Jag: God morgon, Charlie!
Charlie: Hallå där!
Jag: Är allt bra?
Charlie: Mycket bra! Sovit gott. Mätt och belåten. Kan inte bli bättre.
Jag: Vilken märklig natt det var.
Charlie: Tycker du? På vilket sätt?
Jag: Du ville inte äta när du vaknade vid tre.
Charlie: Nä. Jag ville skrika.
Jag: Just det. Du skrek väldigt mycket.
Charlie: Ja. Jag skrek på rätt bra. Vet inte vad det där kom sig riktigt. Men du vet hur det kan vara ibland.
Jag: Hur då?
Charlie: Ja, att man borde vara hungrig, men så är man inte det ändå. Och då skriker man istället. Men jag tar på mig den.
Jag: Du tar på dig den?
Charlie: Ja. Det var mitt fel.
Jag: Det gör inget. Men jag tänkte på idag…
Charlie: Du har något möte jag skulle följa med på eller hur var det?
Jag: Just det. Ett frukostmöte nu vid nio.
Charlie: Så var det, ja! Det blir trevligt.
Jag: Men det är lite viktigt att du inte…
Charlie: Du, inte en chans. Jag har full respekt för dig och dina möten.
Jag: Säkert?
Charlie: Du. Titta på mig. Se mig i ögonen.

Charlie: Jag lovar dig att jag inte ska  störa er. Du har mitt ord.
Jag: Det vore ju fantastiskt om det gick att ordna.
Charlie: Vet du vad jag säger i samma sekund som du sätter dig i det där mötet?
Jag: Vad?
Charlie: Tysta leken börjar nu! Det säger jag och så håller jag snattran.
Jag: Vad fint.
Charlie: Inga som helst problem, pappa.
Jag: Då går vi då.
Charlie: Perfekt. He he.
Jag: Förlåt?
Charlie: Vad?
Jag: Sa du något?
Charlie: Perfekt, sa jag!
Jag: Och sen sa du något mer?
Charlie: Jaha. Att det ska bli trevligt? Nej, jag minns inte.
Jag: Okej. Då går vi.
Charlie: He he.