Jag läser som sagt alla kommentarer. Inte bara det – jag godkänner dem också manuellt, en efter en. Ganska många av er har efterlyst att höra Amandas version av vår första dejt. Och som jag har tjatat på henne de senaste dagarna. Idag gick hon till slut med på att skriva. Tyvärr säger hon att detta är det enda hon någonsin kommer att skriva i den här bloggen. Men jag är så glad att hon skrev det. Jag blev så rörd när hon läste upp det för mig. Det var så härligt att höra hur hon upplevde den kvällen. Så här är det, Amandas första och sista inlägg i den här bloggen.

 

 

Min första dejt med Alex

Jag och Alex jobbade inom samma mediehus, vilket gjorde det lite problematiskt. Jag visste att jag var tvungen att gå in på Alex kontor denna morgon eftersom att han var på jobbet först och det skulle bara vara konstigt att vara hela dagen på samma jobb utan att ses när vi skulle gå på vår första dejt samma kväll. Jag hade varit bortrest hela veckan och vi hade på telefon inte bara bestämt att vi skulle gå på dejt utan också planerat och pratat i nästan detalj om hur detta skulle gå till, men nu när jag stod där, för nervös för att gå in ville jag ställa in alltihop. Men istället tog jag mod till mig och gick in till Alex som såg kanske ännu mer nervös och stel ut än vad jag var. Det där avslappnade, trevliga och härliga sätt vi hade haft mot varandra på telefon var nu helt borta och jag tror att vi båda undrade hur det här skulle gå till. Om vi inte ens kunde se varandra i ögonen när vi hälsade nu, hur skulle vi då kunna äta en hel middag tillsammans om bara några timmar.

Hur som helst så kom vi senare på eftermiddagen iväg på vår dejt. Det blev mer och mer avslappnat och trevligt. Vi ville veta allt om varandra. Det var som om vi trodde att de här timmarna var de enda vi hade så att nu gällde det att få ut så mycket som möjligt av detta. 

Jag minns knappt vad vi pratade om men jag minns känslan av att allt var perfekt. Det fanns inte ett samtal, en vindpust, ett skratt eller en tugga av maten som inte var helt enligt planen för den perfekta dejten. Allt gick vår väg och inget fick störa oss. Det var inskrivet i stjärnorna.

För första gången i mitt liv hade det hänt något som jag inte hade makten över. Det var så härligt att känna så. Det här var inget jag hade planerat eller ens vågat drömma om. Alex rubbade på hela min existens. Jag tror inte att han vet vad han gjorde med mig den där kvällen och hur lätt han erövrade mig.

Det som hände var inte bara att jag blev så förälskad som jag aldrig varit förut utan också att Alex fick mig att känna mig om jag aldrig känt mig. Hans sätt att se på mig och prata med mig var helt otroligt. Jag kan känna igen det när han ser på vår dotter ibland. På samma sätt såg han på mig den där fredagskvällen i september. Och när jag ser det idag så blir jag så glad för att vet jag att Charlie känner sig älskad och viktigast i världen. 

Ett år senare ligger jag i sängen i vår fina lada och skriver det här. Alex skramlar med kastruller på nedervåningen med Charlie i en babybjörn. Vi har bestämt att vi ska dricka vin kväll. När Charlie somnar ska vi ha vår stund. Den där känslan som jag hade på vår första dejt har fortfarande inte lämnat mig. Känslan av att allt är perfekt och så lustfyllt. Det finns inget i den här stunden eller i vårt liv som jag vill ändra på. Jag har världens finaste, klokaste, snyggaste och härligaste blivande man och vi har världens finaste dotter.

Älskling, du är allt jag nånsin drömt om.

Amanda