Minne från min dag här på Gotland. Jag går en morgonprenad med charlie för att låta Amanda sova en timme till. Plötsligt dyker svärfar Bengan upp framför mig.      ”hördudu”, säger han. Han säger hördudu varje gång han påbörjar en mening. ”hördudu. Du bad aldrig om min dotters hand innan du friade till henne.” jag säger ingenting, tittar i backen, sparkar lite grus. ”Men om du hade gjort det, vilket du alltså inte gjorde, vet du vad jag hade svarat?” Jag skakar på huvudet. Bengan tittar på mig länge, synar mig uppifrån och ner som man ser i filmer att äckliga miljonärer tittar på lyxhoror innan de bestämmer sig. ”Jag tror att jag hade sagt: okej.” Jag säger att ”det var ju bra” och Bengan står åter tyst en stund innan han liksom fångas upp av verkligheten igen och säger ”nähä-jaha-nähä” och vandrar iväg nerför slänten.