Jag träffar upp Charlie för att mysa lite, men jag märker snart att hon inte är humör. Jag försöker göra henne glad, säger ”pussi-pussi” och sånt, men hon ger mig the evil eye. Idag är hon ondskefull. Idag är hon Ernst Stavro Blofeld. Man ser vad hon håller på med. Hon ligger där i vagnen och smider fruktansvärda planer. Hon vill ödelägga. Skapa förödelse. Utplåna människorasen. Det där är en blick som vill förgöra världen.

Tur att hon är bebis. Tur att hon inte har tillgång till den röda knappen som detonerar Bomben. Vad kan hon göra för ondskefullt? Hur kan hon skada oss med sin ondska?

Okej. Det är klart. Tänkte inte på det. Hon kan ju faktiskt ställa till med en skrikfest så brutal att världen aldrig varit med om liknande. En skrikfest av sådant slag att man sedan aldrig återhämtar sig. Skrikfesternas skrikfest. The mother of all oljud i världen. Bebis-armageddon. Är det vad du ruvar på, lilla hjärtat?

Bevara oss, milde herre Gud.