1. Blåsningen lyckades INTE lura mig
Det här var förra veckan. En filmproducent vid namn Leif Mohlin ringde från Malmö. Han sa att han tyckte att jag skrev bra och undrade om vi kunde ses i Stockholm för att diskutera ett filmsamarbete. Vi bestämde dag och plats. Han bad mig att ta med min bror också – MULLVADEN! Tanken var att Calle skulle börja klanta sig rent allmänt på mötet, riva ner Guldbaggar från väggarna, spilla kaffe och bete sig. Men jag ställde in mötet, för jag insåg att jag blivit dubbelbokad, och hela upplägget gick upp i rök. Härligt! NI KUNDE INTE LURA MIG, TV3!

2. Ballar av stål lyckades INTE lura mig
Jag gick omkring på Södermalm. Jag vandrade förbi en kvinna som stod med sin barnvagn i en backe. Precis när jag gick förbi henne släppte hon barnvagnen och den rullade i full fart ner för backen. Jag märkte att det var något fuffens. Jag såg en kamera över gatan. Jag gick vidare. Flinade lite. De ville att jag skulle skrika och sätta av efter barnvagnen. Men icke. Mig lurade de inte. NI KUNDE INTE LURA MIG, KANAL 5!

3. Jag är INTE nominerad till Sveriges bästa blogg
Veckorevyn mejlade och berättade att jag blivit nominerad i en massa kategorier i deras “BLOG AWARDS”. Jag blev mycket glad. De bad mig svara på ca 100 frågor om min blogg på mail. Det var inte lika roligt, men jag gjorde det. Sen mejlade de mig igen och bad mig avsätta en halv dag för att bli intervjuad av TV400, kanalen som sänder galan. Och då sa jag ifrån. Jag har inte tid med det. Jag är nybliven förälder. Jag måste prioritera. De svarade att om jag inte är med på intervjun så stryker de mig från de nominerade. Jag sa: “Då får ni stryka mig.” De strök mig. Lite underligt beteende, det får man säga. Nomination by fear! Jag är borta, men min bror är kvar! Gå nu in och rösta HÄR på min brorsa Calle, vars utmärkta blogg ni för övrigt hittar schulmania.blogspot.com