Ofta är ju Charlie bara en bebis. Hon gurglar och ler och äter på sin egen hand och skriker och jollrar och någon gång händer det att hon greppar tag i något föremål på spektakulärt sätt.

Men ibland tittar hon på mig med en vuxens blick. Stillsamt betraktar hon mig, det är som om hon ligger där och ser igenom mig och mitt dåliga faderskap. Hon dömer mig i fullständig tystnad. Det här händer allt oftare, i samband med ett misslyckat blöjbyte där jag varit lite tafflig eller andra gånger då jag inte behärskat situationen riktigt.

Då tittar hon på mig sådär läskigt. Det är en blick som säger: ”Du är en usel pappa, vet du det. Usel är du.”

Jag försöker skoja, säger ”pussi-pussi” och sådant för att hon ska sluta med det där, men hon viker inte blicken från mig. Jag känner mig så misslyckad då. Hon är så hård mot mig ibland, lilla Charlie.