Jag bad en förbipasserande ta en bild med min nya kamera idag när jag var och fikade. Och jag tänkte på det där vi satt – vilket rövgäng! Tre mödrar, tre fäder, tre barnvagnar – tre barn. En av oss ammade, en annan matade sitt barn med sörja och en tredje stod lutad över barnvagnen och sa PLUTTIS, LILLA PLUTTISEN väldigt högt. Jag tänkte väl inte så mycket på det där, men så kom två killar in genom dörren. De såg oss, hörde skriken och jollren och såg den utspillda mjölken på bordet. Så böjde de sig mot varandra, överlade i några sekunder och så vände de på klacken och gick.

Vet ni hur jag kände mig då? Jag kände mig provocerad! Hela den där scenen väckte anstöt hos mig. Var vi smutsiga? Hade vi svinis? Tyckte de att hela stället var infekterat bara för att vi satt där med våra sötisar?

Det är först nu när jag sitter här med datorn som jag kommer att tänka på alla de gånger jag själv hört de där skriken, mumlat ”olidligt” för mig själv och lämnat stället. Vilken perspektivförskjutning.