Jag kommer hem, ropar på Charlie, blir hyssjad av Amanda. Charlie sover. Jag ber Amanda om lov att få väcka henne, för jag har något viktigt att berätta. Amanda beviljar denna förfrågan och jag tassar in och ser hur hon ligger utsträckt som en tvärgata. Hon sover verkligen. Jag pussar henne på pannan och viskar hennes namn, men hon vaknar inte. Jag gnuggar min näsa mot hennes näsa och hon grymtar till lite och vänder andra kinden till.

 

Så vaknar hon och tittar på mig med sin outgrundliga blick. De där ögonen, de är otroliga. Jag försöker tyda dem ibland. Det är lika omöjligt som att ange ritningen till en storm. Jag förklarar försiktigt för Charlie att AIK ledde länge, men att vi mot matchens slut släppte in ett mål och att vi därför bara fick med oss en poäng från matchen mot Kalmar. Charlie ser mycket brydd ut. Besviken. Som om det var JAG som släppte in målet.

 

Men så informerar jag henne om att AIK fortfarande är serieledare och då spricker hon upp i ett leende som är så lyckligt och vackert att jag måste sätta mig ner och bara njuta av det en stund.