lolo. Kvällssolen var vänlig mot oss, lammet blev gott och konversationen vandrade vackert böljande mellan högt och lågt. Ända tills Magnus tog fram cigaretten. Vi frågade om han skulle kunna tänka sig att gå bort några steg och röka. Då frågade Magnus: “Ser jag ut som typen som tycker att det är härligt att stå upp och röka?” Jag mumlade “nej” och Magnus svarade “nej, just det” och så gick kvällen vidare. Lite dålig stämning ett tag, underlig tystnad och ljudet av någon som harklade sig. Men så hämtade vi oss också från detta intermezzo och avslutade kvällen som de såta vänner vi faktiskt är.