Jag: God morgon, Charlie.
Charlie: Morrn-morrn.
Jag: Hur är det idag då?
Charlie: Jotack, bra. Själv?
Jag: Bara bra.
Charlie: Fint.
Jag: Och du har sovit gott?
Charlie: Utmärkt, tack! Vaknade till lite vid några tillfällen i natt om jag inte missminner mig.
Jag: Det gjorde du.
Charlie: Någon gång vid tre-snåret, va?
Jag: Det stämmer.
Charlie: Och vid fem, va?
Jag: Precis.
Charlie: Just det. Men i övrigt sov jag faktiskt riktigt bra.
Jag: Okej. För jag funderade lite på det här med morgonpromenaden…
Charlie: Ja?
Jag: Du brukar skrika rätt mycket när du varit lite, ja, LIVLIG på natten.
Charlie: Jaså, tycker du? Det har jag faktiskt inte tänkt på.
Jag: Nej. Men så är det. Och nu vet jag inte om jag vågar gå ut med dig ensam.
Charlie: Ska du gå med mig ensam?
Jag: Jag tänkte det.

Charlie: Okej. Nej men det är verkligen inga problem.
Jag: Varför ser du så konstig ut?
Charlie: Konstig? Hur då konstig?
Jag: Du ser lite full i fan ut.
Charlie: Gör jag? Nej, då. Lite morgontrött, bara.
Jag: Du kommer inte ställa till liv?
Charlie: Du. Jag ska sova.
Jag: Sova?
Charlie: Just det. Lägg mig i den där vagnen och jag somnar innan du ens har hittat nappen vid min nacke.
Jag: Okej. Men då går vi.
Charlie: Då går vi.
Jag: Ingen skrikfest?
Charlie: Du. Det blir sovfest.
Jag: Härligt.
Charlie: Bra.
Jag: Tänkte ta Djurgårdsrundan.
Charlie: Bra ide! Det är så vackert där på sensommaren.