jag sitter i min butik och skriver manus till min predikan som jag ska hålla i kyrkan imorgon. Det känns underligt och spännande. Charlie är här också. När hon blir uttråkad av babysittern lägger vi oss i skyltfönstret, jag och Charlie. Och så ligger vi där och tittar ut på människorna. Och människorna tittar in på oss. Jag vinkar, de hastar stegen och försvinner. Ikväll firar jag och Amanda ett år tillsammans. Ett år! Tiden är en labyrint – om man lägger huvudet mot väggen kan man höra sig själv springa förbi på andra sidan.