Jag kommer hem igen, för Amanda är lite sjuk och då är det inte så lätt att ta hand om Charlie, för Charlie är mycket bestämd och kan bli mycket upprörd om hon inte blir serverad sin napp precis i den sekund hon vill ha den. Jag har lite jobb att göra och Charlie får sitta med mig i soffan. Hon verkar mycket nöjd med sakernas tillstånd. Jag svarar på ett mejl och Charlie sitter och hummar och stoppar fingrarna i munnen. Vi har det riktigt trevligt. Så lägger jag armen om henne, men då blir hon sur och kränger vilt och jag tar tillbaka handen och säger ”nähä” och hon tystnar. Lite surare nu, men det går över på några sekunder och så börjar vi om igen.