Telefonsamtal med Calle, kl. 15.32
avBrorsan: Ler hon något än då?
Jag: Jag vet inte. Jag tror det.
Brorsan: Tror det?
Jag: Det ser ut som att hon ler ibland. Men hon kanske bara hade en gas i magen som släppte eller något.
Brorsan: Hon ska väl börja le snart?
Jag: Ja. Barnmorskan sa att hon kan börja le när som helst. Hon sa att bebisarna härmar sina föräldrar, så om man ler mycket mot dem, så kommer de börja le tillbaka.
Brorsan: Ler du mycket mot henne?
Jag: Hela tiden!
Brorsan: Okej, men du… Visar du tänderna när du ler?
Jag: Visar tänderna?
Brorsan: ja. Grinar du med öppen mun eller ler du med munnen stängd?
Jag: Inte vet jag. Jag ler bara.
Brorsan: Du vet inte?
Jag: Nej. Jag har inte tänkt på det. Hur så?
Brorsan: Försök att hålla munnen stängd. Annars kan det får motsatt effekt.
Jag: Vad pratar du om?
Brorsan: När Charlie får se dina tänder så kanske hon aldrig mer kommer att le.
Jag: Sluta.
Brorsan: Ha ha!
Jag: Okej.
Brorsan: Det blir hennes första trauma i livet. Ha ha ha!
Jag: Var det allt?
Brorsan: Ja. Måste sticka. Hej.
Jag: Hej.