Från: john Lindblom <johnlindblom41@hotmail.com>
Datum: 4 september 2009 08.55.13 CEST
Till: <alex.schulman@aftonbladet.se>
Ämne: Hej

Att skriva krönikor och bloggar om att vara nybliven pappa är svårt. Eftersom tre av fem läsare redan har detaljerade egna erfarenheter och eftersom 650 svenskar redan skrivit/talat i media om sina upplevelser som föräldrar gäller det att hela tiden komma med något ”nytt”.

Tycker inte att du lyckas.

Du ger sken av att det som hänt er är lite unikt, vilket säkert retar fler än mig.

Lite självdistans skulle inte skada.  Era pappaanalyser lanseras lite väl sent här på jordklotet, ha det i åtanke när du författar nästa gång.

I alla välm.

/John

Från: <alex.schulman@aftonbladet.se>
Datum: 4 september 2009 11.15.34 CEST
Till:  john Lindblom <johnlindblom41@hotmail.com>
Ämne: RE: Hej

Hej John!

I vanliga fall skulle jag nog inte ens svarat på ditt brev, för det tar alldeles för mycket av min tid att hela tiden förklara något väldigt enkelt: man behöver inte läsa en rad av det jag skriver om man inte vill.

Men jag vill passa på att en gång för alla gör en viktig sak klar. Jag vill inte alls ge sken av att det som hänt oss är “lite unikt”. Jag vill ge sken av att det är MYCKET unikt. Det är alldeles enastående unikt. Det är över alla gränser unikt.

Jag hör ofta den här typen av trubbiga taffligheter till argument – att man inte är unik bara för att man fått barn. Si och så många miljoner människor blir gravida varje år. Si och så många miljarder människor har fött barn genom åren. Man ska inte tro att man är speciell!

De här argumenten kommer i regel från små människor som inte förstått något viktigt: för mig kommer mitt föräldraskap och mitt barn alltid vara unikt. Och för alla andra nyblivna mödrar och fäder också. Det kan varken du eller någon annan ändra på. Och kanske kommer du att känna samma sak när föräldraskapet välsignar också dig!

Du är alltså inte ensam om att uttrycka dig på det här nedsättande viset.
Du är med andra ord inte unik.
Som jag.

Allt gott

Alex