Jag upptäcker med hjälp av ett hundratal upprörda läsare att jag vid något tillfälle skrivit HAN om Charlie. Det var ett misstag. Charlie är en flicka. Jag vet inte varför jag rörde till det på det där sättet, kan det ha med namnet att göra?Att hon heter Charlie?

Jag minns hur som helst hur det gick till när vi tog reda på Charlies kön. Det var en ganska festlig sak, som ni kanske kan inspireras av? Vi var hos barnmorskan som satt och hummade när hon gjorde sitt ultraljud och till slut hade hon listat ut vad det var för kön. Vi bad henne inte berätta – vem vill ta reda på något sådant i en steril sjukhusmiljö? Vi bad henne istället skriva ner könet på en lapp, som hon vek ihop och lämnade till oss. Jag bar den i min plånbok hela dagen.

På kvällen hade vi bokat bord på en fin krog på Grand Hotel och vi beställde in champagne och där och då öppnade vi lappen och läste: FLICKA.

Jag måste säga att det var en drabbande nyhet. Jag var så inställd på att det skulle bli en pojke att jag ”gick in i mig själv” litegrann. Jag satt tyst. Rörde knappt vid maten och när vi gick hem kunde jag inte riktigt gå rakt. Och sen somnade jag och sov 10 timmar i sträck. Det var en chock för systemet.

Sen gick det några dagar och jag accepterade tanken.

Sen gick det några veckor och jag var mycket lycklig över att det skulle bli en flicka.

Sen gick det några månader och någon berättade att barnmorskor ibland kan se fel och att det mycket väl skulle kunna vara en pojke och då fick jag panik: Hur kan man ”se fel”? Det får inte vara en pojke. JAG VILL HA EN FLICKA!

Och så kom Charlie. Och jag är så glad. Han är så fin, så fin.