Jag var med i TV4:s Nyhetsmorgon imorse för att tala om min predikan idag och Charlie tog sin nappflaska, sin napp och satte sig i sin babysitter för att titta på det.

 

Hon tyckte det var roligt och intressant! Hon tyckte att jag sa bra och vettiga saker och någon gång skrattade hon åt någon välfunnen lustighet.

 

Men sen började jag tala om ”det kyrkliga rummet som en plats för reflektion för den postmoderna människan” och då tyckte hon att det blev outhärdligt tråkigt. Och hon somnade mitt i en inandning. Det var över två timmar sen. Hon sover fortfarande, som om hon chockerats av tristess och fallit i lång dvala.