Jag ligger i min solstol och betraktar Amanda och Charlie, de två kvinnorna i mitt liv. Amanda viftar bort en fluga som hade NERVEN att sätta sig på Charlies arm. CHarlie brydde sig dock inte nämnvärt om flugan. Hon ligger nämligen och funderar på om hon ska börja skrika eller inte. Hon tycks inte riktigt kunna bestämma sig, så hon ligger kvar där tyst men lite mörk i blicken och fnular på saken.

Jag har satt mig ner för att svara på alla mail jag fått efter Sommar-programmet. Jag har fått över 200 mail. 500 kommentarer på bloggen. Aldrig någonsin har jag gjort något där responsen varit så stor. Det är helt fantastiskt. Jag minns hur rädd jag var där i studion. Det sista producenten var innan han placerade mig vid micken var: ”Tänk inte på att en miljon människor lyssnar.” Och jag satte mig och så kom Sommar-melodin igång, inledningen av den tycker jag låter som ett fall från hög höjd och så kändes det också. Och så tändes grön lampa i studion – LIVE – och jag hörde min egen första inandning och så började jag.

Det var fasansfullt de första tio minutrarna. De sista 80 var det roligaste jag gjort.