När jag ser Charlie så händer det allt oftare att jag inte uppfattar henne som en bebis. Hon har så vuxna uttryck. Det är som om hon tänker vuxna tankar. Som om hon hela tiden skickligt döljer det faktum att hon faktiskt kan uttrycka sig i fullständiga meningar. Som om hon lurar oss varje dag, den lilla flickan. Och när jag ser hennes olika ansiktsuttryck kan jag också se henne i framtiden. Hon kommer att förändra sitt utseende, men ansiktsuttrycken kommer att vara desamma. Tänk er om 15 år.

 

Charlie frågar mamma och pappa om hon får åka på språkresa till England. Det är väldigt bra, för man lär sig engelska! Och man lär sig en massa intressanta saker om England! Och bästa kompisen Maria ska åka också! Det vore så kul att åka över sommaren. Går det bra? Snälla mamma. Snälla pappa.

 

Charlie har fått ja av mamma och pappa till att åka på språkresa och ringer till Maria och skriker: ”Fy fan i helvete, nu ska här supas!”