Vi försöker få Charlie att le här i soffan. Vi utstöter vokaler och pratar med mjuka konsonanter lägger huvudet på sned och rullar med ögonen och trycker på hennes mage och säger NÄMEN hela tiden.

 

Efter en stund lyckas det. Charlie ler! Hennes leende är det mest underbara jag vet.

 

Plötsligt upptäcker Amanda lite snor i Charlies näsa och genast ska hon dit och peta. Är inte det så typiskt mammor? Det var det värsta jag visste som barn, när mamma skulle fram och peta. När hon vätte sitt eget finger med egen saliv för att torka bort chokladfläck på min kind. Och nu visar det sig att Amanda är PRECIS LIKADAN!

 

Klart Charlie blir irriterad! Skulle inte ni också bli det? Tänk er att du umgås med vänner, ni äter en trevlig middag, någon säger något roligt och du skrattar, du känner i varenda del av din kropp att detta är en härlig kväll och plötsligt sträcker någon fram ett finger och börjar peta med det i din näsa, han gröper ur det, letar snor. Hur skulle ni reagera? Jag skulle bli riktigt förbannad.

 

Jag säger till Charlie att mamma inte menar så illa när hon petar i andras näsor. Hon är helt enkelt inte uppfostrad, bara. Det där ska vi lära henne, du och jag. Så säger jag och och då skrattar vi båda och Amanda ligger lite sur och trumpen, men det kan hon vara. Man petar inte i andras näsor!