Jag har länge avskytt programmet Parlamentet och blev därför road när Anders S. Nilsson för några månader sedan ringde och frågade om jag hade lust att komma dit och säga vad jag tycker om programmet direkt till de medverkande. Jag tackade ja till att vara med på inspelningen i fredags och det fick jag anledning att ångra. I torsdags kväll ringde en Aftonbladet-chef och frågade om jag kunde åka ner till Köpenhamn och träffa Barack Obama. Är det någon som jag vill träffa är det Barack Obama. Men jag hade ju redan lovat Anders S. Nilsson. De hade redan skivit manus. Jag hade satt alltför många människor i skiten om jag hade åkt till Köpenhamn. Så jag fick avböja. Det grämer mig än idag. Jag säger ”åå” för mig själv och knyter näven framför mitt ansikte. Och väl på plats upptäckte jag att min huvudsakliga uppgift var att lyssna på när de medverkade kastade skit på mig och inte tvärtom. Det var visserligen roligt, det också. Jag satt där i fem minuter och sen fick jag säga något alldeles snabbt och så skickades jag iväg.

Det sänds ikväll i TV4. Här är ett utdrag. Men jag kan inte tänka mig att de tar med Petra Medes skämt om min pappa. Det var väl lite väl, var det inte?