På väg till butiken efter möte på stan. Tar en annan väg upp idag. Går Sveavägen, Olof Palmes Gata och uppför de där läskiga trapporna klättrar sig upp på berget. Varje gång jag går här tänker jag på Christer Pettersson. Det var här han sprang efter att han skjutit Olof Palme. Om det nu var han, men det var det ju., klart det var. Jag kan se honom framför mig, andfådd, panisk, vildögd och rädd.Han har just skjutit Sveriges statsminister. Vart ska han ta vägen nu?

Vill ni höra om den mest bisarra svensexan någonsin? Det var en kompis till en kompis – lustigt, inte sant, att det alltid är en kompis till en kompis. Han blev utsläpad av sina vänner en tidig morgon. De drog ut till Djurgården, drack öl, spelade brännboll, snackade skit, spelade fotboll, drack lite mer öl. Det var en trevlig dag. Men kanske saknades det där lilla extra, det kunde han känna när han på kvällen vandrade hemåt i ensamhet.

Så kom han in genom dörren till sitt hem. Hans fästmö var inte hemma. Han tog av sig jackan. Gick in i vardagsrummet. På soffbordet fanns ett femtontal spritflaskor och groggvirke. I soffan satt Christer Pettersson.

”Du och jag ska dricka ikväll”, sa Pettersson.

Skräcken i att se Christer Pettersson i sin egen soffa.

Skräcken!

Kompisarna hade betalat honom några tusen för att han skulle sitta där en kväll och dricka. Killen fick sätta sig ner. Och så söps det.

Otroligt roligt.